Från klubblös till ledargestalt – Fotboll Sthlm möter David Fällman

I januari sprang David Fällman, 27 år och klubblös, upp snön på Sundbybergs IP för att hålla sig i form.
Sju månader sedan är han en ledargestalt i ett lag som kan vinna SM-guld.
Fotboll Sthlm satte sig ner med Hammarbys mittback för att prata om kontraster och snabba ryck.

David Fällman kommer precis ihåg hur han tänkte när han satt på tunnelbanan till Sundbyberg den 10 januari i år: “Snälla, säg att värmen på planen är påslagen!”
När han kom fram till idrottsplatsen väntade besvikelsen. Ingen planvärme, bara en massa snö.
– Det sved verkligen i mig, minns David.
– Klubbarna hade redan kommit igång med försäsongsträningen och jag är en sådan som alltid vill vara med från början. Men där stod jag med koner, boll och en stege för att köra själv. Jag hittade en cementvägg som fick bli min medspelare. Och så började jag passa, fram och tillbaka.
Då var Hammarby inte aktuellt?

– Nej, inte just då. Jag hade hört mig för och förstått att de inte ville ta in en mittback i det läget.

Annons

David beskriver sig själv som en träningsprodukt. Han tycker aldrig att han varit en talang, men i 12-13-årsåldern slutade han med hockey för att kunna satsa på fotbollen fullt ut. 
Bakgrunden till beslutet var enkel: David älskade fotboll och ville se hur långt han kunde komma.
– ”Kommer jag till division 2 så kommer jag till division 2”, liksom. Det hade också varit okej. Men för mig fanns det inget annat än att satsa för fullt och jag har alltid varit en träningsnörd. Jag tror att om man börjar tumma på någon detalj så tummar man på flera och då kan man inte få ut sitt max.
Är det likadant nu?

– Ja. Om jag inte tränar för fullt varje pass kan jag inte prestera på match. Jag kan aldrig vila mig i form.
Vi sitter på läktaren på Hammarby IP. På det förra passet som jag såg här slogs jag av att David inte bara manade på sin lagkompisar under övningarna, utan även mellan dem. När de andra spelarna drack vatten och småsnackade var David den som skyndade på inför nästa moment.
– Det stämmer säkert att det är så, säger David när jag tar upp min observation.
– Jag tänker inte ens på det. Men det är sådan jag är. Om jag inte snackar och styr mina medspelare presterar jag sämre själv. Om jag inte snackar med ytterbacken närmast mig eller innermittfältarna så funkar det inte.
När jag pratade med Jesper Jansson lyfte han fram att du hjälpt Neto Borges mycket.
– Ja, men det hoppas jag. Det märktes direkt att Neto var en bra spelare. Allt han behövde var en knuff i rätt riktning och att han fick känna att lagkompisarna var där för honom.
Men du skäller inte på planen?

– Jag tror inte ens att jag kan minnas senast jag skällde på någon. Jag är mer för det konstruktiva. Men jag hörs mycket, och det funkar bra här. Ibland när man kommer till en klubb kanske vissa undrar “Vem fan är han som tar plats och skriker där bak?” men här fanns inget sånt.

SKÄGGIGT. David med försvarskollegan Björn Paulsen. FOTO: BILDBYRÅN

Trots en enligt egen utsago begränsad talang gick det fort uppåt i karriären. David, som är uppväxt i Mariefred, började spela a-lagsfotboll i Eskilstuna som 17-åring. Två år senare gick flytten till Väsby, som då var AIK:s farmarklubb.
– Det var en tid som formade mig. Jag fick väl höra att jag var en bonde 800 gånger av Mange Eriksson och Daniel Sundgren, haha. Men det var fine, sånt där har jag aldrig brytt mig om. Men jag tror faktiskt att jag fick in lite Stockholmsmentalitet i mig: ut med bröstet liksom. Det tror jag är bra om man ska ta sig någonstans, i alla fall om man kan kombinera det med ödmjukhet.
Inför säsongen 2012 var David nära att ta steget upp till AIK:s a-lag. 
Till en början gjorde han faktiskt det fullt ut eftersom klubben erbjöd ett tremånaderskontrakt och tog med honom på två försäsongsläger. David tror själv att han var backup-planen om någon av lagets mittbackar skulle säljas, men så blev aldrig fallet. Istället inledde AIK, vars startelva bara rymde två centrala försvarare, säsongen med en nästan överdrivet namnstark kvartett att välja på: Daniel Majstorovic, Per Karlsson, Niklas Backman och Alexander Milosevic. 
Att den situationen ledde till att Majstorovic petades och uteblev från en matchsamling minns nog de flesta eftersom det resulterade i en sällan skådad nyhetscirkus och slutligen ett dyrt utköpt kontrakt.


TALANGER. David i Väsbytröjan 2009 mot framtida Hammarbyspelare: Norrköpings Imad Khalili och Assyriskas Nahir Besara. FOTO: BILDBYRÅN

Samma rubriker blev det inte när David gick till Gefle under våren, men i den nya klubben fick han sitt allsvenska genombrott. Under fyra säsonger tog han en given startplats och ledarroll och bidrog till att gästrikarna utökade sin svit till tolv år i högsta serien.
Säsongen som följde, 2016, åkte Gefle ner, men då hade David redan flyttat till Dalian Transcendence. Att han skulle hamna i den kinesiska andraligan hade han inte räknat med, men så fanns heller inget alternativ som var särskilt lockande efter att han bestämt sig för att lämna Gefle.
– Jag hade haft fyra bra säsonger i Gefle och ville ta nästa steg. Jag tänkte på övre skiktet i Allsvenskan, Norge, Danmark eller en mittenklubb i Holland, typ. Men det dök aldrig upp något wow-lag, alternativen var på ungefär samma nivå som Gefle. När jag hörde om Kina första gången tänkte jag spontant nej, att det är en sådan liga man går till när man är 35 och vill tjäna pengar.
En annan sak som gjorde att David tvekade var att han tänkte på vad som skulle hända senare i karriären. Dalian erbjöd ett tvåårskontrakt och David var rädd att han skulle bli bortglömd i andraligan i Kina. Än var han fortfarande ung och hade ambitioner. Men till sist bestämde han och flickvännen Alina för att testa på äventyret i öst.
– Det var…
David kommer av sig direkt.
– Egentligen borde jag ha skrivit ner allt som hände, för det var nya situationer hela tiden. Om man skulle handla mat kunde man gå i tre affärer i två timmar och ändå inte hitta rätt. Men det är svårt att sammanfatta hur det var egentligen.

Hur var fotbollen?

– Det var inte så lätt faktiskt. Nivån är inte riktigt som i Allsvenskan, men det är ett helt annat spel som man måste anpassa sig till och som utlänning bör man vara bland de bästa. Men det gick väl egentligen ganska bra, jag spelade hela tiden och lärde mig försvara på ett nytt sätt. Jag kom från Gefle där man ska ligga i zonförsvar, flytta över och så vidare men här skulle man upp och rocka i planen. Stöta högt, spela en mot en. Det har jag nytta av nu, för vi spelar lite mer åt man/man-hållet i Hammarby.
Hur gick det för laget?

– Vi krigade mest i botten. Vi klarade oss kvar båda åren, men det var väldigt turbulent. Vi hade fyra tränare första året och två det andra. Och vid varje transferfönster var det en massa snack hit och dit om vilka spelare som skulle köpas och säljas. Det var lite speciellt för mig, för jag gillar ordning och reda. Men det var bara att åka med.
Hur var det för Alina?

– Det oroade mig i början, jag tänkte hela tiden på hur hon hade det på dagarna när jag var borta. Men hon sysselsatte sig. Hon volontärarbetade på ett hem för barn som inte hade föräldrar. Två-tre gånger i veckan var hon där och jag hjälpte till ibland också. Det var rätt hemskt att se faktiskt. Men det kändes bra att göra något, få lite perspektiv. Tidigare när spelare snackat om att de “växt som människa” i utlandet har jag mest sett det som en klyscha, men för oss stämde det verkligen.

FAMILJEN. David, Alina och sonen Loui på nyårsfest. FOTO: PRIVAT

Efter den första säsongen i Kina hörde Hammarbys chefsscout Mikael Hjelmberg av sig.
David hade haft Hjelmberg som tränare i Väsby och blev genast sugen på en flytt, men snart svalnade Bajens intresse. När tvåårsavtalet med Dalian löpte ut i höstas gick flytten tillbaka till Sverige. David och Alina bosatte sig i Norra Djurgårdsstaden och i oktober fick de sonen Loui. På det sociala planet lekte livet, men vad som skulle hända i fotbollskarriären var länge oklart.
Det saknades inte intressenter – svenska, danska och norska lag hörde av sig – men precis som när David lämnade Gefle kände han att inget riktigt klaffade. Den här gången hade han bestämt sig för att ha is i magen, men David medger att han oroade sig en del.
– Det var ju det där att jag spelat i andraligan i Kina. Vem vill ha mig då, liksom? Alina stöttade mig, påminde mig om att gjort nytta i alla lagen som jag spelat i, men jag har svårt för att ta positiv kritik. Jag har alltid haft det.
När David sprang upp snön på Sundbybergs IP hade han alltså förstått att Hammarby inte sökte efter en mittback, men en månad senare hörde ändå Mikael Hjelmberg av sig. Klubben hade lagt om sin strategi och plötsligt stod David högst på önskelistan. Som en rutinerad mittback med ledaregenskaper var han precis vad de letade efter.
– Jag tänkte att det var för bra för att vara sant. Hammarby hade egentligen allt en klubb ska ha, det var bara resultaten som saknades. Eller bara och bara, det är vad fotboll handlar om, men det kändes som ett perfekt läge att gå till en sådan klubb.
Var din Väsby/AIK-bakgrund något som du vägde in?

– Nej, inte alls. Väsby var en viktig tid för mig, men annars finns det inget speciellt med AIK.

DISCIPLINERAD. David blir sällan varnad – men ibland händer det. FOTO: BILDBYRÅN

Att Hammarby ligger tvåa i serien på samma poäng som serieledarna AIK efter 16 omgångar överraskar nog de flesta. David erkänner också att han kanske inte väntat sig att vara en seriös titelutmanare när serien gått in i augusti, men han kände tidigt att klubben hade något stort på gång.
– Redan på de första träningarna tänkte jag på vilken klass som fanns i laget. Med så bra spelare och ett tydligt tränarteam kändes det som att vi inte kunde misslyckas.
David kommer in på ett resonemang om stämningen och sammanhållningen i laget som han upplever som rätt och slätt fantastisk.
– Det är en lyx att vara fotbollsspelare, men det betyder inte att det alltid är så jävla kul att åka till träningen. Men här längtar jag till varje pass, jag vill vara först på plats. Det känns som att det inte spelar någon roll var man kommer ifrån eller vad man gjort tidigare. Alla drar åt samma håll ändå.
Tror du att ni går hela…
– Ja!
Jag hann inte ens ställa klart frågan.
– Nej, men det känns verkligen som att vi kommer vinna.
David funderar en liten stund.
– När vi förlorade vår första match så kände jag direkt “hur ska vi kunna förlora igen?” Det låter kanske konstigt att säga när vi förlorat en till efter det, men det finns en sådan säkerhet i laget. Släpper vi in ett mål så vet vi att vi alltid kan göra två. Håller vi nollan: ja, då vinner vi.
Är det så enkelt?

