Slutade med fotbollen i två år – nu startspelare i Hammarby

Junes Barny har fått ett varmt mottagande från Hammarbysupportrarna.
Själv njuter 28-åringen i fulla drag av att äntligen spela på nivån där han tycker att hör hemma.
– Det har varit en lång resa, konstaterar Barny.

För en vecka sedan fick Junes Barny en halvtimmes speltid i 3-1-vinsten mot Trelleborg på bortaplan. I går var det dags för startelvan för första gången. Även den här gången stod TFF för motståndet, men inramningen på Tele2 arena var en annan än den på Vångavallen. När Barny vandrade in på planen kunde han inte låta bli att snegla upp mot läktarna.
– Jag har spelat här med Ängelholm och Gais så jag har alltid haft supportarna mot mig. Men det var helt fantastiskt att ha dem i ryggen, säger Barny efter 1-0-segern.
Din egen insats?
– Det var en bra genomkörare, jag har inte spelat på två månader. Så det var väl godkänt, precis som för laget.
Nyligen spelade du i Gais, nu kan du vinna SM-guld. Hur har den senaste tiden varit?

– Jag har känt Jesper Jansson i tio år så det var inte mycket att tveka på när han hörde av sig. Det är det som är charmen med fotboll, att man plötsligt kan gå från en mittenklubb i Superettan till ett topplag Allsvenskan. Det gäller bara att njuta av varje sekund.
Blev du överraskad när Hammarby hörde av sig?
– Överraskad och överraskad, jag vet vilka kvaliteter jag har. Men det är klart att det var kul.

TUNNELSEENDE. Junes Barny i debuten från start mot Trelleborg. FOTO: BILDBYRÅN

Junes Barny var en del av Helsingborgs IF:s ovanligt talangfulla 89/90-kull med spelare som Joel Ekstrand, Markus Nilsson, Andreas Landgren och Rasmus Jönsson. Men Junes självförtroende fick en rejäl knäck när han inte fick a-lagskontrakt som 18-åring.
– Jag kände att jag var lika bra som de andra. Jag hade svårt att hantera att jag inte också fick kontrakt. Jag tappade suget helt enkelt.
Att Barny tappade suget är ingen underdrift, för han slutade helt med fotbollen. Under två år spelade han inte alls. Först två år senare, säsongen 2011, började han spela igen i division 2-klubben Högaborg.
– Det var mest på skoj. Jag gick till Högaborg för att min lillebror och andra polare som man växt upp med spelade där.
Hur höll du dig i form under uppehållet?

– Jag tränade inte särskilt mycket, det var lite gym med polarna bara. Men jag är ganska lättränad så det var inget större problem att börja spela igen.
Efter två succéartade år med Högaborg tog Barny steget till Ängelholm. Under det första året i Superettan slog han igenom ordentligt. När säsongen var över hade han gjort tolv mål och sju assist.
– Då blev det mer seriöst, konstaterar Barny.
Hur var det att förstå att du hade så många poäng i dig?

– Kul förstås. Då visste jag att det skulle gå bra i karriären. Därifrån var det bara att köra!
Efter Ängelholm har Barny spelat i Halmstad, marockanska Difaâ d’El-Jadida och Gais. Men det är först nu som han känner att han spelar på rätt nivå.
– Jag känner mig hemma här, känner att jag har mycket kvar att visa. Jag vet om vad jag kan som sagt.
Med lite perspektiv: hur påverkade uppehållet dig?
– Jag tyckte att jag förtjänade ett a-lagskontrakt, men när man fått lite distans och zoomat ut så var jag kanske inte redo ändå. Och jag fick mer tid att tänka igenom saker. När jag började spela igen kom glädjen tillbaka.
Vad ser du framför dig i karriären?

– Det enda jag ser framför mig är Norrköping borta om en vecka. Jag försöker att inte tänka längre än så. Nu när jag är här vill jag bara njuta av att träna och spela med så pass bra spelare. Njuta av varje sekund.

Annons