”Vad är bättre än AIK?” – Fotboll Sthlm möter Patric Jildefalk

Han har vigt sitt vuxna liv åt AIK och skulle inte vilja vara någon annanstans.
Fotboll Sthlm träffade Gnagets assisterande tränare Patric Jildefalk som vid 32 års ålder känner klubben så få andra.

AIK har öppen träning på Karlberg och det innebär att huvudtränaren Rikard Norling sitter på en bänk och tittar på. Istället är det hans kollegor som håller i ett lugnare träningspass två dagar efter kryssmatchen mot Örebro. Fokus ligger på dem som inte spelade 90 minuter under söndagen. Assisterande tränaren Bartosz Grzelak håller i en inläggsövning och bollar flyger till höger och vänster. Bakom målet, iförd överdragströja, mössa och halsduk, står Patric Jildefalk och hämtar bollar. Patric är en ovanligt meriterad bollkalle. Genom åren har han som den yngsta elittränaren någonsin i Sverige lett AIK:s damlag till deras största framgång hittills, hjälpt samarbetsklubben Väsby att vinna division 1 och varit nära att bilda en AIK-akademi i
Västafrika.

Annons

Efter AIK:s träning möter Patric upp mig utanför klubbhuset på Karlberg. Tränarna brukar vanligtvis samlas efter träningarna, men han har tid att prata innan mötet ska sättas igång. Han leder in mig i en korridor där journalister sällan får vistas och vi sätter oss i ett litet rum med fyra stolar. Jag ber Patric återge sin tid i AIK, och det är som att trycka på en play-knapp. Berättelsen varar betydligt längre än de 20 minuter som vi avsatt för intervjun. Det hela börjar med en idog övertalningskampanj från Björn Wesström och Mikael Stahre.
– Det var mycket: “kom nu, vi tror på dig” från dem, och det var ju kul, berättar han.
Patric gick i samma fotbollsklass som Per Karlsson på Solna Gymnasium. Det tredje året gav han upp drömmen om att bli fotbollsproffs och direkt började Wesström och Stahre fråga efter honom. Den nuvarande sportchefen var då ansvarig för AIK:s ungdomsverksamhet och den förre guldtränaren hade juniorlaget. Patric upplevde däremot att han behövde vänta lite innan han gav sig tillbaka in i fotbollen.
– Jag ville vänta ett år bara för att… jag ville det. Jag ville känna att jag var på väg någonstans.
Ett år blev till två och två blev tre. Under tiden gick han tränarutbildningar och tränade sina systrars lag i Rotebro. 2006 kom han till slut tillbaka till AIK och fick då ansvara för pojkar 93, med bland annat Robin Quaison i laget. Men samtidigt som Patric kom tillbaka till lämnade Wesström och Stahre AIK för att ta över samarbetsklubben Väsby United. Det dröjde inte länge innan de ropade efter Patric igen, och den här gången kom han direkt.
– Samtidigt som jag tränade ungdomar i AIK så var jag med och filmade Väsbys matcher och träningar. Ett tråkigt jobb egentligen, men samtidigt väldigt roligt eftersom Väsby vann division 1 det året.

UNG OCH LOVANDE. Patric i AIK-kostymen 2009. FOTO: BILDBYRÅN

2007 satsade AIK:s damlag stort. Klubben hade värvat spelare från Champions League-finalisterna Umeå och siktet var inställt på SM-guld. I slutet av säsongen var misslyckandet däremot ett faktum och laget höll istället på att åka ur. Sportchefen Johan Lager kände att han behövde göra något drastiskt inför de fyra sista omgångarna och hörde av sig till sin vän Patric. Tanken var att han skulle bidra med ungdomlig energi och rutinen skulle den mer erfarne Christer Söderberg stå för.
– Jag var 21 då och tänkte: “men vi kör”, och vi klarade oss kvar det året.
Efter säsongen ville Patric gå tillbaka och träna pojklag igen, men Johan Lager ville ha kvar honom i damernas A-lag. Patric tvekade, tanken vara bara att han skulle hjälpa dem att hålla sig kvar i Damallsvenskan och sen åter tillbaka till vardagen.
– Men då började de verkligen tjata, berättar han.
För att få Patric att tacka ja lovade AIK att betala för olika tränarutbildningar samt anställa en mer erfaren tränare som han kunde ha vid sin sida. In kom Benny Persson som bland annat tränat Väsby, Syrianska, BP och Djurgårdens damer. Tillsammans ledde de AIK säsongen 2008 där nyförvärvet Lisa de Vanna från Australien var den stora stjärnan.
– Hon gjorde 17 kassar för oss och vi slutade fyra det året, AIK dams bästa placering någonsin. Då hoppade Benny av och jag fick förfrågan om jag ville träna laget själv. Jag var 22 och hade hybris, så jag sa bara: “kör!” Jag måste varit den yngsta huvudtränaren någonsin i Sverige på elitnivå.
I Damallsvenskan kan det däremot svänga snabbt. Under vintern såldes Lisa de Vanna och lagets andra stjärna, Elin Ekblom, blev med barn. Laget slutade åtta under Patrics första år som huvudtränare och fler nyckelspelare lämnade laget. Året därpå åkte AIK ur. Med en trupp bestående av flera unga spelare kände Patric att det fanns en möjlighet att bygga vidare och sejouren i Norrettan blev bara ettårig.
– Vi fick till det jäkligt bra och gick upp det året och då kände jag att det fick räcka. Jag behövde göra någonting annat.

