I styrelsen anklagar ledamöter varandra för att slarva med deklarationen, ta ut onödig semester och vara “totalt skamlösa”. 

I tingsrätten skyller de inblandade företagets miljonförlusterna på varandra.

Under våren Fotboll Sthlm följde konflikterna i Choki AB, företaget bakom Huski Chocolate, som nu avgjorts i tingsrätten. 

✓ Granskningen som publicerades i juni är en av våra favoriter från året som vi tillfälligt har låst upp

Måndag den 25:e april 2022. I Stockholms Tingsrätt har sex jurister, en domare, några tingsnotarier och tre åskådare intagit sal två för slutförhandlingarna i målet Choki AB mot Stanton Barrett Enterprises. 

Tvistemålet om klander av bolagsstämmobeslut som den här förhandlingen är en del av ska egentligen bara avgöra en sak: gick kvittningsemissionen inom Choki AB den 8 maj 2020 till ordentligt? Men konflikten mellan Choki, moderbolaget till Huski Chocolate, Huski International, Huski Americas och Huskiwear, och dess amerikanske minoritetsägare Stanton Barrett går längre tillbaka än så. På en projektor visar Barretts svenska jurister upp emailkorrespondens mellan Stanton och Huski Chocolates före detta vd Linus Wessman. 

En kvittningsemission går ut på att ett företag med skulder till extern part betalar dessa genom att skänka aktier i företaget till fordringsägaren, det vill säga den som lånat ut pengar. En sådan gjorde Choki AB i maj 2020. Skulder som företaget hade till fastighetsbolaget Kvalitena betalades genom att Kvalitena fick aktier i bolaget. Det ledde till att Stanton Barretts aktieinnehav späddes ut, från 10 procent till 8,31 procent, varmed han förlorade viktiga minoritetsägarrättigheter. 

Låter det sömnigt? Inte för den som ser Stanton Barrets email på projektorn i sal två. Där finns skarpa formuleringar.

“Du ber mig att finansiera rättstvister mot mitt eget företag […] Var slutar den här galenskapen? Om detta är tänkt att provocera mig kommer det inte fungera. Jag har fullt förtroende för svenska domstolar, likaså dem i Idaho, och om så krävs även för dömande procedurer. Jag vägrar bli mobbad eller förminskad”, skriver Stanton Barrett till Linus Wessman den 14 april 2021. I samma mail fortsätter han:

“Jag vill se dokumentation för varje kapitalltillskott, även den som jag betalade innan jag förstod att du är totalt skamlös i ditt agerande. Om jag inser att jag var den enda som bidrog kommer det här att sluta i allvarliga rättstvister om bedrägeri”.

Målet är lite vildvuxet, ursäktar en jurist från Stantonsidan sig med när Huskiföreträdarna undrar vad den hätska mejlväxlingen har med kvittningsemissionen att göra. Klart står i alla fall att Huski är ett företag med hårda internkonflikter och i särskilt dålig hälsa. Under fjolåret gick man 81 miljoner back, detta på en omsättning på blott tre miljoner. Till slut känner sig en av juristerna från Huskisidan tvungen att påminna om att slutförhandlingen inte rör ett startup värderat till över en miljard dollar:

– Det här är inte en unicorn, det är ett chokladsdrycksföretag!

Att ett ungt chokladdrycksföretag inte ska liknas vid en Silicon Valley-jätte borde inte förvåna. Men det här rör Huski Chocolate, och då behövs klargörandet. 

Mindre än två månader senare kommer tingsrätten ha gått på Stanton Barretts linje och upphävt kvittningsemissionen. Den amerikanska delägaren kommer ha fått tillbaka sina 10 procent och Choki kommer att ha blivit återbetalningsskyldiga. Men hur hamnade företaget här? 

Bild från Hammarbys reklamvideo när sponsoravtalet med Huski Chocolate blev offentligt. 

Det fanns inget som var blygsamt när Huski Chocolate presenterades som Hammarby Fotbolls nya sponsor vårvintern 2021. Avtalet beskrevs på föreningens hemsida som “troligen det största och mest omfattande samarbetsavtal som ingåtts i svensk fotboll”. En “game changer” bedömde dåvarande vd Henrik Kindlund det hela till, ett avtal som skulle trissa upp sponsorintäkterna för Hammarby såväl som för hela allsvenskan. 

