Bosse Anderssons gedigna meriter på transfermarknaden är väl omskrivna.

Att ett nätverk med frivilligarbetande pensionärer har spelat en viktig roll när Djurgården etablerat sig i den svenska fotbollstoppen är mer okänt.

Fotboll Sthlm tog rygg på Carri Ekström, 82, när Djurgården scoutade framtiden. 

✓ Reportaget som publicerades i somras är en av våra favoritartiklar från året som vi tillfälligt har låst upp

– Så illa är det inte, vi har några som har gått hela vägen. Käck, Vaiho och Jacob började alla i Djurgårdens fotbollsskola.

Det är Mats Jansson, rekryteringsansvarig i Djurgårdens akademi, som uttalar orden. Han vill nyansera bilden av Djurgården som en klubb som sällan får fram egna talanger och berättar att Djurgården har en av Stockholms i numerär största ungdomssektioner, att BP med sina tre landslagsmän är en “statistik omöjlighet”. Men sen kommer siffran.

99 procent av alla som barn som börjar spela fotboll i Stockholm börjar någon annanstans än i Djurgårdens IF.

Mats uttalar orden odramatiskt, men siffran innebär oundvikligen problem. Med ett så litet urval och med så många närkonkurrenter – hur ska Djurgården säkra att framtidens stockholmare spelar i blårandigt?
– Sannolikheten att gå från fotbollsskolan till a-laget är väldigt låg, statistiskt sett. Det är helt otroligt att BP har så många landslagsmän som gått hela vägen. Deras del är kanske tre procent.

Är det på grund av att områdena kring Hjorthagen och Östermalms IP…
– Det är vår stadsdel, ja.

Att det inte bor så mycket barnfamiljer där?
– Vi har en stor ungdomssektion, 2400 aktiva. BP har Europas största men har ändå bara tre procent. Stockholm är så stort. 

För att ha koll på de 99 procent som börjar i andra klubbar än Djurgården har Mats därför organiserat en grupp med ideella scouter. Det är ett gäng fotbollspensionärer, 40- till 60-talister, som pensionerat sig från yrkeslivet men har kvar fotbollsögat. Jag känner till Carri Ekström, Tommy Davidsson, Lennart Wass och Bo “Bagis” Andersson, men Mats berättar att de totalt är ett tiotal.
– Vi bildade det här nätverket för sju, åtta år sen. Det är helt enkelt så att vi vill ta vara på de som slutat som tränare, för det gör man ofta på ett för dåligt sätt. De har en kunskap som man inte tar till vara på. Är man många som kollar kan man täcka många matcher, sen skapar vi en bruttolista de året spelarna fyller 15.

Är det bara inriktat på ungdomsspelare eller har ni använt nätverket för seniorspelare?
– De har gjort en del punktinsatser. Carri och Petter Karlsson har kollat en del på superettan och division 1. Jag vet inte om det var Petter som hittade Isak Hien, honom kollade jag också på, men han var en sån som vi såg när vi scannade av division 1 och superettan. Det har Carri hjälpt till med tidigare.

Mats Jansson på Djurgårdens kansli vid Gärdet.

Det hela låter rimligt när Mats förklarar det på utpräglad Stockholmsdialekt, men också smått häpnadsväckande. Bland de föreningar som för närvarande positionerar sig på övre halvan i allsvenskan presenterar alla en heltidsanställd scout, med undantagen Mjällby och Djurgården. DIF har istället Bosse Anderssons kontaktnät, agenttips och punktinsatser från ideella scouter. 

Hur fungerar det? För fungerar gör det. När Bosse Andersson kom tillbaka till Djurgården var det en förening på randen till konkurs. Sedan dess har ekonomin stabiliserats och en plats i toppen återerövrats, framförallt med spelarförsäljningar som främsta gren. Att Djurgården ligger långt bakom Hammarby i publikintäkter och AIK i sponsorpengar har inte spelat någon större roll när transfernettot är 189 miljoner kronor sedan Bosse tog över. 

För de två faktorerna – framgångsrik transferstrategi och förhållandevis låga personalkostnader – tycks det ideella scoutgänget vara viktigt. Men exakt hur Djurgårdens rekryteringsstrategi fungerar har varit höljt i dunkel. När Bosse frågades ut i det här ämnet 2019 sa han bara att “vi har ett gäng killar som kollat jävligt mycket fotboll”.

Djurgården är bäst i klassen, men ingen verkar veta exakt varför.

