Mikkjal Thomassens intåg har inte revitaliserat AIK. Gnaget förlorade med 0-1 mot GAIS och tappar allt mer mark i tabellen. Här är Fotboll Sthlms fem spaningar från matchen. [show_ad id=3] Nystartens magiska tänkande Varje gång det kommer en ny tränare i ett lag som gått trögt väntar man sig nästan att det – oavsett förutsättningar – ska komma en omedelbar, kortare uppstuds. Nyhetens behag ska på egen hand ingjuta energi och entusiasm i trötta lemmar, tänker man, och spelarna tänker nog detsamma – varför det också inte sällan får just den effekten; åtminstone i en eller ett fåtal matcher. I viss utsträckning fungerar magiskt tänkande alldeles utmärkt i elitidrott. Vissa klubbledningar försöker till och med utvinna så mycket nyhetens behag-energi att det räcker en hel säsong. Det är en klassisk italiensk övning, vars obestridde mästare hette Maurizio Zamparini (RIP) och var president i Palermo. I Mikkjal Thomassens första match fick inte AIK full nystartseffekt på tränarbytet. Om man ville försöka få med sig lite magiskt tänkande in i färöingens andra som huvudtränare fanns det två alternativ. Det mest självklara var att det var Thomassens första match på hemmaplan, framför Norra Stå. Det mest kreativa var mer storslaget och rörde hela AIK som klubb: det var Gnagets första match på sin hemmaarena sedan den bytte namn. Man hade alltså chans på ett hundraprocentigt facit på Strawberry Arena. Finns det bättre förutsättningar för en nystart än så? Ja såklart. Men man får inte vara alltför kräsen. Nu funkade inte heller det som inspiration. Och kanske var det lika bra – åtminstone för den pedagogiska tydlighetens skull. Mikkjal Thomassen är ingen magiker som kan knäppa med fingrarna och trolla bort AIK:s problem. Han är en hårt arbetande fotbollstränare som behöver tid med sitt lag. Den här typen av pedagogisk tydlighet hade nog dock AIK-supportrarna nog kunnat vara utan. Hur ska AIK spela? Sedan han tog över Gnaget har Thomassen varit tydlig med att han egentligen alltid har velat spela offensiv fotboll. Den stundtals ultradefensiva stil han har visat upp tidigare i karriären har varit betingad av svagt spelarmaterial, menar han. AIK har bättre spelare, som klarar av att spela mer framåtlutat, så nu ska offensiven äntligen bli av. Det är säkert ambitionen – men frågan är om den är realistisk. Efter första matchen mot GAIS kom chefredaktör Månsson i en krönika fram till att svaret var nej. I Göteborg klarade AIK av att pressa högt och intensivt i ungefär tjugo minuter. Men det kommer att dröja innan Mikkjal Thomassen har hunnit få upp spelarnas löpkapacitet till den nivå han vill, och dessutom har Gnaget knappast truppen full med optimala mittbackstyper för att stå högt. Förra veckan, mot ett GAIS som trivs som fisken i vattnet med kniven mellan tänderna, resulterade det i förlust. Frågan inför ”returen” i Stockholm var ifall AIK med en extra Thomassen-vecka skulle klara av att utföra sakerna man försökte med i Göteborg på ett mer konsekvent sätt – eller ifall den nye huvudtränaren skulle tänka om litegrann. Ungefär som förra veckan Mikkjal Thomassen fortsatte på inslagen bana. Precis som i Göteborg gick AIK ut hårt och högt. Den svartgula pressen blev dock inte lika intensiv som i förra matchen, eftersom en kalldusch singlade ner från himlen redan i den andra minuten. Mergim Krasniqi slog långt. GAIS vann två dueller. Gustav Lundgren gjorde 0-1. Det positiva var att AIK:s höga press åtminstone inte blev lika kortvarig som i bortamatchen. Trots baklängesmålet höll man den uppe hela halvleken (i ett mer hållbart tempo). Några kokheta målchanser lyckades man dock inte skapa. Tiedemann Hansen hade en farlig nick efter en hörna och Salétros sköt strax utanför på en frispark från straffområdeslinjen, men det var det. Efter paus började man bygga upp ett visst tryck mot gästernas mål. Framförallt hade Ioannis Pittas flera bra lägen. Tyvärr blev det han faktiskt satte korrekt avvinkat för offside i minut 62. AIK fortsatte; Pittas var framme igen, Guidetti kom in och nickade över – ingenting bet. Salétros frisparkar gick utanför. Intensiteten var mer långvarig än i första matchen mot GAIS, men annars var det inte så mycket som var annorlunda. Förlust med 0-1 istället för 2-0. Jag är övertygad om att Mikkjal Thomassen är en ytterst kompetent fotbollstränare. Hans resultat talar för sig själva – och även då hans före detta spelare talar sägs väldigt mycket positivt. Men timingen på färöingens ankomst till ett AIK mitt i säsong, samt truppens struktur är onekligen en utmaning. Thomassen behöver tid och förtroende – men samtidigt, enligt den gamla vanliga paradoxen – resultat. Det fick han inte idag, och tabellen börjar se lite obehaglig ut för AIK:s del. Startelvan Ny tränare brukar förutom magiskt tänkande betyda visst rotande i frysboxen. Alla coacher har sina käpphästar, och när det offentliggjordes att Erik Ring skulle starta för första gången i år kunde man plötsligt ana en möjlig framtid där han blev Mikkjal Thomassen-favorit och bofast i startelvan. Rings explosivitet och direkthet borde kunna passa i färöingens system, tänkte jag, men det visade sig (än så länge) vara en sterilt teoretisk tanke. Efter att jag tänkt den såg jag knappt till Ring – varken i första halvlek, eller i andra, då han blev utbytt. Oväntat bänkade Rui Modesto återtog sin plats redan i halvtid. En anmärkningsvärt ömtålig backlinje AIK pressade som sagt högt, och man gjorde det inte så dåligt. Det var sällan GAIS lyckades kombinera sig igenom de svartgula linjerna. Problemet var att man inte behövde göra det. För det mesta nöjde sig gästerna med att få upp Mergim Krasniqi en bit från sin linje och sedan låta honom tjonga upp bollen (OBS: med precision) mot motståndarnas mål. Duellerna som blev följden hade AIK:s backlinje förtvivlat svårt att vinna. Det straffade sig redan i matchminut två, och blev sedan inte mycket bättre, även om konsekvenserna inte blev fullt så allvarliga efter det. Vid en utspark kände sig Mikkjal Thomassen till och med tvungen att gå ut och vifta upp sina försvarare – antagligen för att duellerna åtminstone inte skulle förloras så nära mål – men förlorades gjorde de fortsatt. GAIS är skickliga på det de gör och förtjänar, som vanligt, beröm. Men det borde faktiskt krävas mer än en lång boll och bra duellspel för att överlista en så rutinerad backlinje som Gnagets. Det verkade Mikkjal Thomassen också tycka, för Benjamin Tiedemann Hansen delade Erik Rings öde. Sotirios Papagiannopoulos kom in redan i paus. Då började Gnaget vinna något fler dueller – vilket bidrog till att man lyckades få tryck på GAIS – men inte ens då såg backlinjen ut att vara ens nära den traditionella AIK-stabiliteten.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription