Det är i BK Häcken han hör hemma.
Det har vi sett gång på gång.
Nu ska Paulo José de Oliveira visa att han kan leverera med press på sina axlar.
Klarar han det är det möjligt att Jesper Jansson lagt den sista gyllene pusselbiten på plats.

BK Häcken är BK Häcken. Jag inser ju att det finns Hisingshjärtan som dundrar ilsket i bröstet i detta nu. Det är lätt att förstå för den som har den minsta aning om hur supporterskap känns, men vi kommer inte skriva om upprördhet i Sonny Karlsson-land. Förbannelsen som är verkligheten för en mindre förening. Medieskugga. Istället tänker vi nog lite till mans att det är på tiden att Paulinho hamnar i ett större sammanhang även innanför våra gränser (sorry, ÖSK). Han har varit den lilla klubben med de modiga ambitionerna trogen längre än det torde varit möjligt med tanke på vilket facit han har där, men förklaringen kan vara barnsligt enkel.

Det är där han hör hemma.

Det räcker att titta på vad han gjort under de allsvenska åren i gulsvartrandig dress och jämföra det med facit i övriga kläder på andra platser för att förstå hur kär han varit i det ställe som måste kännas lika mycket hemma som någonsin födelselandet. Så snart han lämnat Sveriges femte största ö har han varit vilse. Han har knappt spelat och har han spelat har han inte funnit målet. Inte heller i Örebro fungerade det. Hur man än vänder och vrider på honom har Häcken varit vägen fram. Nu ska Paulinho visa att han klarar av att leverera på annan hemmaadress och när fordran är betydligt högre.

Ett par färska cuptitlar och ett stort silver till trots, sanningen är att de tuffa kraven utifrån saknats genom alla år där på Bravida Arena. Annat är det i ett Hammarby som tagit rejäla kliv såväl 2018 som 2019. Det är dags att ta det avslutande klivet nu och klubben värvar för att göra det. Det finns inget avlägset framtidshopp i den 33-årige brasilianaren. Ingen naturlig koppling, eller känslomässig aspekt i affären. Det är här och nu som Jesper Jansson föreställer sig när han skriver kontrakt med en anfallare med en målhistoria som förpliktigar och lovar stort på en och samma gång. En spelare som kan hitta nätet på alla möjliga och inte sällan omöjliga sätt. En spelare som i den offensiva miljö som är Stefan Billborns imponerat framåtlutade gäng borde trivas som om han sprang ut framför Dalheo Irandust och kompani i vanlig ordning.

Han ersätter inte Nikola Djurdjics lungor, jaktinstinkt eller vinnarskalle. Det låter sig nästan inte göras med annat än att de riktigt stora slantarna läggs på bordet, men det finns andra kvaliteter som, rätt utnyttjade, kan bli guld värda. Paulinho behöver bara göra en sak. Bevisa att han klarar att leverera bortom ön. Gör han det, ja då vinner han skytteligan. Något annat kan jag inte föreställa mig.