– Alltså, om vi går ut och lallar på 90 procent så går det förstås inte, men det gör vi inte. Se på bortamatchen mot Trelleborg. Alla vet att vi är bättre än dem men om man ska vinna sådana matcher måste alla göra jobbet fullt ut. För mig är sådana vinster minst lika sköna som Malmö hemma.
Men du svarar inte “vi får se, vi tar en match i taget och ser hur långt det räcker” på SM-guldfrågan.
– Fram till omgång sju ungefär hade jag nog svarat det. I läget som vi är nu tror man automatiskt på guld.
Samtalet har pågått i snart en timme. Solen gassar, som alltid denna sommar, över Södermalm. David påpekar att han egentligen inte gillar att prata om sig själv, och börjar ställa intresserade motfrågor om journalistbranschen och Fotboll Sthlm.
– Jag tycker egentligen inte att det är något speciellt med mig, säger han sedan.
– Men jag förstår att det kanske är intressant för folk att få reda på lite mer om spelarna. Se bara hur många som kommer och kollar på våra träningar. Helt otroligt egentligen. Så då får man väl bjuda lite på sig själv.

Du är lite av en doldis på planen också?
– Så är det ju. Som försvarare märks man inte så mycket. Om man inte har Björn Paulsens spelstil, haha.
Trots att David varit ordinarie och en ledargestalt i samtliga lag som han spelat i märks han sällan i statistiken. Under sin karriär i Allsvenskan och Superettan har han aldrig blivit utvisad, och bara dragit på sig åtta varningar, varav fyra något anmärkningsvärt har kommit i år. När han spelade i Eskilstuna gjorde han två mål – i elitfotbollen har det bara blivit ett: för Gefle i hemmamötet mot Hammarby för tre år sedan.
– Jag borde haft ett till, mot AIK, men det räknades som självmål av Nils-Eric Johansson, påpekar David snabbt.
– Men det är inget att hymla om att jag inte är bra på att göra mål. Jag är inte dålig på huvudet, men jag är dålig på att tajma inläggen i offensiven. Men jag får se det som en utmaning att bli bättre. Det hade varit värre om jag inte kunnat försvara.
Vet du vem du INTE ska ta råd ifrån om du vill utveckla målgörandet?

– Per Karlsson?
Det är inget dåligt svar, men jag tänkte på närmare håll. Visste du att Jocke Björklund under hela karriären bara gjorde ett mål?

– Haha, du skojar?

Ett i Valencia. Efteråt såg det ut som han inte fattade själv vad som hade hänt.

– Jag förstår precis hur det känns. Det finns en stillbild på mig när jag gjorde målet mot Hammarby. Jag ser ut att vara i total chock.
Jocke är å andra sidan ett bevis på att det kan gå skapligt ändå.

– Det kan ju det. Och jag kan inte gå och reta upp mig på att jag inte gör mål så länge jag gör mitt jobb på planen. Men jag hade gärna varit en sådan typ av mittback. Jag får träna helt enkelt!

I CHOCK? Fällmans enda mål i elitfotbollen kom mot Hammarby. FOTO: BILDBYRÅN

Inför säsongen fick jag höra att IK Start var intresserade av dig. Nu ligger de i botten av Eliteserien. Har du tänkt på att du lika gärna kunnat spela där?
– Jo, men det är klart att man har tänkt på det. Fotbollen är märklig ibland. Men när jag tänker på min karriär så har alla steg blivit jävligt bra i efterhand, jag har haft flyt helt enkelt. Om jag inte gått till Gefle eller Kina så hade jag kanske aldrig kommit hit. Och det är här jag vill vara. Jag har aldrig spelat i ett topplag tidigare, och det är klart att det är väldigt mycket roligare.
Är AIK laget att slå för att vinna SM-guld?

– De har ju sitt sätt att spela och ta poäng på. De är kanske lika säkrare än vad vi är, om man kan säga så, men vi har ett bättre spel. Norrköping är mer lika oss i spelsättet. Så det kommer nog vara vi tre som gör upp om det och kanske någon till. Jag tror att fajten kommer leva hela vägen in.
David skiner plötsligt upp.
– Vi har ju Östersund borta i sista omgången. Tänk dig det: säkra ett SM-guld den 11 november i Östersund! Det hade varit helt fantastiskt.
Då kan ju din snöträning från januari komma väl till pass.
– Haha! Ja, precis. Låt mig spela – jag kommer vara grym!