Ronnie Hellström: ”Den moderna läktarkulturen startade i Bajen”

Julkalendern rullar vidare!
Idag kollar vi läget med en riktig Bajenlegendar: Ronnie Hellström, målvakten som två gånger, 1974 och 1978, togs ut i världslaget.

Namn: Ronnie Hellström
Ålder: 69
Spelade i Hammarby: 1966-74

Position: Målvakt

Annons

Var bor du?
– I Beddingestrand, så långt ner man kan komma i Sverige vid Smygehuk.

Familj?

– Fru, tre barn och sju barnbarn.

Vad gör du nuförtiden? 

– Dels är jag pensionär. Men jag kom ut med en bok i fjol (självbiografin Ronnie – bäst i världen) som det är ganska mycket jobb med. Den ska översättas till tyska så jag kommer vara i Tyskland en del närmaste tiden (Hellström spelade i Kaiserslautern i tio år).
Vad har du för hobbies?

– Jag bor nära golfbanan och grannarna spelar golf. Så nu har jag hållit på i tre år. Jag skulle ha börjat tidigare egentligen, men det är kul, gå runt och snacka och så där. Sedan tittar jag på fotboll och sport överhuvudtaget.
Vilken roll spelar fobollen i ditt liv?

– Jag kollar på det som går på tv. Tyska, engelska, svenska ligan. Senaste såg jag Malmö i Europa League-spel. Så det är mycket fotboll.
Vilket är ditt bästa minne från tiden från Hammarby?

– Säsongen 1970 när supportrarna började sjunga på läktaren. Det var då moderna läktarkulturen startade i Hammarby och sedan även i övriga Sverige. Så det är väl det bästa tillsammans med ungdomstiden i klubben.
Vad minns du av läktarsången?
– Det var helt nytt och speciellt med just Hammarby. Det var kul, det går inte att jämföra med idag, spelarna har en helt annan press än när vi lirade. Det är mycket mer pengar inbladat framförallt.
Blev du överraskad av sången?
– Ja, visst blev man det, och vi tändes av det. Vi låg låg näst sist inför VM i Mexiko men på hösten förlorade vi inte en enda match och blev femma i serien. Det hjälpte till att det var bra stämning på läktarna.

Annons

Vilket är ditt värsta minne från Hammarby?
– Jag har nog inget. Då var vi amatörer och hade fotbollen som en hobby. Vi åkte ur 1967 men jag vet inte om det var det värsta minnet. Man hade ett civilt jobb vid sidan av och det var det viktiga egentligen. Skulle man växla klubb var det framförallt en fråga om vilket jobb som man kunde få vid sidan av. Det går inte alls att jämföra med idag.
Men att åka ur är väl tungt?
– Jo, men det var väntat på något jävla vis. Vi hade inte så stora resurser. Hammarby var ett vartannat år-lag på den tiden, vi gick upp och ner. Jag var bara 18 då också, så jag fick en viss rutin som jag hade nytta av senare. Jag fick mycket att göra också. Jag syntes och blev matchens spelare ganska ofta och sedan kom jag med i landslaget. Det låter kanske konstigt men jag hade nog inte kommit med i landslaget om jag inte spelat i Hammarby.
Vilket är ditt märkligaste minne från tiden i Hammarby?
– Jag fick sitta på bänken när jag var 47 år. Reservkeepern var skadad och jag fick hoppa in. Sista matchen när jag satt på bänken mötte vi Frölunda. När vi ledde med 3-0 ville folk att jag skulle komma in och spela på slutet. Då hade jag blivit allsvenskans äldsta spelare.
Vilken form var du i?
– Rätt bra ändå. Jag var målvaktstränare så jag hoppade in på träningen när det fattades en spelare. Jag kände mig ganska trygg.
Hur följer du Hammarby idag?
– Rätt nära ändå. När jag är i Stockholm ser jag dem och vi är ett gäng gamla spelare som håller ihop i en kamratförening.
Vad tycker du om dagens lag?
– Det var oturligt att de inte grejade en Europaplats. Det skulle de ju få pröva på. Men det är hård konkurrens med övriga lag.

Annons

Hur tror du att det kommer gå nästa år?
– Hoppas att de är där uppe nästa år. Det är viktigt att de vinner hemmamatcherna, man har inte råd att tappa poäng där. Jag tror att de kan ta en Europaplats, det är dags för nästa steg.
Vem är din favoritspelare i dagens lag?
– Det har varit Kennedy länge för han var han med i truppen redan när jag var målvaktstränare i Hammarby. Det är skojigt att han fick ett så fint avslut.
Vad har du för minnen av honom?

– Vi hade ett träningsläger i Italien och då åkte jag och Kennedy med i efterhand. Vi möttes på flygplatsen och då var han 18 år gammal. Han var som alla andra nya, försiktig och försynt. Men jag såg absolut att han var en speciell talang.
Hur ska du fira jul?
– Det blir här nere i Malmö med min frus son och hans familj. Det blir nyår här nere också. Man behöver inte åka så långt.
Blir du jultomte?
– Haha, det tror jag inte. Jag har varit det så många gånger tidigare. Jag har gjort mitt där.