Badji: ”Har väntat på den här chansen sedan jag kom hit”

Med fyra mål på de senaste fyra matcherna är Aliou Badji på väg mot storformen.
Fotboll Sthlm träffade Djurgårdens senegalesiske anfallare som inte kan vänta på matcherna som kommer.
För nu ska han visa upp en bättre version av sig själv.

Kjell Frisk, anläggningsansvarig på Kaknäs, går runt med en lövblåsare på taket till Djurgårdens klubbstuga. Efter ett tag börjar det se prydligt ut där uppe, men ljudet passar illa när man pratar med en tystlåten 20-åring just nedanför.
Med jämna mellanrum får vi ta pauser i intervjun, men annars flyter det på. Aliou Badji talar som sagt tyst, men är avslappnad och svarar utan omsvep på alla frågor som jag ställer om allt från uppväxten i Ziguinchor i södra Senegal till hösten då han ska visa upp 2.0-versionen av sig själv.
Badji grämer sig över att Djurgården åkte ur mot Mariupol i Europa League-kvalet, men är annars förväntansfull inför det som kommer. Den här möjligheten har han väntat länge på.

Annons

Vad Badji skulle ägna sig åt i livet har han vetat sedan han var sju-åtta år. Redan som liten pojke förstod han att han hade en särskild talang med bollen vid fötterna. Och redan från början var det en sak som betydde mer än allt annat. Mål.
– Jag har alltid varit killen som gjort mål. I skollaget, för min klubb, i olika turneringar: mål, mål, mål. Jag har fått en gåva från Gud och det är att spela fotboll och göra mål, säger han.
Hade du andra intressen när du växte upp?
– Det var bara fotboll, hela tiden. När jag gick i skolan sprang jag ut från lektionerna för att spela. Jag gjorde det hela tiden, varje dag, det var helt galet.
Vad sa lärarna då?

– De gillade mig ändå. När vi hade turneringar brukade jag hjälpa skolan att vinna. Jag blev skyttekung varje gång.
Så det gick bra för att du var stjärnan?

– Ja!
Badji skrattar.
– Jag var ganska bra i skolan, men jag gillade inte att studera. Jag hade bara bollen i huvudet. Till och med mina kompisar undrade hur jag bara kunde gå från skolan. När de inte visste var jag var hittade de mig alltid på fotbollsplanen.
Du tackade Gud för din talang. Är tron viktig för dig?
– Ja, jag kommer från en religiös familj. Vi är muslimer och tror på Allah. Även när jag är här måste jag respektera reglerna. Ramadan, inte dricka alkohol, inte äta fläskkött…
Hur påverkar ramadan din fotboll?
– Det är tufft. Man får inte äta eller dricka på dagen och det är ljust så länge här i Sverige. Efter träningen går jag bara hem och vilar. Det är svårt, men det går.

RELIGIÖS. Aliou Badji och Haris Radetinac ber efter 1-0-målet mot Sundsvall. FOTO: BILDBYRÅN

Aliou Badji kommer från en stor familj, men för åtta år sedan förlorade han sin pappa som dog efter en kort tids sjukdom. Sedan dess har Alious mamma och sex syskon blivit än viktigare för honom. Han pratar med sina familjemedlemmar så gott som varje dag.
– Jag skickar pengar till dem också. Det är fattigt i Senegal, så jag hjälper till så mycket som jag kan. Familjen är det viktigaste för mig.
Vilka råd får du från din mamma?

– Visa respekt, sköta mig. Och inför varje match ber hon för mig och laget.
Finns det fler fotbollsspelare i familjen?
– Min yngre bror Mamina som är 17 är den enda som spelar. Men han är väldigt bra. En vänsterfotad playmaker som också kan spela som ytter.
Är det läge att locka hit honom?

– Ja, vem vet? Han kommer gå långt, kanske till en toppliga.
Hade du någon idol när du var ung?
– Min storebrors kompis började kalla mig Didier Drogba en dag och efter det började jag kolla på Drogba. Jag märkte att vi påminde om varandra. Jag är också lång och stark och bra på att göra mål.

Var det något speciellt som du fastande för hos Drogba?

– Hans huvudspel och tajming på inlägg. Jag har alltid varit bra med fötterna, men efter att ha sett Drogba tränade jag mycket på att nicka.
När man ser dig på planen slås man av din “killer instinct” i boxen. Har du alltid haft den?

