Alexander Jonsson: Varning för hockeylösningar i svensk fotboll

Systemet blir allt vanligare men ingen tycks reagera. 

Så då får väl jag göra det.

Det fotbollsutvecklande föreningssamarbetet riskerar att skapa kryphål och urholka den svenska elitfotbollen. 

Annons

Det har blivit allt vanliga att läsa nyheter om så kallade ”fotbollsutvecklande föreningssamarbete”. Hittills verkar folk knappt reagera, men jag ser en fara för fotbollens trovärdighet.

Det fotbollsutvecklande föreningssamarbetet är bestämmelser från SvFF som säger att du får låna ut sex utespelare och två målvakter till lag i lägre serier som sedan får spela var de vill. Fyra utespelare plus en målvakt kan lånas ut per samarbete och med fyra dagars mellanrum kan spelarna hoppa fram och tillbaka.

Spelarna kan potentiellt spela match i Allsvenskan på lördagen, Superettan på onsdagen och sedan i Allsvenskan igen på söndagen. Den enda begränsande faktorn är att det bara gäller spelare under 23. Det finns inte heller någon gräns på hur många fotbollsutvecklande föreningssamarbeten ett lag kan ingå i, oavsett om man är den mindre eller större klubben. Gefle IF i Division 1 Norra har dubbla överenskommelser med både AIK och Sirius. Gefle hade alltså kunnat ställa upp med nästan en hel elva av AIK och Siriusspelare i Division 1. 

Det fotbollsutvecklande föreningssamarbetet skiljer sig från diskussionen om klonföreningar. I det senare fallet (som man för all del också kan ha synpunkter på) handlar det om samma verksamhet och syfte, men i föreningssamarbetet saknas det sambandet.

Vi har sett liknande system i hockeyvärlden där spelare blir dubbelregistrerade och hoppar runt bland klubbarna, exempelvis i SHL-kvalet mellan AIK och Djurgården. I hockeyn är det inte ovanligt att spelare, oftast målvakter, byter lag när dennes ordinarie lag har spelat klart för säsongen. Som tur är har fotbollen inget slutspelssystem, men för kval och när ett ordinarie lag inte har något att spela för längre, kan det utnyttjas. 

Ett annat exempel på ett föreningssamarbete är Djurgården och Östersund där Kalipha Jawla och Gideon Granström varit på lån. Nu har Jawla kallats tillbaka av Djurgården och ÖFK lär känna sig ganska snopna och osäkra. Kommer Jawla tillbaka eller inte? Under våren? Till hösten? Det är inte heller möjligt att värva en ersättare eftersom fönstret inte är öppet. 

Det exemplet handlar mest om dålig business för den mindre klubben, men det kan bli farligt om systemet utnyttjas på det motsatta sättet. Rent hypotetiskt skulle Tobias Gulliksen, Theo Bergvall och Isak Alemayehu hoppa över till Superettankvalet när Östersunds FK slåss för sin plats. På samma sätt hade Victor Andersson, Alexander Fesshaie, Elvis van der Laan, Isak Bjerkebo, Robbie Ure och Adam Vikman samtliga kunnat starta i samma match för Gefle i Division 1.

Än så länge är risken för en sådan syn liten och Tobias Gulliksen kommer knappast springa runt på Jämtkraft arena i november, men det gäller att vara vaksam. Jag förstår tanken att utveckla talanger på ett smidigt sätt men riskerna blir för stora när man kan hoppa fram och tillbaka som man vill. I min mening borde systemet ändras eller skrotas innan det utnyttjas för mycket och fotbollen börjar likna hockeyns märkliga verklighet.