Filip Jakobsson har tagit en stressfri väg upp till Hammarbys a-lag.

Med pappans goda råd har 18-åringen låtit det ta sin tid fram till debuten mot FC Stockholm.

– Många pushar för en akademi men han har varit raka motsatsen och har bara sagt ”ta det lugnt Filip, det kommer”, säger han.

Annons

Steg för steg har Filip Jakobsson tagit sig upp i Hammarbys a-lag och i cupmötet med FC Stockholm kom debuten. Den 18-åriga mittfältaren är uppväxt i Stockholms södra förorter och har tagit en lite ovanlig väg upp till att konkurrera i det allsvenska topplaget.

När många unga spelare slussas upp i akademins olika årskullar så har Filip Jakobsson låtit det ta tid ta sin tid. Helt i linje med pappas kloka råd.

– Jag började spela i Sköndal där jag bor och i skolan var det många som spelade i Hammarby. Min väns pappa såg mig kicka på planen och tyckte att jag skulle komma för att testa i Bajen där de flesta vännerna körde.

Mittfältaren har varit i Hammarby sedan han började i breddlaget som nioåring och sedan dess har han tillhört många delar av verksamheten.

– Efter det hade de en uttagning till HTFF. Jag tog steget upp till P15 där och körde ett halvår i P16 innan jag gick till Hammarbys akademi. Året efter vann jag SM-guld med P17 och i år kör jag i U19 samtidigt som jag har fått rotera lite med både HTFF och a-laget.

18-åringens väg till elitfotbollen skiljer sig från många unga spelare som tidigt lyfts upp till äldre årskullar. Filip Jakobsson återkommer till att det har varit skönt att låta det ta sin tid.

– Det tycker jag faktiskt. Det och att jag har haft pappa vid min sida. Utan honom hade jag nog varit stressad. Jag hade koll på alla som körde i akademin när jag var yngre och då hade jag nog känt att jag också velat spela där.

Det låter ovanligt då många fotbollsfarsor annars har en tendens att trycka på för att man ska satsa.

– Ja, jag förstår vad du menar. Många pushar för en akademi men han har varit raka motsatsen och har bara sagt ”ta det lugnt Filip, det kommer”.

Men det finns flera anledningar än pappas goda råd som gjorde att det inte blev en tidig satsning. Filip var nämligen inte själv säker på vad som skulle bli hans idrott.

– Jag höll på med ganska många sporter. Bandy, fotboll, innebandy och handboll. Det blev fotboll till slut men om jag hade varit i akademin så hade det varit jättemycket och bara fotboll från ung ålder, säger han och fortsätter:

– Jag ville hålla på med allt och då blev det bara bra att köra i ett breddlag. Man ska ju inte skippa en träning men det kunde man nästan göra då. I akademin kör man på från ung ålder och det får man väl göra om man redan vet att man vill satsa på en sport men jag ville testa på flera olika.

Han berättar att det var först i högstadiet som han behövde ta ett beslut och valet föll på fotbollen, även om bandyn på Gubbängens IP också var en favorit. Det märks på honom att det har gett mycket att hålla på med flera olika sporter under uppväxten.

– Jag fick kärlek till sporterna och vänner i alla olika lag. I bandyn kör man mycket fysik på vintrarna och jag har fått mycket olika sorters träning. Det har verkligen varit bra.

Hur skulle du beskriva dig som fotbollsspelare?

– Ettrig, explosiv och med kvicka fötter. Jag har bra teknik, är lugn med bollen och bra på att vinna bollen.

Jag fick Tesfaldet Tekie-vibbar när jag såg dig i P19-derbyt mot AIK för ett par veckor sedan.

– Det är folk som brukar säga det, säger han med ett leende:

– De säger att vi är lika och han hjälper mig mycket. Han är väldigt bra med bollen och tappar den sällan på träningarna. Jag lär mig från hur han rör sig och alla smådetaljer som jag kanske saknar.

Mittfältaren gör framsteg på Årsta och i cupmötet med FC Stockholm fick han göra debut i tävlingssammanhang.

– Min mentalitet blev bättre av att få testa på något så stort. Jag var väldigt nervig innan men när jag väl kom ut så släppte det. Att få testa på hur det känns inför publiken var väldigt roligt.