Han var tränaren bakom derbysegern mot Hammarby med hela 9-1. Men det var också han som fick sparken av Djurgården för tio år sedan. I dagens lucka hittar vid den forne huvudtränaren Lennart Wass. [the_ad_group id="567"] Namn: Lennart Wass Ålder: 68 år Tränare i Djurgården: 1990-1991 samt 2009-2011 Var bor du? – Jag har alltid bott i Stockholm, förutom en kort period i mitt liv då jag levde på Gotland. Annars har det alltid varit i huvudstaden och idag lever jag i en söderförort. Familj? – Fru, fyra barn och två barnbarn. Vad gör du? – Idag är jag pensionär även fast jag ofta är ute och rör på mig. Vi är ett gäng killar som varje vecka träffas vid Gullmarsplan för att gå dryga 1,5 mil och sedan tar vi en macka och snackar lite. Sedan pluggar jag även på Stockholms Universitet och läser lite statsvetenskap, mer som en hobby. Vilken roll spelar fotbollen i ditt liv? – Mycket. Som spel är jag fortfarande väldigt intresserad och jag tittar på lite ungdomsfotboll med Djurgården. Det har inte varit så mycket tv-tittande under pandemin för det var inte så roligt då publiken försvann och det har jag inte kommit igång med igen. – Jag var på plats sist när Djurgården förlorade mot Varberg. Så jag gillar fotboll men är kluven inför ganska mycket med ekonomisk doping, Qatar och allt vad det är. Wass berättar att han har en favoritpodcast som han alltid lyssnar på varje vecka. – Det är Bank och Frändén, den lyssnar jag alltid på och tycker är bra. Vad har du för andra hobbies? – Inte mer än att jag gillar att röra på mig. Jag är rätt rastlös och har precis fått ett nytt knä, så då måste man träna. Sedan är jag rent allmänt rätt kulturintresserad, jag ska faktiskt ner på den lokala bion i Kärrtorp idag. Vilket är ditt bästa DIF-minne? – Jag är en vanlig kille från söderförorterna som tränade lag och när jag fick möjligheten att komma till Djurgården var det en fantastisk upplevelse. Det var det högsta vi hade i Sverige och man kände sig enormt uppskattad. – I grunden var jag inte djurgårdare innerst inne, men man blir det väldigt snabbt när man hoppar på som tränare. Man tillhör den familjen och det tar bara några minuter. Wass börjar berätta om 90-talet och hur Djurgården inledde decenniet med att vinna Svenska Cupen, något som 68-åringen värdesätter högt. – Vi var lite och nosade på att vinna ligan genom mästerskapsserien men förlorade en guldfinal på Stadion mot Göteborg med 2-1. Men vi var bra fotbollsmässigt den hösten och hade några sensationella resultat med bra fotboll och en hel del mål. Det var en mysig tid som jag kommer ihåg väl. Jag trodde du skulle ta upp 9-1-derbyt mot Hammarby? – Det var ingen sådan halleluja. Det var klart speciellt, men jag tänker mer på helheten den hösten då det var en jäkla skjuts i spelet. Det var läckert att få känna av och vara med om. Vilket är ditt värsta minne? – Det är självklart 2010-2011 där jag inte tycker att vi fick till det helt enkelt. Inom stockholmsfotbollen känner man av när det går dåligt, det blir oroligt i en förening. Vi gjorde det bästa, men vi fick helt enkelt inte till det den gången, varken vi ledare eller klubben. Att jag fick gå i maj där 2011, det är så det är bara. – När jag tittar tillbaka på det kan jag bara konstatera att det inte blev bra. Men efteråt nu är det ingenting jag skäms för. Jag går och träffar djurgårdare och vi hälsar, så jag har inga problem med det. Jag går inte och gömmer mig bara för att jag tycker att jag var dålig på något sätt. Vilket är ditt märkligaste minne? – Jag var på en scoutresa med en gammal agent, Janne Olsson, i Argentina hos River Plate. Där fick man verkligen upp ögonen för hur stor fotbollen är där och vilken bredd det fanns och hur stor allvaret var. Lennart berättar hur han blivit inbjuden av sin argentinske tolk till en inomhusturnering för att se pojkar runt tio års ålder. – De spelade på betonggolv. Det var en snabb fotboll, men främst var det otroligt fysiskt. Jag och Janne höll i oss för vi tänkte att det här bli ambulans snart, det var extremt tufft. Ingen av de argentinska ledarna höjde på ögonbrynen, i Sverige hade vi nog sett det hela med lite andra ögon. Vem är den bästa spelaren som du har tränat? – Jag skulle nog säga att det står mellan Jens Fjellström och Daniel Sjölund. Vi hade inget bra år 2010 så Sjölund fick inte till det under mig. Han var skadad ganska mycket men jag tyckte att det var en otroligt duktig fotbollsspelare. Fjellström var den mest framträdande i mitt gamla lag och kommer nog ändå etta. Vad tycker du om dagens Djurgården? – Bra! Det fattas lite pusselbitar för att bli internationellt gångbara, men det är svårt. Jag tycker att de har ett framåtlutat spel och är skickliga med bollen då de dominerar matcher. Sedan är det någonting som saknas för att vinna sådana matcher som mot Varberg, jag vet inte vad det är. Han hyllar sina två efterträdare. – Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf gör ett kanonjobb som jag verkligen syns på planen, det är en harmoni i spelet. Vad önskar du dig i julklapp? – Man skulle kunna säga att Sverige går till VM, men jag hoppar den! Jag vill istället att vi som samhälle sluter oss samman och att det blir snällare och jämlikare och trevligare helt enkelt för alla människor. Det är en bra julklapp!

Följ Fotboll Sthlm i sociala medier

Create a free account, or log in.

Upgrade your subscription