– Alltid. Jag har bra tajming framför mål. Jag försöker hela tiden analysera hur bollen kommer in. Det gäller inte bara att vara snabb, det gäller att vara smart också.

EUFORI. Badji jublar efter sitt sena avgörande till 2-1 mot Häcken. FOTO: BILDBYRÅN

Det var inför förra säsongen som Badji kom till Djurgården från moderklubben Casa Sports. Flera europeiska storklubbar, däribland Anderlecht och Spartak Moskva, hade visat intresse för talangen som gjort 12 mål på 12 U20-landskamper för Senegal. Men till sist var valet enkelt för Badji.
– Bosse (Andersson) kom och hälsade på i Senegal och då förstod jag att de verkligen ville ha mig. Det kändes rätt att gå till Djurgården. Om jag skulle jobba hårt och spela bra där skulle större klubbar se mig.
Under den första säsongen i Sverige gjorde Badji fyra mål på fyra starter och 16 inhopp i Allsvenskan. Ett hyfsat facit för en 19-åring under sitt debutår kan tyckas, men själv är Badji inte särskilt nöjd när han ser tillbaka. Till en början hade han också svårt att anpassa sig till livet i Stockholm.
– Det värsta var vädret. Jag förstod att det skulle vara kallt, men inte så kallt. Jag var mycket ensam också, jag var bara i min lägenhet och väntade på nästa träning.
Det var tufft?
– Väldigt tufft. Tankarna var alltid hemma i Senegal. Jag pratade med mina vänner där hemma som sa att jag skulle vara stark. Och de hade rätt, jag var tvungen att acceptera läget.
Hur lång tid tog det att anpassa dig?
– Sex månader kanske. Men nu är det väldigt bra. Jag har många vänner i och utanför laget och bor i en fin stad. Nu känner jag mig som en svensk kille.
När du kom hit sa du i en intervju att du kunde göra 20 mål om du spelar en hel säsong. Tror du det fortfarande?
– Ja, det tror jag, om jag får en hel säsong där jag förberett mig på rätt sätt. Förra året tror jag att jag gjorde 12 mål och fem assist på 15 eller 17 matcher i U21-laget. Jag tror att jag kan göra det samma i a-laget. När jag får spela och gör mål kommer självförtroendet och då kommer ni får se en annan Badji. En ny Badji som är mycket bättre än den gamla.

REDAN SAKNAD. Badji ska fylla tomrummet efter sin vän Tino Kadewere. FOTO: BILDBYRÅN

Om vi håller oss till den nutida Badji så har årets säsong gått upp och ner. Badji stod länge i skuggan av Tino Kadewere som under våren oftast tog platsen bredvid den givne Kerim Mrabti i anfallet. Men nu när Kadewere sålts till Le Havre ser Badji sin chans.
– Det kan vara tufft att sitta på bänken men jag är ung och får acceptera det. Jag har jobbat väldigt hårt för att vara klar när jag får chansen. Och den här chansen har jag väntat på sedan jag kom hit. Nu gäller det bara att fortsätta jobba hårt, vara fokuserad och hjälpa laget.
Samtidigt är du nära vän med Tino?
– Jag kommer sakna honom. Han är en väldigt rolig kille. Det är sorgligt att han lämnat, men jag önskar honom all lycka.
Och vem ska du dansa med nu? Jag har sett på Instagram att ni gillade att dansa i omklädningsrummet.
– Ja, man skrattar alltid när man är med Tino. Men jag får dansa med Edward (Chilufya) istället!
Du har gjort fyra mål på fyra matcher på slutet, men det kunde faktiskt varit fler. Både hemma och borta mot Mariupol hade du bollar i stolpen.
– Ja, det var galet. Jag kunde inte förstå att bollen inte gick in när jag nickade i bortamatchen, jag var säker på att det skulle bli mål. Det var riktigt tufft att förlora mot Mariupol för jag tyckte att vi spelade bra. Men nu får vi fokusera på Allsvenskan.
Hur långt kan det räcka för Djurgården?
– Det kommer att bli tufft att vinna, men chansen finns. Det är åtta poäng upp och det kan man ta igen på 14 matcher.
Då krävs kanske att ”den nya Badji” träder fram. Kan du lova att vi får se honom i höst?
– Ja, inshallah! Jag är redo. Jag ska visa vad jag kan.