Robin Jansson: ”Hade varit mäktigt att ta hem pokalen till Bengtsfors”

En 26-årig mittback gjorde en osannolik resa från division 5 till Allsvenskan. Med på turen var hans familj, vänner och… tja, en hel tätort från Dalsland.
– Det har blivit många AIK:are hemma i Bengtsfors, konstaterar Robin Jansson.

Första gången jag träffade Robin Jansson var i slutet av april några dagar efter AIK:s 2-0-seger hemma mot IFK Göteborg. Då var han en tillbakadragen kille från landsbygden som inte ville göra någon större grej av att han på bara några år gått från division 5 till en av landets största fotbollsklubbar. Sedan dess har det gått lite mer än ett halvår och AIK:s poängmässigt bästa säsong i klubbens 127-åriga historia har passerat. Robin är inte längre en osäker nykomling långt ifrån hemmet i Bengtsfors, han är en av Allsvenskans bästa försvarare som nu representerar hela sin hembygd i jakten på Lennart Johanssons pokal.
– Det är kul med all support man fått från bygden, det betyder jättemycket. Så det är bara fantastiskt. All stöttning man fått hela säsongen, från folk man känner, familjemedlemmar och bekanta, säger han när jag träffar honom på Karlberg inför den avgörande matchen mot Kalmar.

Annons

Bengtsfors kommun har cirka 10 000 invånare och det är inte vanligt att någon av dem hamnar i rikspressen. När Robin tog det oväntade steget från Oddevold till AIK seglade han snabbt upp som ohotad etta bland kommunens celebriteter. På en dag blev i stort sett en hel ort i Dalsland gnagare.
– Jamen så är det, det är speciellt hemma i Bengtsfors. Det är väldigt många som har skrivit och sagt: “Jag trodde aldrig jag skulle heja på AIK”, det är väldigt kul.
I nästan varje match AIK spelat den här säsongen har det varit Bengtsfors-gnagare på läktaren. Många av Robins kompisar kommer upp till Stockholm på helger och kollar matchen, och någon från familjen är nästan alltid på plats.
– Farsan har bara missat Norrköping hemma, då var jag avstängd och han valde att stanna hemma och greja med båten. Annars åker han från Bengtsfors varje match. Om det är match en lördag passar det bra att han kommer på fredagen och åker tillbaka på söndagen. Nu har det varit många söndagsmatcher så då är det upp på morgonen och tillbaka sent på kvällen.
Robins pappa Niclas är den här säsongen rimligtvis en av AIK:s mest frekventa besökare. Trots att han har fyra timmar enkel väg till varje hemmamatch har han alltså bara missat en. Gällande bortamatcher är det lite sämre dock, där har han missat två.
– Farsan missade Dalkurd borta… vad har vi mer som är långt borta? Östersund var han på. Han kom upp till Stockholm på helgen, var kvar under veckan och åkte från Stockholm till Östersund på torsdagen och sen hem. Men Sundsvall borta missade han.

Annons

Med i bilen är ofta en av Robins största supportrar, farmor Solveig Jansson. Hon åker inte alltid med på bortaresorna, men missar sällan en hemmamatch.
– Farmor är med mycket, hon ligger i! säger Robin.
Solveig tog ofta hand om Robin och hans syskon när de var små. Pappa Niclas spelade fotboll själv och då tog Solveig med dem på matcher.
– Farmor har varit fotbollstokig hela tiden. Hon var mer tokig på farsans tid, då hetsade hon alltid mot motståndare och publik, väldigt hetlevrad på läktaren, haha! Nu har hon lugnat ner sig lite grann.
Innan Robin flyttade upp till Stockholm hade han ingen större relation till AIK. Det är klart han kände till klubben väl, men han följde inte Allsvenskan så noga. Däremot hade han koll på en del spelare tack vare en nära vän.
– Han är jättemycket AIK:are. Vi har pratat i många år om att vi borde åka upp på något Stockholmsderby och kolla, men det blev liksom aldrig av.
Men du fick bra platser i år?
– Haha! Ja precis, så nu har han fått uppleva ett derby, det är kul.
Vad säger den polaren nu då?
– Jadu, det är rätt sjukt. Kom som en bomb för allihop. Det var nog många som tappade hakan. Nej, men helt ärligt, det är klart det var så. I en liten ort har du inte så många som över huvud taget har spelat i Allsvenskan.
Robin tror ändå att det kan vara tre eller fyra stycken som kommit från Bengtsfors som sedan blivit allsvenska spelare. Den enda han kan namnet på är Stefan Baldebo som spelade i Västra Frölunda i början av 90-talet.
Har hela familjen fastnat för AIK?
– De har nog fastnat lite grann, det tror jag. Det säger att inramningen runt matcherna är sjukt mäktig. Nu mot Sundsvall stod farsan och min minsta lillasyster i klacken. Det tyckte det var mäktigt, även om farsan sa att man tappade lite fokus på matchen när man behövde hoppa och sjunga.
Om det går som förväntat i Kalmar, kommer Lennart Johanssons pokal till Bengtsfors då?
– Jag hoppas det, det hade varit mäktigt! Men jag vill att det ska vara säkrat först. Fokus på matchen på söndag innan man börjar sväva iväg.

Annons