Den 8 maj möter jag upp Carri Ekström på Essinge IP. Hit har han tagit buss 56 från lägenheten på Lilla Essingen. Den här matchen, mellan Essinge IK och FC Djursholms P17-lag hittade han ingen information om på nätet. Men Mats Jansson bad honom sticka förbi och ta en kik.
– I den här matchen är det ingen spelare som är utpekad att jag ska följa. Så då tittar jag bara rakt ut. Förhoppningsvis är det någon som sticker ut, så då tittar jag lite på den, och sen kanske någon annan sticker ut, då tittar jag på den. Låt säga att de två är i samma lag, då bryr jag mig inte om att följa de andra. Jag följer hur han agerar på plan, om han är tillräckligt snabb, om han är tillräckligt teknisk. Vågar han utmana? Blir han sur om han förlorar en duell? Hackar han på sina medspelare? Jag kan ge ett bra exempel: för många år sen fanns det en liten kille i IFK Aspudden som var jätteduktig. Men han hackade alltid på domaren, så både vi, AIK och Hammarby sa att fotbollsmässigt är han jävligt bra, men inte socialt, så vi struntar i honom. Sen gick han till BP, sen har han spelat i U21-landslaget och Coventry.

Viktor Gyökeres?
– Ja, precis. Jag följde honom när han var ung, 14 år i Aspudden. Men vi var ense, nä, vi tar inte honom. För han uppförde sig inte.

Men om ni gick bet på Gyökeres, betyder inte det att ni borde jobba annorlunda?
– Man kan inte träffa rätt på alla, ler Carri. Det är så många vi träffat rätt på som vi ville ha men som inte vill till oss. Man får inte alltid det man vill.

Carri Ekström, som nu hunnit fylla 82 år, går med rullator. Stämman är vänlig och lugn. Fotboll började han med i Älvsjö AIK, men slog sig aldrig in i a-laget. Istället tränade han Älvsjös ungdomslag i tio år, Hammarbys i femton innan han blev målvaktstränare för a-laget. Sedan hann han med Spårvägens IF, Spånga IS och Järla IF och att vara utvecklingsansvarig för Stockholms fotbollsförbund. Men sedan la han av med fotbollen 1997.
– Matte Jansson ringde mig 2009 eller 2010. Han frågade: “du som är gammal räv, kan inte du hjälpa oss att scouta?” Sen har jag varit där sedan dess. Det är jättekul. Har man den erfarenheten av att titta på spelare, plocka ut spelare, ta ut lag, då har man baskunskapen för att titta på spelare. Det är jättebra att hålla på med under pensionärslivet. 

Det blåser kallt på Essinge IP, så jag köper två koppar kaffe för att hålla mig och Carri varma. Scouten dricker långsamt, när första halvlek går mot sitt slut misstänker jag att det som skvalpar kvar i koppen som bäst är ljummet. Just kaffe är en av smakerna Carri har fått kämpa för att vinna tillbaka. Efter att ha insjunknat i corona våren 2020 tappade han helt tycket för kaffe, glass och ost.
– Den riktiga aptiten har jag inte fått tillbaka. Men allt har kommit tillbaka successivt. Jag tränar på Feel Good två gånger i veckan, det finns en duktig tjej där som hjälper mig.

Redan innan coronan hade Carri lungfibros och hjärtflimmer. När han legat nio veckor på sjukhus med corona ringde sjukhuset Carris anhöriga och bad dem komma. De trodde inte att 80-åringen skulle överleva sjukhusvistelsen. Han klarade sig, men sedan dess har han färdtjänst.
– Jag var helt förlamad efter coronan. Jag vaknade mitt i natten, då stod barn och barnbarn och tittade på en. Jag hajade inte så mycket. Det är först i efterhand som jag insett att de inte trodde att jag skulle klara mig.

Men du mår bra idag?
– Det funkar, det är lite upp och ned. Men när jag tittar på de här killarna, säger Carri och nickar åt en Essingeytter som tagit sig ned till höger om Djursholms straffområde. Nu tittar jag på om han tittar upp innan han slår bollen, eller om han slår den i blindo. De kan ju ha tränat så pass mycket att han vet att det inte är någon på främre stolpen. Men om jag följer honom under matchen ser jag om det återkommer eller inte.

Plötsligt springer sig Essinges anfallare fri och tar emot en passning i djupled. Avslutet är behärskat, går efter marken mot bortre stolpen och in i mål. De kanske 40 åskådarna jublar, på plan berömmer Essingespelarna sin nummer elva.
– Bra att jag hörde att han heter Kalle, säger Carri. Då kan jag säga det till Matte Jansson. Siffror kommer jag ihåg bra, men inte alltid namnen. Såg du att han var framåtlutad och fick iväg ett skott utmed backen? Han lutade sig inte bakåt så att bollen hamnade över mål. Gör han det flera gånger ser vi att han har något. 

Tror du att ni är särskilt viktiga, eftersom så få barn börjar i Djurgården?
– Runt Gärdet bor inga barnfamiljer, där bor gubbar som jag, då blir det svårare. Jag tycker att Norrort har fått fram mycket bra spelare, även Söderort och Haninge. När jag höll på på 70-talet, då var det mycket Råsunda IS, Älvsjö AIK, Tyresö. Men där är det inte så många spelare nu, det hänger ihop med populationen i samhällena. Om tio år tror jag på Karlberg, där bor det jättemycket barnfamiljer. Där ska man hämta spelare.

Jobbade ni mer med a-lagsspelare förut?
– Ibland kan vi titta lite åt Bosse i division 1. Första åren jag var med var det nästan lika mycket a-lag som juniorlag. Sen byggde Jansson upp det och Bosse började sköta mer och mer.

Var det du som först såg Omar Colley?
– Jag vet inte om det var jag som var först, men jag fick åka iväg och titta på honom. Jag sa ja, jag tycker vi tar honom. Sen är det några man hade velat ha, men som stuckit iväg. Jag kommer ihåg en juniormatch jag såg i Enköping. Då var Lindelöf med i Västerås lag, honom hade jag velat ha. Men han hade redan börjat förhandla med Benfica.

Så Lindelöf hade kunnat hamna i Djurgården?
– Nej, men det hade Hrgota kunnat göra. Honom var jag och såg fem gånger i Jönköping när Magnus Pehrsson tränade. Det är över 30 mil dit, sista gången jag var där berättade speakern att Hrgota hade börjat förhandla med Mönchengladbach. Va fan, det borde Djurgården ha vetat, kände jag. Så då lämnade jag i halvtid. 

Bosse är känd för sitt nätverk i Afrika. Har ni hjälpt till i Skandinavien?
– Matte Jansson har nog lite inblick, men annars är det nog mest Bosse. Nä, jag skulle nog säga att Bosse förlitar sig mycket på agenterna. Annars kan tränarna få följa med på någon resa till Norge, kanske.

Nere på plan drygar Essinge ut sin ledning. Det är inte tillräckligt för att imponera på Carri, som mest konstaterat att ska någon in, då är det elvan Kalle. Ändå har Essinge en lovande årskull med 05:orna. Ifjol hämtade Djurgården Jack Tagesson, född 2005, därifrån. Andra spelare som Carri varit med och scoutat är Axel Wallenborg och Isak Hien.
– Det är ingen här som för mig att känna “ooooh, han går rätt in”. Men det finns en del som är bra. Efter en halvlek kan man se vilka som visar framfötterna, men man måste också ha helhetsbilden, se en match mot bättre motstånd. Vågar de ta för sig lika mycket mot BP:s förstalag?

Efter att första halvlek blåsts av kommer två män i fyrtioårsåldern fram till Carri och undrar hur läget är. En av dem upplyser Carri om efternamnet på elvan. Båda har tränats av Carri som unga, och upplyser om att vill man veta något om fotboll, är det Carri man ska fråga. Carri själv skrockar ödmjukt och hotar med att dra ner dragkedjan på jackan för att blotta djurgårdströjan därunder. De båda männen sympatiserar med andra Stockholmslag.

”I kyrkböckerna heter jag Karri med K, men fotbollen känner mig som Carri med C”, förklarar Carri. 

– Om det är för att snacka om Marcus Danielson eller Sam Larsson så orkar jag inte, säger Bosse Andersson när jag ringer upp.

Dessa dagar är det, som vanligt, många som ringer Djurgårdens sportchef. Är det inte finnar och norrmän som förmedlar tips så är det afrikanska kontakter som vill dra Djurgårdens ögon till någon lovande talang. Men det händer såklart att Bosse Andersson nås av mindre exotiska förslag, svenskar från lägre divisioner som Mats Jansson satt någon i scoutnätverket på att följa.
– Jag har kontakt med dem, säger Bosse Andersson. Ibland lite mer med några, om vi ska kolla på en särskild spelare. Då har vi kontakt när vi följer upp det.

Vilken var den senaste punktinsatsen?
– Från scoutnätverket var det Axel Wallenborg och Isak Hien. 