Annons

I slutet av säsongen 2011 rådde det Bangura-feber i AIK. Mohamed hade värvats in 2010 och räddat kvar de regerande mästarna i Allsvenskan. Året därpå gjorde namnen Teteh, som hämtats in från division 2-laget Köping, 15 mål på 17 seriematcher. Efter säsongen 2011, som resulterade i en andraplats för AIK, hade de båda anfallarna lämnat klubben, men Björn Wesström var sugen på nya fynd. Om Mohamed och Teteh var så bra måste väl hela Västafrika krylla av spelare som kunde dominera i Allsvenskan? Men att bjuda över en massa spelare på provspel skulle bli dyrt, så AIK började undersöka en alternativ lösning.
– Björn Wesström (som då var scoutingchef) ville ha mig i herrarnas scoutingverksamhet. Så jag, Jens (T Andersson, dåvarande sportchef) och Björn åkte ner till Ghana, Togo och Sierra Leone för att undersöka om jag kunde bo i Afrika.
Tanken var att AIK skulle skapa en fotbollsakademi någonstans i Västafrika. Patric skulle resa runt och hitta spelare och träna dem. Om någon var tillräckligt bra skulle han skickas till Stockholm och få träna med A-laget. Patric började skissa på en ekonomisk plan. Han kollade vad det skulle kosta med resor och boende, men även hur det skulle vara för honom
att leva där. Patric var beredd på att flytta ner, allt som behövdes var ett godkännande från Björn Wesström och Jens T Andersson. De kom däremot fram till att projektet var för riskabelt. Det fanns för mycket oberäkneliga kostnader och att ta sig runt på den afrikanska kontinenten skulle kunna bli ett problem.
– Det visade sig vara svårare än vad vi hoppats på. Så här i efterhand vet jag att vi gjorde rätt, men samtidigt hade det varit en spännande grej.
Nej, det blev inget Afrika-äventyr för Patric, men nu var han närmre herrarnas A-lag. Nästa uppdrag blev som tränare för U21-laget samtidigt som han hjälpte till med P17- och U19-laget och var instruktör på Solna gymnasium. Allsvenskans U21-serie var bara en matchserie och de flesta föreningarna i Allsvenskan använde sitt U21-lag mer som ett reservlag. Björn Wesström upplevde att U21-satsningen inte fungerade som de hoppats på och valde därför att avsluta projektet efter fem år. Men för Patric fortsatte rean uppåt i hierarkin. A-lagets videoanalytiker Ulf Kristiansson blev förbundskapten för F15-17 och hans tjänst behövde ersättas, och Patric fick frågan om att ta över. Han tvekade inte.
– Om det får mig att komma närmre A-laget och vara på Karlberg varje dag? Kör.