Att företaget som låg bakom det banbrytande avtalet var totalt okänt för en bredare allmänhet var förstås också häpnadsväckande. Hur kunde Huski Chocolate, vars kalla drickchoklad knappt gick att köpa i Stockholm, ha råd att lyfta bort det etablerade byggklädesföretaget Jobman från bröstet på Hammarbys matchtröja? Var det ett pålitligt företag?

– Ja, hade vi inte upplevt att det var seriösa människor som står bakom företaget hade vi inte gått in i förhandlingarna, sa Henrik Kindlund när Fotboll Sthlm ställde honom frågan.

Samma vår skulle Huski Chocolate göra 81 miljoner i förlust, vilket motsvarade hela omsättningen 27 gånger om.

Vilka var egentligen de “seriösa människorna” som stod bakom företaget?

Mitt första möte med männen bakom Huski Chocolate, dåvarande vd:n Linus Wessman och Sverigechefen Jon Sten, ägde rum våren 2021. Intervjun var förlagd till ett kontor i World Trade Center, som företagsenligt nog hade målats lika Huskiröd som firmaplaggen Wessman och Sten bar dagen till ära. Entusiasmen som de två chokladmännen hade för sitt värv smittade: Choklad var den första drycken människan drack, menade Jon Sten, och genomsnittssvensken drack en kopp choklad varje dag, trodde Linus Wessman. 

“Choklad är så universellt”, utbrast Wessman tidigt i intervjun. Nästan hela 50-åringens yrkesliv tycktes ha kretsat kring kaffe och varm choklad. Han mindes barndomens mornar i Kristinehamn, där han återhämtade sig från bandyträningar med Oboy så tjock att skeden stod rakt upp i glaset. Som 27-åring hade han grundat företaget Coffee Please, som nischade in sig på att sälja kaffe latte-maskiner till dotcom-företagens kontor. Det här var före it-bubblan sprack, under en tid då övervärderade it-bolag tyckte att det var en sund investering att köpa dyra kaffeschabrak för att kunna locka it-talanger i 20-årsåldern med gratis latte på kontoret. En sen kväll kom han hem från ett träningspass, la sig raklång i sängen hemma i Hammarbyhöjden, när telefonen plötsligt ringde vid midnatt. I andra änden telefonen hördes Jonas Birgerssons röst, en it-entreprenör som hade lovat ringa upp så fort han kollade på offerten Wessman skickat. Med värkande muskler tog Wessman emot beskedet att Birgersson hade för avsikt att köpa in åtta kaffemaskiner à 100 000 kronor till alla företagets kontor. 

Men så sprack it-bubblan, ingen ville köpa kaffemaskiner för sexsiffriga belopp till osnutna datakunniga och Linus Wessman började jobba med reklam. Men ryktet om Wessmans framgångar i kaffebranschen bestod och en dag ringde en representant från det finska kafferosteriet Paulig upp och uttalade orden “Linus, it’s time to come back to the coffee business”. På Paulig lärde Wessman känna Robin Hallberg som delade Kristinehamnssonens entusiasm och entreprenörsanda kring varma drycker och vintersport. Tillsammans utvecklade de Pauligs chokladdryck Tazza. Wessman och Hallberg ville slå sig in på den europeiska chokladmarknaden och bestämde sig för att anordna några lanseringar i Engelberg, där världens bästa snowboardåkare tävlade i halfpipe innan de fick smutta på vuxenchokladen Tazza. 

Varför Schweiz? Enligt Wessman var landet världens svåraste att lyckas i: “If you can make it there, you can make it everywhere”, var hans omdöme. Dessutom var det det vackraste landet på jordens yta, hade världens mest välstädade offentliga toaletter och klockor som Wessman beundrade för dess skönhet och ingenjörskonst. När Paulig inte längre trodde på idén berättade Wessman att Hallberg uttalade orden (och här imiterade Wessman en finlandssvensk dialekt): “Vittu Linus, nu gör vi det här själva!”. Huski Chocolate såg dagens ljus.

Wessman och Hallberg satt alltså på en produkt för barn och vuxna inom ett område som beskrevs som nästan allmänmänskligt, men där hålen i marknaden var lika många som i en grevéost. Vad var egentligen problemen? 

