Det har vimlat av profilstarka spelare i AIK under tiotalet.
Fotboll Sthlms Oskar Månsson och Ludwig Persson har efter långa överläggningar tagit ut spelarna som har bidragit mest under decenniet.
Här är våra val!
Annons
Vi har endast valt spelare som har gjort minst 40 matcher för klubben. För att ta plats i decenniets lag behöver alltså ha bidragit i minst en och halv säsong. Vi bedömer både sportsliga toppar och hur mycket spelaren har hjälpt till över tid.
Här har du resultatet i en 3-5-2-uppställning. Vi fick problem med balansen efter ett tag – vi klarade helt enkelt inte av att lämna någon av de slutgiltiga valen utanför. Så vi hoppas ni har överseende med den taktiska aspekten.
För att citera Albert Svanberg från VM-krönikan 1998: det här laget hade ändå aldrig lånat ut bollen.
Målvakt: Ivan Turina 2010-13
Ivan kom till AIK när det stormade som allra värst. Säsongen 2010 var så rörig att Fotboll Sthlm skrivit ett reportage om den – det läser du här! – och utan Turinas insatser på hösten hade det kanske slutat med nedflyttning. Den nära två meter långe kroaten var fram till sin tragiska bortgång en av seriens bästa målvakter. Ja, kanske den bäste. Höjdpunkten? Bragdens mamma i Moskva 2012 där Ivan Turina tog allt och lite till.
Säsongerna som föregick AIK-flytten hade präglats av kaos i Kroatien, Grekland och Polen och det var en härdad 29-årig som kom till klubben. Att det även stormade i Gnaget med jämna mellanrum tycktes inte bekomma Turina det minsta. Få spelare har passat bättre i en klubb än vad Ivan gjorde i AIK.
Höger mittback: Alexander Milosevic 2011-14, 2018
Alexander Milosevics karriär har tagit honom långt – och än är han bara 28 – men känslan är att det kunde ha blivit mer. 2010 spelade Alexander Milosevic i division 1. 2011 var han som 19-åring ordinarie i AIK som kom tvåa i Allsvenskan. Vägen mot toppen hade bara börjat när skadorna kom. I början av 2012 dundrade han in en boll i krysset från 42 meter på Råsunda, men i matchen efter bröt han foten.
2013 och framförallt 2014 tog det fart igen då Milosevic spelat till sig en självklar plats i backlinjen och på nytt tillhört toppskiktet i serien. 2018 var han tillbaka i AIK efter en bergochdalbana utomlands och det är ingen avancerad gissning att Milosevic kommer att spela i AIK igen en vacker dag.
Mittback: Per Karlsson 1998- (debut i a-laget 2003)
AIK har haft en ständigt tät defensiv under tiotalet – ja, men något litet undag. Per Karlsson har ingått i samtliga försvarsuppställningar och har på senare år varit den självklare ledaren där bak. 2018 blev han utsedd till årets försvarare i Allsvenskan.
Nej, det finns ingen anledning att hålla igen. Per Karlsson är en AIK-ikon, en klubblegendar.
Vänster mittback: Nils-Eric Johansson 2007-18
Nils-Eric Johansson har mest spelat som vänsterback i en fyrbackslinje i AIK, men i den här uppställningen trycker vi in honom som mittback. “Nisse” hade hunnit fylla 27 när han återvände till AIK (som han tillhört som 17-åring 1997) men hann bli en av klubbens största profiler. Det blev 366 matcher i svartgult innan han tvingades att lägga av till följd av hjärtproblem inför guldsäsongen 2018.
Att lista höjdpunkter eller bästa säsonger i AIK känns onödigt att göra eftersom “Nisse” höll samma nivå för jämnan. Han spelade alltid. Han gjorde det bra.
Högermittfältare: Sebastian Larsson 2018-
Sebastian Larsson har faktiskt bara gjort 63 allsvenska matcher för AIK, men det känns som att han varit i klubben i en evighet. Trots att Seb kom direkt från en lång säsong i Championship gjorde han knappt en dålig match under sommaren och hösten 2018. Tja, och det har han knappt gjort under 2019 eller 2020 heller.
Den 35-årige mittfältaren visar inga tecken på mättnad eller trötthet och är fortsatt en startman i landslaget. Att få “hem” Larsson var en stor investering, men ingen kan klaga på den idag. I den här elvan lägger vi in honom som högermittfältare då vi inte klarade att peta någon av de centrala spelarna.
Innermittfältare: Ebenezer Ofori 2013-16, 20-
Det var en gåta att det dröjde till januari 2017 innan Ebenezer Ofori såldes från AIK med tanke hur bra han varit under tre säsonger. Flytten gick till Stuttgart – där det aldrig lyfte, och istället blev det utlåningar till New York City FC. Nu är en (något stukad) Ofori tillbaka i Gnaget för andra gången.
I år har det emellertid inte blivit någon succé för ghananen. Men om Ofori hittar formen bör han vara en av seriens bästa mittfältare igen – han är trots allt inte äldre än 25.
