[the_ad_group id=”568″]

HATA BASEL!

Ramsan sjungs söndagen den 15:e augusti runt 19:20 av de 2-300 som står kvar efter en riktigt tung och sur förlust mot Elfsborg. Det är svårt att ta in att vårt lag inte kan ta sig an söndagens utmaning bättre efter att serberna totalt kördes över bara dagar tidigare.

Ännu märkligare blir det eftersom att Elfsborg är inne i samma typ av matchning med två speltillfällen per vecka. Därmed är toppkänningen i Allsvenskan borta för nu och det krävs en stark höst för att ändra på den saken.

Men det finns något att kämpa för, här och nu, bara dagar bort. I skrivande stund är klockan 11, tisdagen den 17:e augusti och organisering av resan till Basel är i full gång. Av allt att döma så ska det vara betydligt lättare att närvara den här gången än för de som fick stå utanför i Slovenien ett par veckor tidigare.

Direkt efter slutsignalen i matchen mot Čukarički, och när det var klart med motståndare, så bestämde jag och en barndomsvän att vi åker. Samma natt så hade vi två till som, till skillnad från undertecknad, har körkort och var beredda att ge sig ut på vägarna i Europa.

Bakis och jävlig pratade jag dagen efter med en bajare som varit i direktkontakt med Basels organisation och som återberättade att de inte har några problem med att släppa in folk från andra länder. Upplysning kom även om vilken läktare vi önskas köpa biljetter till och jag tror och hoppas på att vi blir några hundra på läktare B på nedre etage.

Vi ses där!

Foto: Therese Back (övre bilden), Bildbyrån (nedre bilden)

Stockholm 21:19 17 Augusti

Pirret i magen känns nu, pirret inför något som sällan får upplevas, pirret av hopp, pirret av möjligheten till stordåd och något som vi aldrig förr fått uppleva. Gruppspel i Europa. Det är ett dubbelmöte bort, jisses.

Antigentest med reseintyg var enkelt löst, expresstesta.se hade en mottagning 500 meter från mitt hem. Det var däremot inte en angenäm upplevelse att få en tops uppkörd i hjärnan via näsan.

Under dagen har det blivit svårt att fokusera, en stressig känsla har krupit på mig och växt för varje timme. Vill bara vara på väg, påbörja resan. Uppleva tristessen på vägen och samtal om Bajen och historien, minnen och andra bortaresor.

Som Hammarby borta mot Fredrikstad 2007, då vi åkte på en fortkörningsbot på en nätt summa av 9000kr.

Och där de som åkte i supporterbussar blev stoppade vid gränsen och fick strippa sig helt nakna i små bås medan norska polisen letade efter olagligheter.

Till stor del var pådraget så stort på grund av att norsk tv kvällen innan visade bilder från när AIK stormade GAIS familjeläktare och sa “det är alltså de här, Hammarby, som kommer hit”. Det finns mer att berätta om den resan, det vill jag lova. Nedan lite bilder från matchdagen.

Turligt nog för mig och mitt skenande sinne så kan det bli snabba kast här i världen. Basse och Ponta upptäckte båda två att de inte hade giltigt pass. Det har lösts tillfälliga sådana men i gengäld så har det inte funnits tid att lösa antigentest för någon av de.

Det här betyder att avresa tidigareläggs till klockan 23 ikväll. De med körkort får turas om att köra bilen medan resten sover. Det ger mer tid vid vårt boende i Heidelberg, som ska vara en fin tysk sommarstad. Beräknad ankomst till hotellet: 15:00.

Antigentest med reseintyg är bokat 07:00 centralt i Malmö, att vänta på att något öppnar upp i Stockholm klarar vi inte av. Vi vill dra, NU.

Køge 08:47 18 Augusti

Efter en lång natts körande, med tre stopp för att ladda bilen, så anländer vi till Malmö. Frukost inmundigades på donken direkt efter att Basse och Pontus tagit antigentest på Quality Hotel.

Alla i bilen har passerat 20-årsåldern och stela ryggar värms upp med hjälp av en promenad innan vi rullar vidare mot Öresundsbron. Väl på bron så är det dags för en klassisk bortalåt och Basshunter – Camilla dras på med hög volym. Jag är den enda som sjunger med, men minnen från långa resor i superettan med Bajen Fans-bussar sköljer över mig.

Vi som åker i bilen är:
Albin aka Flibben – föredetta dokumentationsfantast
Pontus – Ansvarstagande ledamot i Bajen Fans Styrelse
Dewan – Nuvarande Dokumentationsfantast
Basse – Fartkamerornas guldkalv och van europaräv

Börjar se på sociala medier att flera lättar ankar från Stockholm nu på morgonen. Minibuss, bil och flyg ser alla ut att vara populära färdmedel.

Just nu är vi i Køge för att ladda bilen ännu en gång, på återseende.

Heidelberg 13:17 19 Augusti

23 timmar. 4 timmar längre restid än planerat. 1 GT på hotellet. 10 timmars sömn. Nu: tillbaka i levande form efter en dunderfrukost på stan. 

Men, fucking ÄNTLIGEN, matchdag. Vi har fortfarande 25 mil kvar att beta av. 2,5 timme i bil kommer vara en munsbit i förhållande till dygnet som gick. Det var inte helt enkelt med så lång tid i en bil. Sista timmarna flöt tiden med hjälp av olika bajenpoddar.

I skrivande stund sitter vi i bilen igen, i högtalarna ylar Bajen Death Cult med låten Nidvisa.

Vi har fortfarande ingen klarhet i om det är okej att komma in på matchen med våra lagfärger, men det lär visa sig. Om det var pirrigt i förrgår så är det uppror idag.

Det är bara timmar bort tills vi kommer få se våra grönvita hjältar springa in på St. Jakob-Park. Basel kommer bli en svår nöt att knäcka, de har startat ligan riktigt starkt, 3 av 3 vunna matcher och 13-2 i målskillnad.

Kan vi stoppa den målmaskinen? Det som är klart är att när vi spelar på hemmaplan och rullar igång vårt spel så är vi riktigt starka. Men för att det ska spela någon roll så kan vi inte vända hem med 0-4 i arslet.

Drömmen är att få kontra in ett mål och åka hem med en seger, jubla ikapp med alla andra galningar som tagit tid, pengar och semesterdagar för att stötta laget i våra hjärtan på plats.

Grönvita sånger och diskussioner tar oss fram sista biten till Basel, jag hoppas hitta många andra grönvita själar där.

Autobahn 19 Augusti 22:30

Musiken dunkar när vi åker genom Basel med grönvita flaggor fladdrande ut genom fönsterna. Vi noterar grönvita färger här och där under vårt intåg i staden.
SPRING DÅ ULTRISH!
Min röst ekar under Heuwaage-viadukten när jag får syn på honom, jag skriker på skämt genom fönstret på vår bil när jag ser honom skutta i hastiga steg in mot bargatan Steinenvorstadt.

Skratt byts snabbt mot allvar när vi noterar 40 personer med baselfärgade rånarluvor som joggar nerför Binningerstrasse 50 meter till höger om den skuttande Ultrish. Flaggor tas in, en usväng genomförs och ett parkeringshus intas omgående för att sen möta upp andra bajare i området.

Av allt att döma så verkade det som att den baselfärgade jogginggruppen hade bokat in ett motionspass med några nedresta hammarbyare. Dessvärre verkar det som att grupperna i fråga inte riktigt lyckades tajma starten för sin tur längs med Basels gator och gick därmed miste om varandras sällskap.