Polisen har lagt ned sin aktionsgrupp, regioner och Noa har fullt upp och inom fotbollen råder en tystnadskultur.
Det har lett till att kriminella nätverk flyttat fram positionerna i svensk fotboll, och nu kontrollerar hela idrottsföreningar.
Det säger Fredrik Gårdare, före detta kriminalkommissarie och författare till den nyligen publicerade rapporten Brott och otrygghet inom svensk idrott – en lägesbild 2023.
Annons
Det var 2015, efter att polisen mött ökade krav från fotbollen och ishockeyn, som myndigheten upprättade Aktionsgrupp Idrott, en särskild enhet med inriktning på just idrottsrelaterad brottslighet. Verksamheten kom igång 2017 och från början var fokus lagt på risksupportrar och ordningsläget på elitmatcher, men det dröjde inte länge innan gruppen också började intressera sig för annat.
– I samband med detta upptäcktes att vi hade kriminella nätverk som var inne i agentbranschen, samtidigt som de var inne i matchfixningsbranschen. Det blev en omfattande problembild, som polisen körde en riktad insats mot. Men det var också en akut resurs för idrotten. 50 procent av jobbet var strategiskt, 50 procent var akutverksamhet för att kunna gå in och bryta pågående hot mot en domare, en tränare ellerr en pågående matchfixningsoperation. Det blev uppskattat och fick bra effekt. Det var första gången som hela fotbollsfamiljen var nöjd med polisens satsningar, säger Fredrik Gårdare.
I efterhand menar Fredrik Gårdare att AGI:s arbete var lyckat. De riktade åtgärderna mot uppgjorda matcher ledde till att matchfixare “blev lugnare” och drog ned på sin påverkan mot föreningar, men också våldshändelser på och utanför arenor blev mer sällsynta. För Gårdare “finns ingen annan tänkbar anledning” än AGI som svar på varför ordningslägret blev bättre runt idrotten från 2017 till 2021, men då lades plötsligt arbetsgruppen ned. Dess arbetsuppgifter delades upp på polisregionerna och Noa. Fredrik Gårdare lämnade myndigheten, men var förtegen med vad han skulle ta sig an härnäst, mer än att han skulle börja arbeta för stiftelsen Tryggare Sverige.
– Till en början ska vi göra en lägesanalys för att se vilka åtgärder som behöver vidtas, sa då Tryggare Sveriges generaldirektör Magnus Lindgren till DN.
Nu är den lägesrapporten klar: 48 sidor dyster läsning, där problem så vitt skilda som huliganism, dopning, otillåten påverkan, ekonomisk brottslighet och sexuella övergrepp gås igenom. Även matchfixning, som under några år trycktes tillbaka efter riktade insatser från polisens håll, är ett skäl till oro.
– Vissa föreningar, där kriminella nätverk har stort inflytande, är hårt ansatta, säger Fredrik Gårdare. Jag kan bara hänvisa till en internationell analys som gjordes för några år sedan, där Sverige pekas ut som extra utsatt. Den kom för några år sedan, men det finns ingenting som säger att hotbilden har minskat. När vi hade aktionsgruppen kunde vi få matchfixningsnätverken att backa undan, ta några steg tillbaka och bli försiktigare. Nu finns en logisk risk i att de kommer tillbaka till svensk fotboll. Det är definitivt ett reellt hot mot svensk fotboll på olika nivåer.
Länge fanns en överslätande eller naiv attityd från förbund och fotbollens engagerade gentemot matchfixning: i rapporten beskriver Fredrik Gårdare “förhoppningar om att ‘det går över’” som vanliga. Dessutom hade polisen, så sent som för tio år sedan, inget riktat arbete mot uppgjorda matcher. Men de attityderna har kommit att förändras på senare år, inte minst efter det uppmärksammade fallet med ett mutförsök i matchen mellan IFK Göteborg och AIK 2017.
– Det finns många olika sorters matchfixare. Det kan vara ungdomar som behöver extrapengar, någon tränare som försöker påverka domaren för sin egen vinning, spelare med spelberoende. Men vi har också organisatörer på högre nivå. Vi har Södertäljenätverket som varit inblandade i minst 20 år, utländska nätverk från Balkan, Asien och Bulgarien, som gjorde ett försök att ta sig in i Nyköping förra sommaren. Det finns en mängd olika varianter, från det spontana och oförståndiga till det välorganiserade och välregisserade.
Varför är matchfixning en intressant marknad för grovt kriminella?
– Organiserad brottslighet försöker alltid se till att göra pengar till liten risk. De vill hitta möjligheter att tjäna pengar utan att hamna i domstol men heller inte hamna i konflikter med andra nätverk, som de kanske är räddare för än vad de är för åklagare, domare och polis. Får man till ett bra försvarsspel runt fotbollen kanske de låter bli, riktar in sig på andra former av bedrägerier, narkotikahandel och ekobrott. Men tyvärr är det många i den kriminella miljön som har nära band till fotbollen.
