Kristoffer Grauberg var för många ett oväntat inslag i Bajenelvan mot BP, och även för huvudpersonen själv. – Att jag skulle starta och spela 60 minuter var jag inte beredd på, säger anfallaren. [show_ad id=1] När Hammarby träningsspelade mot Brommapojkarna återfanns ett oväntat namn i startelvan. Kristoffer Grauberg stod uppsatt som central anfallare, en spelare bara de mest inbitna av grönvita supportrar kan förväntas känna till. 22-åringen tillhör HTFF till vardags och har spelat 18 matcher under säsongen, men bara tre från start. Att han själv var förvånad över startplatsen ter sig därför logiskt. – Jag hade tänkt att jag skulle få några minuter med tanke på att det saknas offensiva spelare, men att jag skulle starta och spela 60 minuter var jag inte beredd på, säger Grauberg efter matchen. När fick du reda på att du skulle starta? – Jag fick reda på det när jag kom hit, precis innan matchen. Hur kändes det när du fick beskedet? – Framförallt att det skulle bli kul. Kul att man får chansen. Jag hade match ganska nyligen med HTFF dock, så det kändes lite i benen, men det var ingen fara. Jag tyckte att det var kul att bara få vara med och jag hade gjort mitt bästa för att bidra oavsett om jag hade börjat på sidan. Vad säger du om din insats? – Ganska kall. Jag hade lågt bolltempo och det var svårt att hitta rätt lägen för att möta eller gå i djupled. Men jag försökte göra det bästa av situationen med duellerna och chanserna jag fick. Hur skulle du beskriva dig som spelare? – Med tanke på att jag nästan är två meter är det targetspelet som är min styrka, men jag vill också ha bollen i boxen och komma till avslut. Graubergs resa till a-lagsdebuten med Hammarby är inte lik någon annans. Han är uppväxt i Stockholm och har spelat både i Täby och Brommapojkarna, men utöver det är det mycket i 22-åringens cv som sticker ut. Bland annat de 24 ungdomslandskamperna för Estland, men det finns en naturlig förklaring. – Mamma och pappa är födda där, det är därför jag kunnat spela för dem. Det hela började när min äldre kusin spelade i något av ungdomslandslagen och berättade att han hade en duktig släkting i Sverige med estnisk bakgrund. Då var jag 15 och har varit med hela vägen upp till U21 sen dess. Hur har det varit? – Väldigt kul. Vi har varit underdogs typ varje match men det är lärorikt att möta stora nationer och bra spelare som spelar i stora ligor idag. Är du nära a-landslaget? – Jag vet att jag hade varit nära om jag spelat mer kontinuerligt, och jag vet att jag kan bidra till a-landslaget. Men de kommer inte kalla en spelare som inte spelar kontinuerligt, och det är förståeligt. Förutom meriter från landslagsspel med Estland har Grauberg hunnit med en tvåårig sejour i Italien. Som 20-åring lämnade han Sverige för spel i Torrese följt av Noteresco i Serie D. Den förstnämnda klubben upptäckte honom när han spelade med det estländska U21-landslaget och erbjudandet som kom var tillräckligt lockande för att han skulle flytta söderut. – Jag minns att jag gjorde en bra U21-samling med Estland. Jag vet inte om de italienska klubbarna var där för att titta på just mig eller andra spelare, men mina insatser fick i alla fall upp intresset. Vad lockade med den flytten? – Mest att det var kul att få testa utlandet, få ett nytt äventyr. Jag hade stampat ganska länge i Stockholm och varit på lån i två olika svenska klubbar från BP. Akropolis och Nyköping. Jag kände att det var rätt för mig och jag tycker än idag att jag tog rätt beslut. Jag lärde mig otroligt mycket där borta. Hur bra nivå håller fjärdedivisionen i Italien? – Ganska bra, både professionellt och kvaliteten på planen. Det är svårt att jämföra med skandinavisk fotboll men jag skulle säga att det är ungefär som Superettan. Nivån generellt var nog bättre där än i division 1 här, men om man mötte ett bottenlag i Serie D är det kanske som ettan här. Hur kommer det sig att du lämnade för Sverige igen? – Jag skadade knät och ville ha ordentlig hjälp, så jag avbröt mitt avtal. I Italien är det lite så att om man är frisk och spelar är man viktig, men om man blir skadad är man inte lika viktig för klubben. De bryr sig mindre om en då. Graubergs mål framöver är att bli ordinarie i HTFF, och han medger att 60 minuter med a-laget gör gott för självförtroendet. – Självklart ger det här mig en boost. Även om det inte varit träningsmatch och bara träning hade det gett mig en boost. Att få chansen att visa upp sig för Marti, de andra ledarna och de andra spelarna är stort.

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription