”Niko har hjälpt mig mycket” – Fotboll Sthlm möter Bajens nya radarpar

Vladimir Rodic har bara varit i Hammarby i ett par veckor, men känner redan att han har hittat rätt. Mycket tack vare vännen Nikola Djurdjic.
Fotboll Sthlm tog ett snack med den serbiska duon om vägen till Bajen, samspelet på planen och blickarna som kan döda.

Det är dagen efter bortasegern mot Dalkurd och spelarna i Hammarby äter lunch i en av festlokalerna under Tele2 Arena. Eftersom träningsanläggningen på Årsta IP byggs om får hemmaarenan även agera provisoriskt klubbhus. Ett bildspel rullar på TV-skärmarna ovanför den bardisk som finns i Hammarbys tillfälliga lunchmatsal, bilderna föreställer festande tonåringar som trängs med Red Bull/Vodka i glasen. Vid ett bord sitter Nikola Djurdjic, 32, och Vladimir Rodic, 24, och småsnackar, vilket inte är någon ovanlig syn: “Niko” och “Vladi” hänger mest hela tiden.

Annons

Matchen mot Dalkurd var Vladis tredje för Hammarby och han noterades då för sin första poäng, men först skulle han fixa en straff som blev omdiskuterad. Inte bara för att det såg ut som att Vladi dök – han var även utanför straffområdet.
– Vad ska man säga? Det fanns en kontakt och jag föll. Domaren dömde straff och det var tur för oss, säger Vladi.
Lite senare i halvleken fick han bollen på högerkanten och hittade med en fin chipp in till Niko som kunde nicka in sitt tionde mål för säsongen, ett mål som innebar 2-1 till Hammarby. Bajen utökade senare och vann till sist med 3-2.
– Det var en bra match igår. Vi kontrollerade spelet och det var kul att få göra en assist till Niko också, säger Vladi.
– Ja, du var tvungen, svarar Niko och de båda utbyter ett par ord på serbiska och brister ut i skratt.
– När vi spelat med varandra tidigare har han gjort en massa assist till mig. Nu är det dags för mig att betala tillbaka, förklarar Vladi.
Nikos näsa är något uppsvullen och runt ögat har ett blodkärl brustit. Det var under matchen mot Örebro i förrförra omgången som anfallaren bröt näsan och han tvingas nu spela med en ansiktsmask de kommande sex veckorna.
– Det är jobbigt. I slutet av matcherna blir det tufft att andas och dessutom skymmer masken en del av synfältet. Men det kommer fungera de här veckorna, säger Niko.
Vladi ler.
– Det är bra, han ser farlig ut! Det var en gång i första halvlek som jag inte spelade bollen till honom. Då ställde han sig och stirrade på mig i typ 20 sekunder, jag trodde han skulle döda mig. Tro mig när jag säger att det var läskigt.
– Det var därför som han assisterade mig, säger Niko självsäkert.
– Haha ja, annars hade jag slagit den mot bortre stolpen, replikerar Vladi snabbt.

Målfirande mot Dalkurd med masken av. FOTO: BILDBYRÅN

Niko och Vladi träffades för första gången när båda värvades till Malmö FF sommaren 2015.
För den sju år äldre Niko var det den fjärde klubben utanför hemlandet Serbien, medan det var första gången Vladi bodde utomlands. Eftersom de kom från samma land buntades de ihop, trots skillnad i både ålder och personlighet.
– Det lovade inte gott i början, men hey, titta på oss nu! säger Vladi.
Niko, som tidigare hade spelat i Helsingborg, hade inga problem med att anpassa sig till ett liv i Malmö. Han tog också på sig en roll som mentor åt Vladi som till en början tyckte det var tufft att bo utomlands.
– Det var nog bra att jag fanns där för honom i början eftersom det var hans första klubb utanför Serbien. Han är en enkel kille och anpassar sig snabbt, men i början är det bra att ha någon, säger Niko och sneglar mot sin yngre adept.
Var Niko till stor hjälp när du kom till Sverige?
– For sure, for sure. Han hade mycket erfarenhet och visste hur det var att bo i ett annat land. Han har hjälpt mig mycket, inte bara i MFF utan genom hela min karriär. Han kommer med tips och råd hela tiden.