Det mest uppmärksammade försöket till matchfixning i Sverige skedde inför det allsvenska mötet mellan IFK Göteborg och AIK våren 2017, där AIK:s målvakt Kenny Stamatopoulos blev utsatt för ett mutförsök av den före detta AIK-spelaren Dickson Etuhu. Fallet är inte helt representativt för matchfixning i Sverige, menar Fredrik Gårdare. Ofta är det inte före detta och aktiva elitspelare som gör upp matcher, utan nätverkskriminella.
– I det andra fallet, med Pawel Cibicki och Kvarnby IK, rör det sig om fotbollsspelare, en elitspelare och en på lägre nivå. På något sätt har de antingen hamnat i kriminella miljöer, med kriminellas tankegångar, värderingar och normer, eller så har de själva blivit aktiva och utnyttjat sina kontakter in i fotbollen. De kan fotboll, de kan ta sig in i träningsanläggningar, omklädningsrum. Eller så är det äldre, grovt kriminella som inte har med fotboll att göra, som använder sig av personer för att ta sig in i fotbollsmiljöer.
Utredningen mot Pawel Cibicki, som slutade i att spelaren dömdes i hovrätten för spelfusk och tagande av muta, samt stängdes av från all fotboll i fyra år, växte snabbt till att även involvera Kvarnby IK, en division 3-förening i Malmö. Den slutade med att det svenska futsallandslagets målvakt, som spelade för Kvarnby, dömdes för mutbrott, men utredningen växte också därifrån till att röra misstänkt matchfusk i Göteborgsregionen. Med något års distans menar Fredrik Gårdare att aktionsgruppen hade kunnat driva utredningar till ännu fler förundersökningar och åtal, om bara resurserna fanns.
– Den utredningen började med att vi nåddes av misstankar om att det hade manipulerats i matchen mellan Kalmar och Elfsborg där Cibicki tagit ett medvetet gult kort. Vi startade en utredning där vi hittar ytterligare matchfixning runt Kvarnby. Vi ser att det är en serie med misstänkt manipulation. Den grupp som blir anhållna här är inte själva grovt kriminella, de tillhör inte ett känt nätverk, men vi kan se att det finns en sådan miljö runtom dem. Vi kunde inte komma i mål med hur många som var inblandade, utan det blev de fyra som dömdes i hovrätten. Det är svårt att sätta en etikett på dem, möjligtvis ska man säga att de är ett kamratgäng. Alla var inte överens om att genomföra de här sakerna, men de utnyttjade två spelare. De var både brottsoffer och gärningsmän.
Rapporten Brott och otrygghet inom svensk idrott – en lägesbild 2023 inleds med en dyster beskrivning av ett Sverige där föreningsliv och samhällsservice retirerat från lokalsamhällena. “Korvkiosken har lagts ned och bensinmacken flyttat. På många platser är idrotten den enda strukturerade fritidsverksamheten som finns kvar”, står det i den. Det har inneburit att fotbollen dels fått axla ett tungt samhällsansvar, men också blivit utsatt för påtryckningar från kriminella nätverk.
– Det finns forskning som visar att idrott som fritidsverksamhet är viktigare än någon annan frirtidsverksamhet för att barn och ungdomar ska få en bra tillvaro. Jag tycker att fotbollen ska få bra med kredd för vad den gör. Men samtidigt pratar jag med fotbollsföreningar i Angered, och de har det inte lätt. De befinner sig precis bredvid tunga, kriminella krafter som påverkar deras ungdomar och deras lag, och som innebär ett rejält hot mot föreningens väl, säger Fredrik Gårdare.
Det har gått så långt att kriminella nätverk har “total makt” över vissa föreningar, beskriver Fredrik Gårdare i rapporten.
– Det är inte många, men det är några stycken där kriminella har så stort inflytande att de kan styra i den mån de vill. Sen finns det föreningar som är oroliga och kan utsättas för olika former av påtryckningar, kanske inte för att medverka till brott, men det blir ändå en otrygg miljö. Vissa kriminella nätverk har en förkärlek till fotboll som statussymbol. Där kan man visa upp sig och sitt inflytande, man kan ta sig in i agentbranschen och ha spelare i sitt stall som man flyttar runt. Det mest allvarliga exemplet är Syrianska i Södertälje. Det är en av väldigt få föreningar som inte har velat samarbeta med polisen. Precis hela Fotbollssverige har varit väldigt tacksamma för den här aktionsgruppen, men just Syrianska har varit helt omöjliga att få till en dialog med över huvud taget. Sen har vi Växjö United, där vi har alla problem som jag nämner. Ett litet kriminellt nätverk som har startat en fotbollsförening och som utnyttjat unga pojkar från Afrika och Sydamerika i allt från att få bidrag från arbetsförmedlingen, till att fixa matcher, till att sälja dem vidare.
