Månsson: Bajen i toppen för att stanna

Fyra matcher utan vinst, men någon större svacka är det inte tal om.
Hammarby mår bra, framtiden är ljus.
Passa på att njuta om du håller på Bajen.

När klockan tickade in på övertid och hela Tele2 arena minus Dalkurd-klacken ställde sig upp för att applådera märkte jag hur jag förvandlades till en Instagram-kommentator.
Ni vet den där som skriver “njuuut!” under vännernas tillrättalagda semesterbilder, för den personen verkar alltid finnas, och nu var den personen jag. I alla fall var det så jag tänkte när blicken vandrade över läktarsektionerna: njut, bajare, njut.
För det här är en väldigt speciell Hammarby-säsong. Att fansen sjunger “SM-guldet ska till Söder, ingenting kan stoppa oss” under en halv match är på ett sätt inte särskilt konstigt eftersom SM-guldet mycket väl kan hamna på Söder men om vi hade backat bandet hade det framstått som vansinne.
Backat till när? Tja, det spelar egentligen ingen roll så länge vi rör oss i någorlunda närtid. Själv har jag följt Bajen tätt under de senaste tio åren och när jag tänker tillbaka är det betydligt mer elände än glädje som kommer upp.
Oj, så mycket frustration som jag har sett Söderstadion och Tele2 arena genom åren. Oj, så många visselorkaner jag hört. Och minns ni Luke Rodgers?

Det här är inga nyheter, men det är värt att påminna sig om en dag som denna. Inför Dalkurd-matchen tog jag en svängom “supporterbaren” där vd:n Henrik Kindlund intervjuades på scen. Kindlund var som vanligt frispråkig och självförtroendet var gott, och än en gång påmindes jag om resan som Bajen har gjort på slutet. Bara den här säsongens framsteg är exceptionella. I fjol kom Bajen nia serien trots att storsatsningen egentligen redan smugit igång.
Nu är läget, som bekant, ett annat. På sistone har Hammarby gått igenom en liten resultatmässig svacka, men jag tror inte att det finns några skäl till oro. Bajen kommer inte klappa igenom, därtill finns för mycket kvalitet i truppen, och mot Dalkurd var den sprudlande spelglädjen som kännetecknat våren tillbaka.
När det gått drygt 25 minuter och ställningen var 2-0 sneglade jag ner mot Hammarbys bänk där den vanligtvis stillsamme Stefan Billborn stod och vevade med armarna: Framåt! Framåt!
Kort senare reste sig assistenttränaren Jocke Björklund sig upp vid ett inkast för att snabbt leverera bollen: Framåt! Framåt!
Kvarten senare stod det 4-0.
När jag tog upp gestikulerandet vid sidlinjen med Billborn på presskonferensen efter matchen framställde han det som att han egentligen har mycket till val, för det är så som Hammarby spelar.
– Vi är inte bra när vi är passiva. När vi har initiativet är det bara att fortsätta att köra.
Billborn fortsatte en utläggning om att aldrig tappa energin i laget, vilket Jiloan Hamad och Muamer Tankovic också var inne på i sina analyser.
– Vi vill alltid ha mer. Om vi har 1-0 eller 2-0 vill vi bara fortsätta. Göra trean och fyran, sa Tankovic som sprack upp i ett leende när jag frågade om det passade hans sätt att spela på:
– Jag älskar det!

SUCCÈSPELARE. Nikola Djurdjic jublar efter sitt åttonde mål i serien. FOTO: BILDBYRÅN

I den här matchen fungerade taktiken perfekt. Hammarby bestämde sig för att inte bara föra spelet från start, utan även sätta pressen så högt upp som möjligt mot ett lag som sliter med självförtroendet och gärna blir låga. Utdelningen kom direkt. Nikola Djurdjic stressade mittbackarna, vikariehögerbacken Björn Paulsen (två assist!) glidtacklade högt upp på sin kant, Jeppe Andersen och Junior samlade upp allt i mitten. Efter tre minuter fick Dalkurds Mohamed Buya Touray ett friläge från halva plan, men annars var det spel mot ett mål där Hammarbys flödande offensiv och ständiga platsbyten sårade Dalkurds backlinje i nästan varenda framstöt.
I paus bad jag Henrik Kindlund om ett resultattips och fick två: 8-1 eller 4-2, och det var ungefär så som det kändes: Bajen kommer fortsätta köra på och det kommer att smälla i ena eller andra änden. Nu landade resultatet närmare 4-2 än 8-1 men det kunde lika gärna ha runnit iväg ordentligt om skärpan funnits (eller om Sander Svendsen och Leo Bengtsson haft större självförtroende framför mål).

En annan god nyhet för Hammarbyarna är att Jiloan Hamad ser ut att stanna säsongen ut. Klubben har varit tydliga med att de prioriterar en guldstrid med lagkaptenen snarare än miljonerna som man kan få i sommar, medan Jiloan själv har velat. Det var inget löfte som han gav efter matchen igår, men när det gäller den här typen av stories gäller det att läsa lite mellan raderna. Jag har själv ställt frågan “Vad händer i sommar?” ett antal gånger och den här gången anade jag en liten kursändring: nu är han inställd på att stanna och slåss om guldet. Det har funnit några spekulanter, men inget har varit tillräckligt intressant och om det inte plötsligt dyker upp något som VERKLIGEN lockar Jiloan förblir han i Bajen säsongen ut.

Dessutom sa han en annan sak som fångade mitt intresse. Efter matchen sprang Jiloan till Dalkurds klack för att hälsa på några bekanta och tidigare har han öppnat för att spela i “kurdernas landslag” någon gång i karriären. Nu tvekade han länge på min fråga om han fortsatt tror att det blir verklighet eftersom den här tiden i Hammarby har påverkat honom djupt. Även om han drar iväg en sväng utomlands så tror han att det är Bajen han vill komma tillbaka till.
– Jag har svårt att se att det blir något annat än Hammarby, som han uttryckte saken.
Även det är ett gott betyg till Bajen och satsningen som de har gjort på slutet. Om det blir SM-guld i år får vi låta vara osagt, men jag är säker på att de är i toppen för att stanna över en längre tid. Och då ska ni veta att jag inte är så lätt att övertyga med tanke på allt som hänt i klubben det senaste decenniet.