Hammarbys danska succéduo: ”Svenskar kan inte köra bil!”

Jeppe Andersen och Björn Paulsen är landsmän och klubbkompisar, men där stannar likheterna.
Den ene är en morfarstyp som drömmer om Italien och Spanien.
Den andre får pengar för att ta gula kort och ser sig själv i den brittiska andraligan.

Innan intervjun börjar behöver vi reda ut vilket språk den ska vara på. Jeppe Andersen pratar nästan felfri svenska, Björn Paulsen gjorde sin första intervju som Hammarbyspelare på danska och efter det… aldrig mer.
– Björn kommer från södra Danmark, nära Tyskland. Det är ingen som förstår vad han säger, säger Jeppe.
Björn:
– Nej, i laget brukar vi blanda svenska och engelska.
Vi hinner med en fråga på svenska. Den resulterar i att Jeppe svarar någonting halvt begripligt varpå jag säger någonting som Björn inte alls verkar förstå. Efter det går vi helt och hållet över till engelska.

Annons

Bajens två danska stjärnor har en del gemensamt. De pratar samma språk, spelar i samma lag och bor i samma område. Jeppe sitter med en kaffekopp mellan händerna och ska försöka beskriva sin vildvuxne vän.
– Björn är så… konstig.
– Ja, jag är konstig, säger den skäggige mittback/anfalls-hybriden samtidigt som han slevar i sig en portion korv stroganoff.
De kan inte riktigt sätta ord på vad med Björn som är det konstiga, bara hela hans figur. Som att värvas till en klubb som mittback och plötsligt bli en målfarlig anfallare.
– Ja. That’s fucking weird, konstaterar Björn.
– Björn vet att han är konstig, men på ett bra sätt, absolut inget negativt. Vi är en bra mix, förtydligar Jeppe.
– Ja, vi gillar varandra, fyller Björn i.
De träffades första gången när båda spelade för Esbjerg. Även om de var i Superligaen-klubben i ett och ett halvt år innan Björn gick till Hammarby kom de aldrig särskilt nära varandra. Det var först när Jeppe flyttade upp till Stockholm som de började umgås på fritiden. Det blev mer naturligt att hänga med en landsman, någon man pratar samma språk som och som kan hjälpa till om man har problem. Eftersom Jeppe bodde på hotell den första tiden skrev han sig hemma hos Björn och hans fru, och även nu ett år senare får han sin post till Björns adress.
– Jag är så lat. Men det är en sak jag måste ta tag i, säger Jeppe, som annars ofta får höra att han är mogen för sin ålder.
– Jeppe är äldre på insidan än vad han är på utsidan. Han gillar att sitta och dricka kaffe och läsa en bok. En riktigt morfarstyp, väldigt lugn, säger Björn.
Jeppe:
– Det stämmer. Jag ser ut som 20 men känner mig äldre. På grund av alla skador jag haft känner jag mig jättegammal ibland.

Konstig, på ett bra sätt? FOTO: BILDBYRÅN

Björn och Jeppe värvades båda till Hammarby när Jakob Michelsen var tränare. Tillsammans med mittbacken Mads Fenger, som varit bänkad på slutet, utgjorde det en liten dansk-koloni i söderort.
– Det var bra att ha dansk tränare som man kunde prata med. Under landslagsuppehåll brukade han vilja åka hem till Danmark, så då fick vi lite längre ledighet, berättar Jeppe som var sportchefen Jesper Janssons första värvning.
Björn hade Michelsen som tränare under sin tid i Sönderjyske och handplockades av honom till Hammarby. När Hammarby gjorde sig av med sin danske tränare efter bara ett år var det många utifrån som lyfte på ögonbrynen.
– Med Jakob kunde det bli lite mer konsekvenser. Gjorde du något fel, då fick du höra det, säger Björn.
Jeppe flikar in:
– Jakob var mycket “hard work”. Billborn är mer som…
En lärare?
– Ja, som en lärare, han vill beskriva saker. Han är inte så tuff, men du respekterar honom.
– Han är väldigt fotbollskunnig, säger Björn.
Även om tränarbytet kändes märkligt i vintras visade det sig vara precis vad klubben behövde. Att Hammarby gått från att vara ett lag på den nedre halvan till en guldkandidat är enligt den danska duon till stor del Stefan Billborns förtjänst.
– Det var massa saker som förändrades under vintern, men framförallt hur vi spelar. Nu vet alla vad deras roll är och vad de ska göra. Sedan är det flera spelare i laget som steppat upp den här säsongen och spelar sin livs fotboll, säger Jeppe.
Varje dag samåker de båda från hemmet i Älvsjö. Det var under de morgonstunderna som de insåg vad som är den största skillnaden mellan danskar och svenskar.
– Svenskar kan inte köra bil, säger Jeppe.
– Det är faktiskt helt otroligt, konstaterar Björn.
– Vi borde ha en kamera som filmar oss när vi kör på morgnarna. Ibland är vi så arga. Varje dag sker en incident som beror på att någon annan gör något dumt, säger Jeppe.
Som tur är har de insett att de kan ta pendeltåget om de vill åka in till stan. Det var däremot ingenting som hade framgått när Jeppe först kom till Stockholm.
– Först tyckte jag att det var jättelångt ifrån stan, säger han.
– Han var faktiskt arg, säger Björn mellan tuggorna.
– Ja, jag ville flytta. Bo närmare city. Men sen insåg jag att det bara tar sex minuter med pendeltåget. Jag hade aldrig bott i en storstad förut så jag förstod inte riktigt hur det fungerade.

