Det tog nästan 20 år som supporter att få uppleva ett SM-guld på herrsidan. Sedan dröjde det 20 år till innan nästa titel kom. Fotboll Sthlm träffade en känslofylld Göran Rickmer, säkerhetsansvarig i Bajen, mitt i det vilda firandet. [the_ad_group id="568"] Astrit Selmani lade ner bollen på straffpunkten och stegade upp. Blickarna på arenan vändes mot tiomiljonersmannen som värvats in för just den här typen av situationer. På andra sidan av Tele2 Arena, på den norra läktaren där vanligtvis Hammarby-klacken brukar vara, stod klubbens säkerhetsansvarige Göran Rickmer med ryggen mot planen. – Det här törs man nästan inte berätta men jag stod under en av flaggorna på kortsidan så jag slapp se skiten. Jag stod bara och höll i mig i en av gallergrindarna, säger Rickmer när Fotboll Sthlm träffar honom efter avgörandet. Vågade du titta när Selmani slog in den avgörande straffen? – Nej, det gjorde jag inte. Jag får kolla på det ikväll när jag kommer hem. Efter snart 40 år på den svenska fotbollsläktaren med diverse roller inom både föreningen och Bajen Fans har Rickmer väntat länge på att få fira en titel. En längtan som övergick till ren nervositet på matchdagen. När matchen väl sparkades igång var det nästintill omöjligt att försöka hitta var Hammarbys evenemangsansvarig befann sig. Ena stunden var han nere vid sidlinjen, andra stunden ute i katakomberna för att sedan försvinna in i arenans alla korridorer. – Jag klarade inte av det här. Redan innan matchen sa jag att det värsta scenariot är ifall det blir förlängning och straffar, det är inte bra för min själ. Rickmer berättar att hans pulsklocka visat ett snitt på 120 i puls under hela matchen. – Jag var spyfärdig ett tag och har inte kunnat njuta någonting. Det kanske jag gör efteråt, men jag måste landa i det här. Känslorna har bara blivit värre och värre med åren. Det var lättare när man stod på läktaren förr i tiden, då kunde man bara gå och dricka bira efteråt. https://twitter.com/ByRickmer/status/1399017308111187970 För det blev inga öl direkt efter slutsignalen. Lagkaptenen Jeppe Andersen hade inte ens hunnit lyfta Gustav VI Adolfs pokal innan området utanför arenan börjat fyllas med glada supportrar som ville fira med sina hjältar. En av dem som fick hålla tillbaka alla euroforiska personer bakom avspärrningarna var Rickmer som inte fick tid till att njuta av cupguldet. – Allt var bara intensivt. Direkt efter straffarna försökte jag sätta mig ner vid ett bord och landa i allt det här, men det hann jag inte riktigt. Sedan när alla supportrar dyker upp inser man vad det är man har saknat. Vad säger du om all den här glädjen som utspelade sig utanför arenan idag? – Vi märkte av det redan i veckan efter samtal med våra supportergrupperingar. Alla har försökt att hålla igen då ingen vill jinxa genom att ta ut något i förskott, men det skulle inte gå att hålla folk borta. Vi har gått ut med mejl och vädjat till alla att de inte skulle komma hit, men det är som det är ibland. – Jag tycker ändå att det förhållandevis har fungerat bra. Vi har hanterat allting och jag tror inte att allt för många boende här omkring har blivit störda. Alla verkar vara nöjda. Är du stolt över hur firandet faktiskt blev? – Jag tyckte att vi gjorde det bästa av situationen då jag inte vet vad alternativet hade varit. Jag förstår folk, det är klubbens första cupguld och då kanske man gör saker som man annars inte gör, man släpper lite på gränserna. När spelartruppen gått ut från arenan en andra gång för att fira med supportrarna fick spelare efter spelare kliva fram och starta igång ramsor. På sidan om stod Göran Rickmer och bara njöt. – Det är skönt att bara stå här ute, hänga och bara suga in atmosfären. Det är underbart att få stå mitt i och bara titta på alltihop. Om du ska rangordna alla livets Hammarby-ögonblick, hur högt upp hamnar detta? – Det är klart att det är stort att vinna cupen, men det går inte att jämföra med när vi vann SM-guldet eller har gått upp i Allsvenskan. Då fanns publiken på plats, deras frånvaro solkar ner detta. Den riktiga euforin där man är ett med publiken fick vi först utanför arenan. – Ögonblicken med 30 000 på läktaren som bara trycker på är mycket större. Även på de här magiska kvällarna på gamla Söderstadion med publiken, det var det som saknades under själva matchen idag. Det blev inte den mäktigaste prisceremonin direkt. – Nej, det blev inte riktigt den där härliga känslan då pulsen saknades och det är jätteviktigt för fotbollen. Vi skulle haft ceremonin här ute bland våra supportrar istället. För flera spelare i truppen blev firandet utanför arenan första gången som de verkligen träffat på supporterkulturen runt omkring föreningen. – Man märkte av det på spelarna som inte heller riktigt kunde hålla avspärrningarna. För dem blev det också ett "wow, vad är det här?". I flera fall har de bara sett detta via ett youtube-klipp. Hur firar du detta ikväll? – Jag vet inte riktigt. Det råder ju restriktioner i samhället och jag vet inte riktigt vad klockan är nu? Den är 19.46. – Då har jag 14 minuter på mig att ta en öl, jag får rycka en i någon bar här i närheten. Nej, jag har faktiskt lagt några bira på kylning här inne på arenan så jag ska gå in och ta någon eller några nu. Innan Rickmer går tillbaka in på arenan konstaterar han att söndagen den 30 maj var slutet på en sak i Hammarbys historia. – Det finns en ramsa som vi aldrig mer kommer att behöva sjunga, den om att vi aldrig vunnit cupen. Den är död nu, det är riktigt skönt. LÄS MER. TV: Här firar spelarna med fansen – Billborn fick vara hejaklacksledare

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription