Månsson: Dialogen med polisen tycks helt ha havererat

BLOGG. Några tankar om polisen och soppan runt derbyt på söndag.

Onsdag morgon:
Jag ringer till polisens presscenter. Lars Byström svarar. Jag presenterar mig, berättar mitt ärende. Det hela är enkelt. Jag skriver om polisens beslut att dra ner åskådarkapaciteten till söndagens derby mellan Hammarby och Djurgården. Jag vill därför ha en kommentar från kommenderingschefen Manne Jönsson. Lars Byström tar mitt nummer, försäkrar mig om att Manne Jönsson ska ringa upp mig efter lunch. Något samtal kommer inte.


Torsdag eftermiddag:
Efter att ha försökt komma fram ett par gånger får jag svar vid tvåtiden. Den här gången svarar Åsa Wallentin. Jag förklarar på nytt mitt ärende samt att Manne Jönsson inte återkommit. Ordagrann dialog:
ÅW: Det är min kollega Lars Byström som håller i kommunikationen. Men vad är det för typ av frågor, så jag vet ungefär?
Jag: Det handlar om derbyt i helgen som fått begränsad kapacitet. Det har klubbarna synpunkter på. Frågorna handlar om det. Det kommer inte bli något längre samtal.
ÅW: Jag ska vidarebefordra din fråga. Om det är Manne Jönsson som ska uttala sig eller om det är någon annan som håller i frågan. Vi återkommer direkt till dig på det mobilnumret (som jag precis har uppgett).

Annons

Ni kan aldrig ana vad som hände sedan. 
Ni får ursäkta en raljant ton, men så har jag också med jämna mellanrum granskat polisen i olika fotbollssammanhang. Gemensam nämnare är att de sällan svarar på kritik. Ibland gör de som i det här fallet: struntar i den helt. Lovar en sak, gömmer sig sedan.

För drygt två år sedan gjorde jag en granskning för Fotbollsmagasinet Offside. Under en månads tid ägnade jag mig åt att gå igenom ett antal fall där poliser anmälts för misshandel av supportrar. Granskningen blev uppmärksammad, vilket vissa av er som läser kanske kommer ihåg. Slutsaten var att ingen polis, någonsin, hade blivit fälld för misshandel av en supporter i samband med match. Och i fallen som jag gick igenom hittade jag en rad märkliga omständigheter.

I samband med det reportaget pratade jag med supporterpolisens chef Mats Norlin. Den gången handlade det inte om en regelrätt konfrontation – sådana gjorde jag istället med åklagarna som lagt ner de olika fallen, samtliga hade intressant nog drabbats av minnesförlust – men det hedrar Norlin är att han åtminstone tog samtalet. Eller så gjorde han bara sitt jobb. Som jag minns det var det lite bökigt att få tag på Norlin, men det gick i alla fall.

Efter granskningen blev det debatt på tidningssidorna även utanför sportens värld, men från polisens håll var det tyst. Inte en enda kommentar. Ingen rannsakade sig, ingen bemötte kritiken, ingen slog tillbaka. När jag påpekade tystnaden på Twitter och någon taggade in kontot @Yb_Sodermalm – som drivs av den vanligtvis öppne polismannen Viktor Adolphson – svarade han med ett generellt svar om att polisen bemötte “adekvata parter”. Uppenbarligen var prisbelönta Offside och min månadslånga granskning inte adekvat nog. Nu hade Adolphson inget med den aktuella frågan att göra, men det arroganta svaret var ändå anmärkningsvärt med tanke på ämnet: personer som slagits och skadats vilket stöddes av vittnen, läkardokumentation, bilder och filmer.

Polisforskaren Stefan Holgersson är mycket kritisk till myndighetens utveckling. Jag ringde honom när jag gjorde min granskning för Offside. Han menade att polisen alltmer liknade “ett vanligt företag” som var måna om sin yttre bild. Att de just tecknat ett stort avtal med en PR-byrå såg han som ett talande tecken i tiden. Att myndigheten gärna lyfte fram fina berättelser på sociala medier för att dra hem virala applåder likaså. Men när det gällde kritik var strategin en annan.
– Jag har visat i min forskning på några metoder som de använder, till exempel att göra sig oanträffbara för journalister. Man fördröjer, skickar fram en presstalesman som talar i generella termer eller bara lyfter fram det som de själva varit utsatta för, sa Holgersson.
Angående sakfrågan som vi pratade om var han lika kritisk.
– När det gäller den egna handlingen hänvisar de till sekretess för att det pågår en internutredning. Sedan läggs den nästan alltid ner och så pekar polisen på det och säger att inga fel har begåtts.

Göran Rickmer, säkerhetsansvarig i Hammarby. FOTO: BILDBYRÅN

Vad gäller sakfrågan i det här fallet har jag bara klubbarnas version att gå på, det vill säga Djurgårdens och Hammarbys. Bilden är samstämmig, både mellan föreningarna och inom dem. Det är möjligt att jag dyker djupare i ämnet vad det lider men nu ska jag hålla mig hyfsat kort och till Hammarby, arrangörerna.

Hammarby tycker inte att samarbetet med polisen fungerar.
Samverkan är obefintlig, sa Göran Rickmer när vi pratade igår kväll. Rickmer, som har jobbat i många år med säkerheten i Hammarby, vet inte ens vem han ska kontakta hos polisen. Inför ett derby av den här karaktären planerar Hammarby – som lägger runt åtta miljoner kronor på service- och säkerhetsarbete om året – intensivt för att få till ett säkert och smidigt arrangemang. Men när klubben har frågor till polisen om praktiska problem eller vilket arbete som bör prioriteras är det svårt eller omöjligt att få svar, menar Rickmer. 

I det här fallet kom alltså beskedet om publikminskningen samma vecka som matchen ska spelas. Det innebär bland annat att hundratals åskådare kommer behövas flyttas eftersom biljettförsäljningen varit igång ett bra tag.

Bakgrunden till beslutet handlar om ett bråk på läktaren och pyroteknik i samband med tifo under derbyt mot AIK på Tele2 arena i våras. Närmare än så har polisen inte specificerat i sin tillståndsskrivelse. Enligt Rickmer stämmer instruktionerna heller inte med arenans utformning: en sittplatssektion som rymmer 1300 personer hade plötsligt tillstånd att ta in 1500. Rickmer poängterar gång på gång att Hammarby inte har synpunkter på beslutet i sig eftersom de inte vet på vilka grunder som det är taget. Men han hade velat se underlaget för att förstå. Och han hade under alla omständigheter velat få besked tidigare för att undvika alla komplikationer som nu uppstår.

Det här är som sagt versionen som jag har eftersom polisen duckar mina frågor. Jag hade gärna hört deras syn på saken. För att föregå eventuella invändningarna på den här texten så har jag inget emot polisen i grunden. Det verkar kanske som onödigt ängsligt att påpeka, men jag har ofta fått frågan när jag gjort mina granskningar. Utan att vara särskilt kunnig om själva polisyrket har jag stor förståelse för att deras arbete runt fotbollen är komplicerat och krävande. Särskilt i Stockholm där huliganer, våld, hot och trakasserier är återkommande problem. Att det är rörigt på myndigheten i stort har jag förstås också noterat.

Varför polisen ska sätta sig på tvären och köra “hårda tag” mot klubbarna har jag däremot svårt att begripa. Båda parter borde med all rimlighet vilja samma sak: att skapa arrangemang där folk känner sig välkomna och trygga. Så som det fungerar just nu är det, för att använda ett aktuellt politikerspråk, en stor utmaning att få till.