Jeppe vid sin övergång till Hammarby för drygt ett år sedan. FOTO: BILDBYRÅN

De båda kommer från mindre städer i Danmark och har acklimatiserat sig olika bra i Skandinaviens största stad. Jeppe något bättre än Björn. Sedan ett halvår tillbaka har han en svensk flickvän och det har bidragit till att han är ute mer. Men även om storstadslivet är roligt att testa på kommer det inte vara livet ut.
– Jag tror jag talar för båda när jag säger att vi inte kommer bo i en storstad när våra karriärer är över, säger Jeppe.
Björn nickar instämmande:
– Jag behöver inte bo på landet, men kanske i en stad där det är lättare att ta sig från punkt A till punkt B. I Stockholm kan det vara ett enormt projekt.
Men det var inte bara trafiken och avstånden som var nytt för de båda danskarna när de flyttade till Stockholm. Ingen av dem hade någon vidare koll på sin arbetsgivare heller.
– Innan Hammarby hörde av sig visste jag inte mycket… eller snarare ingenting alls, berättar Jeppe och fortsätter:
– När de visade intresse förstod jag att det var klubben Björn spelade i och att de hade mycket fans, men innan det: ingenting.
– Om några år, när vi kommer ut i Europa, då kommer folk få se. I Sverige vet ju redan alla att Hammarby är en storklubb, säger Björn.
Om Jeppe och Björn kommer vara med på ett eventuellt Europaäventyr är ännu oklart. I somras var det nära att Björn såldes till de grekiska mästarna AEK Aten och båda två drömmer om att ta nästa steg i karriären.
Jeppe: – Vi vill båda ta ytterligare kliv och testa något nytt i ett nytt land. Nu har vi testat det här och det har varit otroligt, vi har haft en grym säsong. Det kanske inte sker nästa år, men någon gång vill man testa något nytt, något större.
Björn: – Ja, jag tror inte att någon av oss kommer flytta tillbaka till Danmark, det är det för tidigt för. Vi gillar att vara utomlands.
Jeppe: – När man är klar med fotbollen kan man flytta hem.
Har ni någon drömklubb?
Jeppe: – Inte klubb, men jag har några drömländer. Jag skulle vilja spela i Italien eller Spanien. Klimatet och kulturen där tilltalar mig. Om det är möjligt att flytta dit vore det trevligt.
Björn: – Jag ser mig själv i Championship eller liknande, jag tror det skulle vara ett bra steg för mig.
Vem av er har mest talang?
Björn: – Jeppe. Definitivt Jeppe, utan tvekan!
Jeppe: – Ja…
Björn: – Det var en dum fråga!
Jeppe: – Jag tror jag har större talang, men Björn är väldigt effektiv. Han jobbar hårt och har en konstig förmåga att göra mål. Han kan också spela på varenda position och en sån spelare är bra att ha.
Det var Hammarby som satte stopp för en flytt till Grekland då de krävde bättre betalt för sin målfarlige mittback. En flytt till Championship och spel i den mytomspunna ligan skulle rimligtvis passa Björn bra. I en tidigare intervju med fotbollsmagasinet Offside har han berättat om att han fick 50 kronor av sin pappa för varje gult kort han tog. Då var det för att han behövde bli tuffare på planen.
– Det får jag fortfarande! Och fem kronor om jag gör mål, säger Björn.
Jeppe skakar på huvudet:
– Seriöst? Jag säger ju det, han är konstig.