Trots att Vladi inte varit i Hammarby ens en månad verkar han ha smält in i gruppen. Vid sidan av Niko är han högljudd och delar ut många skratt. Han ser till att boka en plats i Junes Barnys bil och lyckas övertala honom att stanna kvar tills vår intervju är över. Det här är som sagt andra sejouren i Sverige, och åren mellan tiden i MFF och Hammarby har mestadels tillbringats i Danmark.
– Det är en annan miljö utanför Serbien, men jag tycker att jag är bra på att anpassa mig. Man jobbar på ett lite annat sätt och jag försöker att vänja mig vid det, men eftersom det är andra gången i Sverige är det lite lättare nu.
Niko, som spelat fyra år i Tyskland, tyckte däremot aldrig att det var någon svårare omställning att komma till Sverige.
– Ligan är väldigt soft, speciellt när man har varit i Tyskland. Ibland känns det som att man har semester. Du kan fråga alla andra som varit i Tyskland och de kommer hålla med. Där är det en helt annan disciplin och det är utmattande, men det är även därför som de är bland de bästa i världen. Så när jag kom till MFF kändes det som en semester, och då spelade vi i Champions League.
Hur är disciplinen i Hammarby då?
– Vi har en hög arbetsmoral i gruppen och många som kräver mycket av varandra på träningarna. Stefan (Billborn) är dessutom bra på att hantera spelare med karaktär. Vi är många som gillar att träna och träningarna är ganska roliga. I Hammarby är det mycket press utifrån, från supportrarna. Om du inte presterar blir du inte långvarig.
Vad tycker du om Stefan som tränare, Vladi?
– När jag kollade Hammarbys matcher såg jag att Stefan alltid var lugn. Till och med när Hammarby gjorde mål satt bara kvar på bänken. Det tyckte jag var… intressant. Men jag gillar honom, han är enkel att jobba med.
Vladi blev spelklar samma dag som bortamatchen mot Norrköping för drygt två veckor sedan och fick hoppa in med en halvtimme kvar. Mot Örebro fick han starta och mot Dalkurd blev det 90 minuter. Det är tydligt att Billborn tänker använda sig mycket av honom. Gissningsvis delvis tack vare hans kemi med lagets anfallsstjärna.
Niko, hur delaktig var du i värvningen av Vladi?
– Jag gav Jesper (Jansson) några tips, men Vladi har varit i Skandinavien länge och Hammarby visste vem han var. För dem var det inte en fråga om de ville ha honom, utan om de hade råd att värva honom. Men jag ville att det här skulle hända.

Sedan Niko kom tillbaka till Allsvenskan i våras har han vuxit ut till något av en profil. I media pågår ett ordkrig med guldkonkurrenten AIK:s Alexander Milosevic och Niko backar ofta upp sina kaxiga kommentarer med sitt spel på planen. Vladi berättar att Niko är en ledare i laget och att han själv försöker ta efter hans beteende.
– Jag försöker alltid hålla mig i bakgrunden och kolla hur Niko gör. Det är så man får erfarenhet och jag vill lära mig av honom.
Men det verkar inte bara vara i kvällspressen som Niko säger vad han tycker, utan även till sina lagkamrater, något som Vladi lyfter fram som en av hans bästa sidor.
– Jag gillar sättet som han behandlar folk på, både på och utanför planen. Han vet när han ska säga bra saker och han vet när han ska säga dåliga saker, fast på ett bra sätt. Han är tuff när han behöver vara tuff och det uppskattar jag med honom. Vi har pratat så sedan dag ett.

Niko och Vladi i MFF. På träning och i Champions League mot Shaktar Donetsk. FOTO: BILDBYRÅN

Vännerna har en viss jargong som båda verkar trivas med.
Vladi har någon han ser upp till och Niko har någon han kan se efter. Vladi påpekar flera gånger åldersskillnaden mellan de båda och att han måste respektera Niko eftersom han är mer erfaren. När jag frågar vad som är Nikos sämsta egenskap har Vladi svårt att hitta orden. Till slut lutar han sig fram och säger med en något dämpad röst:
– Ibland så… förväntar han sig för mycket. Jag kan ge ett exempel. “Hey Vladi, hämta ett glas vatten, gör si, gör så!” och jag måste acceptera det, du vet, eftersom han är den äldre. Ibland kan det vara lite tufft. Varje gång jag ska komma hem till honom vill han alltid att jag ska förbi affären och handla först. “Kompis, du har varit hemma hela dagen! Gå själv?!” Men jag måste göra det, och det stör jag mig på ibland.

Vad är det sämsta med Vladi då?
– Han är för mjuk. Han kan lätt sväva iväg, och det måste vi jobba på, säger Niko.
Vem av er har bäst självförtroende?
– Vad tror du? frågar Niko och ger mig samma blick som Vladi fick när han inte passade bollen.

Ända sedan säsongsinledningen har Hammarby visat att de kommer vara med och slåss om guldet. Med tolv matcher kvar ser det ut att stå mellan AIK och Hammarby och få kan ha gått miste om hur Niko tror att guldstriden kommer sluta. Vladi berättar att även han tror att Bajen kommer ta hem det, men för första gången under intervjun faller han in i gammalt vanligt fotbollsspelarmantra. “Det kommer bli tufft, vi måste jobba hårt, ta en match i taget…” Guldvittringen var däremot en av anledningarna till att Vladi valde att komma till Hammarby. När han kom till Malmö 2015 var de borta från toppstriden och han lämnade klubben på sommaren året därpå när MFF vann serien. Även om det inte skulle bli guld i år tror han att framtiden är grön och vit.
– Hammarby är en storklubb och förtjänar att vara i toppen, speciellt om man ser till fansen. Men det är upp till spelarna och ledarna att behålla den här vinnarmentaliteten. I framtiden kommer de absolut vara ett topplag, säger Vladi.
Niko fyller i:
– Jag håller med. Snöbollen är satt i rullning, nu kommer den bara bli större.