MASPALOMAS.
När Felix Beijmo lämnade mitt under förra säsongen sades det att Djurgården saknade en högerback.
Kvar på träningsplanen stod Johan Andersson och kände sig bortglömd.
Med bekanta tränare på plats hoppas 22-åringen på en omstart.
Annons
Värvningen av Johan Andersson till Djurgården var det en typisk, som man säger i amerikanska sporter, “low risk, high reward”. En 22-årig högerback som anslöt gratis från Sirius. Sportchefen Bosse Andersson hade länge haft ögonen på Johan och med tanke på att Felix Beijmo troligtvis skulle säljas kunde han bli en bra ersättare. Om det inte blev en bra match skulle det inte skada klubbkassan nämnvärt. När Beijmo, som planerat, såldes till Werder Bremen öppnades en lucka på högerbacksplatsen, men Johan fick aldrig Özcan Melkemichels förtroende. Den totala speltiden i Allsvenskan i fjol landade på 45 minuter.
Så vad var det egentligen som hände?
– Det är svårt att säga… Det var tänkt att jag skulle ta över när Felix lämnade. Det är klart att man måste prestera, annars får man inte spela. Men som jag ser det fick jag väl inte riktigt chansen att visa vad jag kunde. Det tär på självförtroendet. Det blev ingen bra säsong helt enkelt, säger Johan.
Ett inhopp blev det?
– 45 minuter mot Göteborg, lite i svenska cupen och så fick jag hoppa in 15 minuter i Europa League. Inte så mycket tid för att visa upp sig. Och de U21-matcherna man spelar ser man mer som ett sätt att komma i matchtempo. Men det är inte så lätt när man är så långt ifrån att få speltid med A-laget, då blir det svårt att prestera i U21. Men samtidigt, tränaren bestämmer och då får man kriga på och göra det bästa av situationen och det tycker jag ändå att jag försökte göra. Jag försökte bli bättre, även om jag inte fick spela matcherna.
Vi är många som minns vad Jonas Olsson sa i halvtid när Djurgården mötte Kalmar FF hemma. Lagkaptenen sågade Bosse Anderssons truppbygge, menade att truppen var felbalanserad. “Det är svårt när vi har en forward och en ytterback i hela truppen. Och sex mittbackar och sex yttrar” sa Olsson i tv-intervjun med C More. Eftersom Jonathan Augustinsson spelade vänsterback i den matchen var det troligtvis han som lagkaptenen menade var truppens ytterback. Johan Andersson glömdes bort.
– Jag var ju redo liksom att gå in och visa upp mig. Men samtidigt, de bestämmer och det är inte mycket jag som spelare kan göra åt det. Det var bara att acceptera situationen och försöka visa så mycket som det gick på träningarna, men det var inte det lättaste alla gånger, säger Johan samtidigt som han flackar lite med blicken.
Hur var det att komma in till jobbet?
– Nej, men, jag har alltid… Det är kul att träffa… Man blir ju som en familj liksom med alla killar i laget. Det är klart det är kul att komma och träna, det är ju vårt jobb liksom. Det gäller att träna och göra det bästa av situationen, köra hårt och träna lite extra när det behövs. Sen är det klart, det tär ju på självförtroendet och så när man inte får spela så det var ju tufft mentalt. Men jag som människa försöker se det positivt. Jag klarar inte av att bara gräva ner mig, det fungerar inte.
Var det Özcans fotboll som inte fungerade för dig?
– Jag vet inte vad det var som gjorde att jag inte fick spela. Jag är väl ganska offensivt lagd och vi ville väl ha lite mer stabilt bakåt kanske, jag vet inte riktigt… Vi pratade nästan aldrig om det kan jag känna, säger Johan och tittar ner i bordet framför sig.
Funderade du på att lämna?
– Absolut, det är klart att tankarna fanns. Med den skrala speltid som jag fick är det klart att det inte var en optimal situation. Tanken att lämna slog mig… Men nu får vi se! Nya tränare och man får visa vad man går för. Först får vi se vad de tycker och så får man ta ett beslut efter det.
Annons
Nya tränare är det ja, för 25 spelare i Djurgården. Johan Andersson är den ende som har haft både Kim och Tolle som sina chefer förut. Det var tack vare sina prestationer under dem i Sirius som Djurgården valde att plocka in honom. För många spelare innebär nya tränare en nystart, men för Johan är det snarare om omstart.
– I år har det känts bra på försäsongen. Det kändes bra när de (Kim och Tolle) kom in, det blev en liten nytändning. Alla måste visa upp sig hela tiden, ingen sitter säkert. Det känns kul och inspirerande.
På träningarna märks det att tränarna känner Johan sedan tidigare. “Johan du kan ju den här övningen, men för er andra…” är sådant som kan höras under genomgångar.
– Jag har kört många av de här övningarna sedan tidigare. Det är klart att det är en liten fördel för mig.
Du måste blivit glad när de presenterades?
– Absolut, jag gillar deras sätt att se på fotboll.
Hur har snacket i gruppen förändrats av att nya tränare kommit in?
– När det kommer nya tränare så vill man lära känna dem först och se vad de har för bra sidor, och mindre bra sidor. Snacket går ju alltid, men vad fan, det här är ju vår arbetsplats. Alla är här av en anledning. Saker och ting ändras på en arbetsplats när det kommer in en ny chef.
Vad tycker du om den andre högerbacken i truppen, Aslak Fonn Witry?
– Duktig högerback. Både bra defensivt och offensivt. Han är en trevlig kille, norrman, jag gillar norrmän.