De tycktes vara flera. Linus Wessman berättade att lanseringarna i Schweiz hade kommit av sig när skidåkare förklarade att de hellre drack glühwein än Huski, i Sverige hade en coronapandemi förstört möjligheterna till skidevent och även om chokladdryck tycktes fungera i Finland, var det kanske allra mest för att den med fördel kunde kombinerades med Minttu. Framgångsmöjligheterna för ett “consumer brand” inom “beverageindustrin” var en på hundra, berättade Wessman innan vi avslutade intervjun.  

Men att kränga chokladautomater till resorts i fjällvärlden uppfyllde inte ambitionerna hos Wessman, som när vi sågs 2021 verkade betrakta choklad som en hörnsten i människans sociala struktur. 

Av det skälet grundade man 16 september 2017 ett dotterbolag i USA, Huski Americas. Största minoritetsägare och VD blev den före detta NASCAR-föraren och affärsmannen Stanton Barrett, som betalade 10 000 dollar för 40 procent av Huski Americas och ytterligare 10 000 för 10 procent av Choki AB, samt lånade ut 10 000 för att starta upp Huski Americas. 

Tre år senare lämnade Stanton Barrett in ett affidavit till delstatsåklagaren i Idaho. Där beskrivs ett samarbete som totalt havererat.

Enligt Stanton själv blev han vd för Huski Americas för att hjälpa företaget att etablera sig på den amerikanska marknaden. Övriga Huskiföreträdare saknade den erfarenhet, nätverk och kulturella förståelse som Stanton, vars familj arbetat i fjällvärlden byggt upp. Som VD för Huski Americas lyckades Stanton Barret förhandla fram avtal med Snowbird, Winter Park, Snow Summit, Big Bear, Crystal Mountain och Stratton Mountain. 

Framgångarna ska ha retat de andra delägarna, tror Stanton i affidavitet, och beskriver hur Linus Wessman den 7 januari 2020 bittert kommenterade att Kvalitenas grundare Mikael Andersson gjort Stanton till dollarmiljonär genom de av Kvalitena finansierade sponsoravtal som slutits mellan Choki och Indy Car. Stanton menade att pengarna var välförtjänta, eftersom hans kompetens var viktig för att bygga upp ett nätverk, distributionskanaler och försäljningsmöjligheter i USA. Sådana kan inte skapas bara med pengar: “just because you are marketing on race cars [it] does not equal sales”, skriver Stanton Barrett i affidavitet.

Chokis svenska företrädare beskrivs av Stanton som omsöm lata, omsöm lögnaktiga, ibland oseriösa och ofta fullständigt inkompetenta i affidavitet. Vid ett tillfälle ska företaget ha varit så pankt att det inte kunnat betala vd:n Linus Wessmans lön, med följden att han låg efter på hyra, underhåll “and other things”. Stanton ska då ha lånat ut sitt kreditkort till Wessman, som använde det för att betala hotellbokningar, mat och kläder. När Stanton flängde runt i den amerikanska fjällvärlden och installerade maskiner ska Wessmanklicken ha varit på en “big vacation” i Costa Rica. En liknande semester togs ut i Las Vegas, där Wessman och de svenska styrelseledamöterna i Huski levde loppan för företagets pengar “när de borde ha varit i Mammoth och installerat maskiner”, enligt Barrett. 

Men Stanton var också bekymrad över Choki AB:s beroende av Mikael Anderssons fastighetsbolag Kvalitena. Han ska ha lyft att upplägget, där Kvalitena betalade Chokis utgifter, utgjorde en enorm risk, för vad skulle hända den dagen Kvalitena inte kunde betala eller tröttnade på upplägget?

Kollage ur KPMG:s utlåtande som togs fram till slutförhandlingen. Ur utlåtandet framgår att Choki är beroende av Kvalitena, inte bara för att kunna hedra de ingångna avtalen, men också för att över huvud taget klara en överskådlig framtid.

Enligt revisionsbyrån KPMG: obestånd inom några år. Genom åren har Kvalitena inte bara stått för alla Chokis sponsoravtal, vilket inneburit 219,5 miljoner kronor (av vilka 34,5 hamnat hos Hammarby), man har också lånat ut pengar för att Choki ska klara driften.