Hur viktigt är det här nätverket?
– Framförallt är det viktigt för att hålla koll på den svenska marknaden. Vi vill ha koll på lagen i Stockholm över tid. Sen kan det vara olika faser i a-laget. Inför den här säsongen tittade vi mer efter erfarenhet, då var det jag, Hugo Berggren och tränarna som kollade.

Nuförtiden är chanserna små att en spelare från superettan eller division 1 norra kan ta en tröja i Djurgården. Men Bosse Andersson lyfter ändå fram den inhemska scoutningen som en viktig pusselbit för Djurgården.
– Flödet måste finnas kvar, även om vi också köper spelare från en annan hylla. Bland annat för den lokala förankringens skull. Har vi inte den här typen av flöde med spelare från Stockholm blir det svårt att fortsätta locka. Hampus Finndell hade kanske inte velat komma hit om vi inte redan hade Jesper Karlström eller Jacob Une Larsson eller Jonathan Augustinsson, om du förstår vad jag menar. Har man tålamod och igenkänning blir det lättare. Scoutinggruppen vet om det och det tror vi är viktigt. Vår modell är lite annorlunda. AIK har samarbete med Vasalund, men vi tror också att det finns många klubbar i Stockholm som är duktiga på att utveckla spelare.

Arbetssättet med ideella scouter är inget Bosse vill överge i första taget. Inte bara tror han att det stärker Djurgårdens ställning i Stockholm, de bidrar också till en kunskapsbank för långsiktiga värvningar. Även i sommarens Europakval kommer scoutgängets värvningar komma till nytta.
– Våra ambitioner är att slåss om en Europaplats och vara med i toppen. Då måste man ha en strategi med en lite mer erfaren grupp, med spelare som har erfarenhet. Det tror vi är viktigt för att kunna vara med och konkurrera. Men samtidigt kommer vi i sommar gå in i Europa, och spela dubbla matcher i juli, augusti och förhoppningsvis hösten. Då gynnas man av att ha spelare som är där på plats. Att värva spelare under sommaren är ganska svårt om de ska komma med förväntningarna att leverera direkt. Därför måste vi ha en bredare trupp redan nu, med spelare som kommer externt. 

Skulle Djurgården behöva en chefsscout?
– Det är möjligt att vi gör det över tid. Vi har ju det äldre gänget, det kanske slutar några med erfarenhet. Sen hänger det ihop med akademin också.

Så länge ni har scoutgruppen behöver ni ingen chefsscout?
– Man kan organisera sig i olika former. Vi har gjort det här valet att vi har en grupp som är vädligt delaktig i den totala rekryteringen, oavsett om det är för pojkar 15 eller a-laget. Sen har vi extern rekrytering, några norrmän och finnar som hjälper oss. Vi arbetar på ett annat sätt.

“Ett annat sätt” alltså, och nog finns det mystik kvar kring Djurgårdens rekryteringsstrategier. När jag frågar sportchefen vilka norrmännen och finnarna blir han direkt fåordig. 
– Ska jag säga det? Jag har ingen anledning att säga det. Det handlar om folk vi känner och som vi utbyter information med.

Även det afrikanska nätverket som regelbundet tipsar Bosse är kända av ytterst få. Senast jag pratade om ämnet med Bosse fick jag inte fram mer än att de känner “rätt många” kontakter i Afrika, som har fotbollsöga nog att det ska vara värt för Djurgården att följa upp de tips de förmedlar.

Det kanske inte är ett sätt som imponerar på alla i Wyscouts tidevarv. Men uppenbarligen fungerar det. Sedan Bosse tog över har Djurgården gått från att vara en förening med kraschad ekonomi och intecknad spelartrupp, till ett etablerat topplag som vinner titlar och i sommar kvalar till Europa. När jag frågar Mats Jansson om det här upplägget har framtiden för sig, särskilt när Djurgårdens resurser växer och kravbilden blir större, poängterar han med att DIF visst ser poängen med datadriven scouting.
– På ungdomsnivå tror jag inte att det går att använda sig av datadriven scouting. Matcherna tv-sänds inte på samma sätt, på seniornivå har du ju Wyscout och hela den biten. Framöver tror jag att den digitala biten kommer ha väldigt stor betydelse, den kan göra väldigt mycket av grovjobbet och sortera ut spelartyper. Man slipper åka ut till, säg, Gävle, för att se en spelare man blivit tipsad om men som inte håller.

Men:
– I slutändan är det ögat som avgör. Man kan se en spelare tre gånger på Wyscout, men live är ändå live.