Varför vill kriminella nätverk kontrollera fotbollsklubbar?
– Det finns många skäl. Man kan trixa till sig kommunala och statliga pengar, man kan styra resultaten i matcher och man kan ha kontroll över spelare som sen kan göra karriär. Jag vet inte hur stort fotbollsintresset är bland de som ligger bakom det här, men det är fusk och brott av en mängd olika slag, det blev så många olika brottstyper och så komplicerat att rättsväsendet hade stora problem. Vi från aktionsgruppen behövde hjälp av specialister på ekonomisk brottslighet för att förstå det här, säger Fredrik Gårdare.
– Med kontroll över en fotbollsklubb finns möjlighet till annan brottslighet som kan ge ekonomisk vinning, och pengarna tvättas på olika sätt. Både genom spelbolag och bettingverksamhet, men också genom att man har dem i transfersystem.
Hur kan man tvätta pengar genom en spelartransfer?
– Det är många transaktioner. Det betalas pengar till och från föreningarna i form av arvode, mäklararvode, som sen går in i ett kriminellt näringssystem. Det vi uppmärksammade från polisens sida var att vi såg för oss välkända personer i agentbranschen. När vi började jobba med det och kartlade detta såg vi att det inte fanns någon redovisning till Skatteverket på de här inkomsterna. Det deklareras inte. När Skatteverket gjorde sin första utredning hittade de stora, stora belopp som skickas hit och dit. Det ger en mängd misstankar. Vi har fakturor, bolag av olika slag som dyker upp, det kommer nya bolagsnamn, det försvinner andra. Man gjorde en husrannsakan på grund av narkotikabrott och hittade en faktura till en AIK-spelare. Det blir en löpande rad av misstankar om olika former av ekobrott.
Just förmedlarbranschen beskrivs också som belamrad med kriminella inslag. “Systemet har funnits internationellt i många år och har alltid haft problem med ekonomisk brottslighet, ”svarta pengar”, mutor och hot”, skriver Gårdare i rapporten. Exakt hur kopplingarna ser ut är enligt honom svårt att belägga.
– Vi vet att Södertäljenätverket är engagerade, vi vet att kriminella gäng från Växjös förorter har varit inblandade under lång tid. Men det är svårt att säga vilken etikett de ska ha. Jag är försiktig med att sätta etiketter på dem. Men ser man på det här nätverket som har utretts och nämns runt AIK-affärerna, så är det individer som är uppväxta i en gängmiljö, där vi sett en hel del kriminalitet. De är äldre nu, man kan inte säga att de är gängmedlemmar, de är långt ifrån det, men de har liknande normer. Matchfixningsgängen är liknande. Jag har svårt med enklare och generaliserande beskrivningar.
Finns det exempel på när agenter använt sig av kriminella nätverks våldskapital för att få sin vilja igenom hos klubbföreträdare?
– Ja, det finns det. Vi har inte några allvarligare våldsdåd, men vi har sett att det skett attitydförändringar från att man varit inställsam och trevlig till att man använt sig av rena hot, när fotbollsklubbar satt sig på tvären. Hotsamtal, hot-sms, som är väldigt obehagliga för vilken tränare, sportchef, styrelseordförande, spelare eller domare som helst. Om inte annat för sin familj och sitt boendes skull. Men det är inte de yngsta från gängmiljön som skjuter hejvilt, det är ändå äldre. Det är inte en direkt våldsrisk, utan en risk för systemet i stort.
Tryggare Sveriges rapport avslutas med ett kapitel som heter framtidsfrågor. De är just det – frågor som i rapporten lämnas obesvarade. En av utmaningarna för att svensk fotboll ska kunna komma till bukt med sina problem är enligt Fredrik Gårdare en tystnadskultur i svensk fotboll.
– Något jag stött på, från mitt tidigare uppdrag inom aktionsgruppen, till när jag skrev den här lägesrapporten, det är att alla var tysta. Matchfixning är ett sånt brott där det inte finns ett utomstående vittne, och den som blir utsatt kanske vill, men vågar inte för man vet att det innebär risk att prata.
Är inte tystnadskulturen förståelig om det runt matchfixarna finns individer med stort våldskapital?
– Ja, det finns våldskapital och ett skrämselkapital runt de här grupperna. Delvis runt de som fixar matcher, sen de som är runt agenterna. Jag har full förståelse och respekt för att man är tyst när det är så obehagligt. Det går inte att bara en ska börja prata, man måste göra det på bred front. Om hela organisationer ställer sig upp och börjar prata, då backar de här grupperna undan. Jag vet att det kan låta naivt men jag tror att om vi kan jobba från det håller, då kan det få väldigt bra effekt. Jag vill inte måla mörk bild och vara jättedyster och säga att det är kört på något sätt. Jag vet ju att det faktiskt går, men det är en lång kamp för att få en bra och trygg miljö.