Exakt hur mycket framgår inte av den dokumentationen Fotboll Sthlm tagit del av. I ett mail från 20 maj 2020 nämns ett lån på nio miljoner och ett tillskott på 55 miljoner, Stanton Barrets jurister skriver om fordringar på över 100 miljoner, KPMG nämner ett lån på mellan 18 och 20 miljoner. Dessutom ska Kvalitena löpande ha betalat fakturor som var utställda till Choki, vilket gör det svårt att bedöma just hur mycket chokladföretaget förlitat sig på fastighetsjätten. Det verkar oklart även för de inblandade: “de andra ägarna avskyr när man ställer frågor om Kvalitenas sponsoravtal”, skriver Stanton Barrett i sitt affidavit. 

Samtidigt gick Huski Americas med stora förluster. I ett mail från den 27 mars 2020 skriver Seth Lieberman att styrelsen för Choki AB beslutat sig för att avsluta relationerna till Huski Americas, med anledning av att dotterbolaget i USA gått med en halv miljon dollar i förlust under två år, var skyldig moderbolaget över 400 000 dollar och att de chokladmaskiner man använde sig av var utleasade av moderbolaget. Därmed värderade moderbolagsstyrelsen Stanton Barretts Huski Americas till noll dollar och erbjöd sig att köpa ut honom från Choki och Huski Americas. 

Stanton Barrett nekade, och svarade med att skicka ett mejl den 5 april 2020 ett mail där han bad om att en oberoende revisor skulle se över Chokikoncernen. Han ville ha klarhet i hur värderingen gått till och hur Chokis sponsoravtal såg ut. 

Den 11 juni 2020 tog Barrett upp samma begäran igen på en bolagsstämma i företaget. Den här gången nekades den uttryckligen, med hänvisning till att en kvittningsemission ägt rum den 8 maj, varpå Barrett förlorat sina minoritetsrättigheter när aktieinnehavet föll från 10 till 8,31 procent. Barretts försök att luska mer i hur Kvalitena finansierade Choki hade därmed misslyckats. 

Det är den kvittningsemissionen som är föremål för förhandlingen i tingsrätten. Stanton Barrett bestrider den av två skäl: dels ska den gjorts till en värdering av bolaget som var för låg och dels ska det saknas dokumentation på Chokis niomiljonersskuld till Kvalitena.

I Stockholms Tingsrätt är inte Seth Lieberman, en av styrelseledamöterna i både Choki AB och Kvalitena, svarslös när han förhörs på länk. På en fråga om hur han uppfattade det av Stanton Barrett ledda Huski Americas låter han uppgiven.
– Oh gosh, det är svårt att säga något för det var så illa skött. Vi fick aldrig bra ekonomisk information från Stanton för att kunna förstå varför utgifterna var så mycket större än intäkterna, eller varför lån inte betalades av, varför deklarationer inte lämnades in… Stanton Barrett var en extremt frustrerande affärspartner. Det var svårt att få kvalitativ information.

61-åriga Seth Lieberman talar med en vänlig, nästan svag stämma, när han ber korsförhöret att fortlöpa mer skonsamt. “Please don’t harass me, Sir, it’s not fair”, säger han till en av Stantons jurister och försöker framstå som den vänlige och kanske lite förvirrade amerikanska herre han absolut inte är.

I själva verket var det Seth Lieberman som skolade upp Mikael Andersson, när mannen som i media skulle bli känd som kungen av Rinkeby bara var en ambitiös 20-nånting från Kilafors. Lieberman, som jobbat på Credit Suisse, Lehman Brothers och GE Capital, hjälpte Andersson med finansiering av de första bostadssköpen som lade grunden för fastighetsimperiumet. Sedan dess har han varit aktiv i både Kvalitena och Choki.

I tingsrätten håller sig Lieberman till den version som majoritetsägarna i Choki alltid framfört: Huski Americas blödde pengar, Stanton var inkompetent och Choki såg sig nödgade att köpa ut Stanton ur Choki och ta bort honom som vd från Huski Americas.

Barrett menar att Choki inte betalat ut fakturor till Huski Americas, Lieberman menar att Huski Americas gick med enorma förluster. Barrett menar att kollegorna inte jobbade för bolaget, Lieberman beskriver Huski Americas som ett svart hål. Barretts jurister menar att Barret skickade 15 mail utan att få svar under våren 2020, Chokis jurister menar att Barrett var sen med årsredovisningen för 2020.