Innermittfältare: Celso Borges 2012-14
Sebastian Larsson och Kristoffer Olsson har nått landslagshöjder på senare år i AIK, men dessförinnan hade man Celso Borges som var minst lika bra. Costaricanen kunde spela som sittande mittfältare, som offensiv kreatör eller som släpande anfallare och var alltid nyttig för laget. Celso hade ett brett register – svagheterna var få – men det som stack ut var spelförståelsen och den självklara bollkänslan. Celso visste oftast vad som skulle hända före både med- och motspelare. Efter tre framgångsrika år i AIK gick flytten till Deportivo La Coruna där Borges var given under flera La Liga-säsonger.
Innermittfältare: Kristoffer Olsson 2017-18
Från en säsong till en annan gick Kristoffer Olsson från att vara allmänt ifrågasatt till att vara den stora stjärnan i ett guldvinnande lag. Under 2018 dominerade han mittfältet fullständigt i långa stunder och sedan dess har Olsson aldrig tittat tillbaka. Spetsegenskapen nummer ett är orienteringsförmågan på plan, Koffe tycks alltid veta var motståndarna befinner sig och i vilken riktning ytorna finns.
Vänstermittfältare: Nabil Bahoui 2013-15, 2018, 19-
2014 debuterade två allsvenska offensiva mittfältare i det “riktiga” landslaget på samma gång: Emil Forsberg och Nabil Bahoui. Tanken var att Nabil skulle starta i EM-kvalet mot Österrike i den följande matchen, men en skada satte stopp. Sedan dess har karriärerna tagit olika riktningar, milt uttryckt, men vi lyfter fram landskampen för att påminna om vilken nivå Bahoui faktiskt var på. Efter sju sorger och åtta bedrövelser kom Nabbe tillbaka till AIK i fjol och gjorde genast succé innan olyckan var framme på nytt med en komplicerad underkroppsskada.
Att ta med Bahoui – som har gjort 66 poäng på 115 matcher i AIK och faktiskt bidrog en del även under guldsäsongen 2018 – i den här elvan tvekade vi aldrig på. Vi tror dessutom att 20-talet kommer att bli minnesrikt.
Anfallare: Henok Goitom 2012-15, 17-
Med 88 mål och 48 assist under tiotalet har Goitom spelat till sig en självklar plats. När Goitom kom till AIK en månad innan han skulle fylla 28 men har hunnit bli till en klubbveteran och en ambassadör för de svartgula. Hösten 2012 blev inte särskilt lyckad, men därefter tog det fart. 2015 blev han tvåa i den allsvenska skytteligan med 18 mål. Därefter följde en märklig period där Goitom spelade i Spanien och USA, men inför säsongen 2017 var den spelintelligente anfallaren tillbaka där han hör hemma. Året efter var han lagkaptenen som lyfte Lennart Johanssons pokal.
Anfallare: Mohamed Bangura 2010-11, 2012, 2015
En av de märkligare karriärerna som vi har sett inom svensk fotboll på senare år. AIK värvade Bangura under sommaren 2010 då man slogs för allsvenskt kontrakt. Bangura kom från division 1-klubben Värnamo men gjorde genast succé när AIK spottade upp sig under hösten. Utan den atletiske och spelbegåvade anfallaren hade det mycket väl kunnat sluta i Superettan. Våren 2011 bildade Mohamed och Teteh Bangura ett hypereffektivt anfallspar innan båda såldes för dyra pengar under sommaren.
Mohamed hamnade i Celtic där det inte blev någon succé, men våren 2012 var den han tillbaka i AIK under en lyckosam låneperiod. 2013 spelade han istället i Elfsborg. 2015 vände Bangura hem en sista gång i AIK utan att nå samma höjder. Därefter gick karriären rask neråt, och Mohamed la (vad det verkar) skorna på hyllan som 29-åring 2018.
Numera i BK Häcken: Andreas Alm. FOTO: BILDBYRÅN
Tränare: Andreas Alm 2011-16
Det var Rikard Norling som tog AIK till guldet 2018 vilket Andreas Alm aldrig lyckades med. Men Alm lotsade AIK genom fem säsonger där man som sämst blev fyra, samtidigt som man plockade fram massor av unga spelare. Bragden i Moskva 2012 sticker särskilt ut.
Dessutom tror vi inte att det sista AIK-kapitlet är skrivet. För nog kommer Alm tillbaka till Solna en vacker dag…?
Hedersomnämnande: Alexander Isak 2005-2016 (debut i a-laget sista året)
Om man pratar om betydelse för 2010-talet i en mer allmän mening kan man argumentera för att Alexander Isak är nummer ett för AIK. Utan pengarna som Dortmund-försäljningen innebar hade det inte blivit något guld 2018 och den nuvarande hade sett klart beskedligare ut. Dessutom hann Isak med tio allsvenska mål och bitvis bländande spel innan han flyttade vidare.
