BLOGG. Några tankar om en av årets roligaste matcher och en Bajenframgång runt hörnet.

Annons

“I år är vi mer ett 3-2-lag än 1-0-lag men vi hoppas även kunna vinna matcher med 1-0 i fortsättningen när det krävs.”

Citatet är Jocke Björklunds. När jag intervjuade den assisterande tränaren för två veckor sedan hade vi ett långt snack om Hammarbys taktiska utveckling under säsongen. Kontentan var att Hammarby satt en tydlig spelidé med aggressiv press och stort bollinnehav vilket funkade för det mesta. Däremot var riskerna också stora – risker som Jocke hoppades att Bajen med tiden skulle lära sig att fila bort eller åtminstone kunna hantera.

Än är de inte där. Men ikväll gick det bra ändå, för det här var en match där Hammarbys styrkor trumfade svagheterna. När det stod 3-0 såg det ut att kunna rinna iväg, men liksom i våras när 4-0 blev 4-3 lyckades Sundsvall sånär komma ikapp, och vore det inte för ett tigersprång av Davor Blazevic (vilken räddning!) på övertid hade lagen delat på poängen.

Ändå är det den första halvleken som jag främst tar med mig från den här underhållande matchen. Hammarby har haft svårt mot lag som backat lågt och stängt ytorna utanför straffområdet ända sedan derbyförlusten mot AIK i våras, men den taktiken valde inte Sundsvall. För precis som Hammarby har Giffarna en spelidé som alltid går främst – även om den som i det här fallet passar motståndarna utmärkt. Charmigt och tilltalande? Tveklöst. Dumt? Ibland, ja.
När Hammarby dessutom låg plåstertätt på Giffarnas spanjorer i mitten blev hemmalaget stressat och osäkert, samtidigt som de envist sökte korta alternativ. Efter en kvart sköt Mads Fenger (som ersatte Björn Paulsen) efter en hörna, tjugo minuter senare bredsidade Imad Khalili (som ersatte Vladimir Rodic, vilket han i min mening bör fortsätta med) elegant in 2-0.

Annons

När Nikola Djurdjic styrde in ett Neto Borges-inlägg till 3-0 i början av andra halvlek trodde jag alltså att det skulle bli Bajendefilering resten av matchen, men så plötsligt blixtrande världens sävligaste spelgeni David Batanero till med ett vändning in i straffområdet och hakade i Mads Fenger på väg mot mål. Straffen såg billig ut, men inte ens efter en repris har jag kunnat avgöra vad som egentligen hände. Hur som helst: Linus Hallenius, vars pollett plötsligt trillat ner vid 29 års ålder, var säker från elva meter och därifrån var det Giffarnas match. Av bara farten tråcklade Hallenius in en boll till – efter ett sällsynt långt uppspel från Dennis Olsson – och det var som sagt med minsta marginal som Bajen klarade trean.

Men de gjorde trots allt det. Att vinna borta mot Sundsvall är en fin skalp det under det här allsvenska året, och än lever Europahoppet för Bajen. Om Malmö vinner mot Örebro imorgon, vilket jag tror att de gör, är kampen om tredjeplatsen så hård som den någonsin kan bli: Hammarby 54, Häcken 53, Malmö 52 med två omgångar kvar och ett inbördes möte mellan de två förstnämnda. Visst, ett tag snackades det om guld i Bajenland, men så var det också lätt att bli fartblind under våren. När allt kommer omkring vore en Europaplats en framgång som få eller ingen hade räknat med inför säsongen.

Annons