Annons

Under Andreas Alms ledning blev det ett, som Patric själv säger, ”ganska nördigt” arbete. Han la ner mycket tid på att plocka fram material som de olika tränarna ville ha. Till exempel alla målchanser i en match, eller alla motståndarnas fasta situationer. När Alm fick sparken sommaren 2016 kom Rikard Norling in med sina idéer och visioner, och det skulle visa sig leda till en drastisk förändring i Patrics liv.
– Vi klickade ganska snabbt jag och Rikard och det är därför jag har fått mer ansvar.
Det första halvåren blev det många tidiga morgnar på Karlberg. Rikard Norling hade en idé om att hans AIK skulle spela ett 3-5-2-system. Han hade varit nere och besökt Serie A-klubben Torino och inspirerades av hur de spelade. För att implementera sina tankar i spelargruppen behövde han mycket rörligt material. Klockan 05.30 sågs Patric och Rikard på Karlberg, gick igenom video och tog ut sekvenser som de sedan skulle träna mer på. Allt handlade om att “gnugga”, “nöta” och vara extra tydliga mot spelarna.
– Det var så det började. Sommaren 2016 skedde någonting med den här verksamheten, någonting som jag är väldigt stolt över. Alla som har varit med de här åren har kunnat fortsätta utveckla det här.
Patric hyllar sin chef Björn Wesström och menar att det är mycket tack vare sportchefen som organisationen är så välfungerande just nu.
– Björn vet hur man ska maximera samtliga roller. Rollacceptansen på Karlberg är extremt viktig. Alla vet att: “det här är mitt jobb och det ska jag göra till 100 000 procent”. Om du inte gör det, då kanske du ska söka jobb någon annanstans. Det har Björn varit väldigt tydlig med.
Rikard Norling öppnar det lilla videorummet som vi sitter i och undrar när när vi är klara. Eftersom Patric är en person som gärna pratar på har vi passerat tiden med råge. Tanken var att alla tränare som vanligt skulle samlas efter träningen och gå igenom dagen och planera inför framtiden. Patric slipper däremot undan idag, bara han kan presentera sin analys av Djurgården imorgon.
– Vi har inte bara långa förmiddagar, vi ses även efter lunch och “scannar av”, säger Patric och fortsätter:
– Det är lite som att vi är övertydliga ibland, mot varandra och med varandra. Men det gör ju att vi inte missar någonting. Det tror jag är tydligt med rollacceptansen, så länge alla har sitt område då kan man gå all in på det.
Rikard Norling märkte snart att det inte var bra att ha Patric instängd i videorummet. Ingen annan hade lika bra uppfattning av hur Norlings spelsystem skulle utföras och därför behövdes Patric ute på träningsplanen varje dag.
– Ju mer jag höll på och jobba med det här desto mer kände jag att jag var fotbollstränare och inte videoanalytiker. Visst, jag kan sitta här i videorummet och göra jobbet, men kunde jag hjälpa till mer?

BÄNKAD TRIO. Patric tillsammans med Bartosz Grzelak och Rikard Norling. FOTO: BILDBYRÅN

Norling och Wesström bestämde inför den här säsongen att Patric officiellt skulle befordras till assisterande tränare och Lukas Arndt tog över som videoanalytiker.
– Jag har tränat pojkar 13, 14, 15, 17, varit delaktig i U19 och U21, jag har varit med här, jag har tränat damerna och varit på nästan alla skolverksamheter vi har med AIK. Man kan säga att jag gjort ganska mycket redan fast jag bara är 32.
Det känns som att du jobbar mycket?
– Det gör jag, och det är sjukt utvecklande. Jag har nog aldrig sovit så lite sedan Rikard kom hit. Jag känner inte att det är någonting som tar emot, för att jobba med fotboll i en klubb som man älskar och med förbannat bra spelare, vad är bättre? Om du älskar fotboll? Vad är bättre att göra i det här landet? Jag har aldrig jobbat med någonting annat och jag skulle inte vilja gör det heller.
Du har levt hela ditt vuxna liv i AIK, och nu är ni på väg mot klubbens bästa resultat någonsin. Hur känns det?
– Det är såklart att det blir fantastiskt om vi vinner. Bara det vi gjort hittills är fantastiskt och man är stolt. Men jag hinner inte tänka så mycket. Varje dag är förberedelse. Allting handlar om hur vi kan göra någonting bättre och maximera Rikards jobb och att spelarna hela tiden känner att alla jobbar för att vi ska fortsätta vinna.
Tror du att du kommer bli huvudtränare någon dag?
– Jag vet inte. Det är klart det är en dröm att bli huvudtränare i AIK. Samtidigt så känner jag av ansvaret Rikard ger mig. Vad spelar det för roll om jag jobbar stenhårt, vara med och göra matchplanen, jobba med en spelidé, gå ut och träna spelarna, ja allt det jag gör idag fast iförd en kostym? Nästa steg för mig kanske är att bli huvudtränare någonstans. Sen om det är i AIK… det är ju AIK jag vill att det ska gå bra för. Så länge jag gör någonting av värde och att alla utvecklas av det så gör jag det gärna, om det är som ytterst ansvarig skulle jag inte ha någonting emot.