Stanton Barretts argumentation bygger huvudsakligen på tre omständigheter. Dels ska värderingen av Choki varit för låg – Choki värderade sig själva till 53,3 miljoner, vilket Barrett tyckt var för lågt, och anfört Kvalitenas årsredovisning som värderat aktierna till 143 miljoner. Han menar heller inte att skulden på nio miljoner finns dokumenterad. Dessutom ska också kvittningsemissionen gjorts i syfte att få ner Stantons aktieinnehav och gynna Kvalitena, vilket enligt Barrett styrks av att Kvalitenas styrelseordförande är samma som Chokis, Seth Lieberman.

Chokis försvar går ut på att företaget utan kvittningsemissionen hade varit i så dåligt skick att det sannolikt inte hade överlevt en nära framtid. Kvittningsemissionen ägde inte rum för att ta ifrån Stanton Barrett hans rättigheter att tillsätta en minoritetsrevisor, utan för att få in likvida medel i bolaget. Att Kvalitenas årsredovisning värderade Choki AB till 143 miljoner kronor kommenteras inte, utan försvaret jämför med att Gainomax, ett långt mer etablerat företag i en liknande bransch, förvärvades för 60 miljoner kronor 2020. 

Stockholms tingsrätt fann inte grund för att dokumentation för lånet på nio miljoner fattades. Däremot menar man att Choki inte lyckats bevisa att företaget hade varit på obestånd om inte skulden kvittades mot aktier och att värderingen var för låg. Därmed anser man att Kvalitena fått en otillbörlig fördel av kvittningsemissionen, detta till Stanton Barretts nackdel, och att Choki därmed brutit mot Aktiebolagslagen. 

Det är svalt i Stockholms tingsrätt när domen dyker ned i min inkorg. Den omgärdas inte av någon dramatik, ingen domare som ger någon en avhyvling. Den klarnar heller inte upp den fråga som intresserar mig som mest: innebär det här att Choki kommer få svårt att hedra sina åtaganden mot Hammarby Fotboll?

När Patrik Blomquist, marknadschef i Hammarby Fotboll, ställs frågan svarar han bara att det finns garantier i avtalen, men vill inte utveckla vad dessa består i. Avtalen är ju belagda med sekretess. Men om man får tro KPMG:s utlåtande, som slår fast att Choki är på obestånd utan fler ovillkorade aktieägartillskott, måste den slutgiltiga garanten vara Mikael Anderssons Kvalitena. 

Mikael Andersson, som i våras råkade ut för en fyrhjulingsolycka på sin ranch i Texas, med en ryggmärgsskada som förlamade fastighetsmiljardären. När Mikael Andersson, efter två operationer och tre månaders rehabilitering, hade lärt sig gå igen var Fox26 Houston på plats och gjorde ett reportage på Kvalitenagrundarens promenad upp för 30 våningar i skyskrapan Neils Esperson Building, som han kort dessförinnan hade köpt. Sedan dess har han återigen legat lågt i media. Vad gäller Linus Wessman lämnade han Choki i höst ifjol. 

Varför Kvalitena väljer att finansiera Choki framgår inte av någon av de intervjuer Huskiföreträdarna genomfört, ej heller av Henrik Kindlunds svar för ett år sen när frågan först ställdes, ej heller av KPMG:s utlåtande om bolagets hälsa. Varje gång Stanton Barrett lyft frågan verkar han ha ignorerats av Chokis styrelseledamöter, alternativt försökt köpas bort. 

Varken jag eller KPMG har svaret på vad Chokis Kvalitenaberoende kommer innebära framgent. Det är upp till företagen själva att ta reda på, alternativt en oberoende minoritetsrevisor. 

Med den fällande domen och Stanton Barretts återerövrade tio procent har han nu minoritetsrättigheterna för att tillsätta en sådan. 

Vad den kommer fram till får framtiden utvisa.

Fotboll Sthlm har sökt styrelseledamöterna och delägarna i Choki AB, Stanton Barrett, Fredrik von Essen, Robin Hallberg och Seth Lieberman, som alla avböjt att kommentera. 

Artikelbilden är ett montage. Bilden på Stanton Barrett är hämtad från Wikimedia Commons.