Månsson: En perfekt genomförd insats

5-1 mot BP.
En enkel match mot ett svagt motstånd, eller en perfekt genomförd insats i ett kritiskt läge?

Jag lutar åt det senare alternativet.

Att det är svårt att slåss på två fronter samtidigt är inte bara en gammal sanning i krig. Fråga valfri allsvensk tränare som försökt kvala in till Europa-spelet utan att tappa fart i serien.
Skälet till varför klyschan stämmer är enkelt. Matchtempot dubblas under en kort period och istället för en veckas uppehåll får man tre dagar plus en hel del resande. De som spelar på odds – i alla fall fåtalet som vinner över tid – är väl bekanta med hur stor vilofaktorn faktiskt är. Är matchschemat hektiskt faller poängsnittet drastiskt, är nyckelspelarna trötta presterar laget sämre.

Det kanske inte är en omvälvande insikt att nå, men jag tycker likväl att faktorn ofta ignoreras. Jag vet inte hur många gånger jag sett håglösa sommarlag som helt enkelt varit slitna, men som i efterhand analyserats som om det vore vilken match som helst.
En anledning till detta kan vara att tränarna sällan erkänner problemet. Det ligger i deras natur och uppdrag att se möjligheter snarare än problem, utmaningar snarare än ursäkter.
På presskonferensens efter AIK:s 5-1-seger mot BP frågade jag Rikard Norling om hur han förberett sig inför de senaste matcherna.
– Man vill inte att det ska ta fokus från matchen som man spelar nu, men man sneglar redan på nästa motstånd. Man har en tå in i nästa match, svarade AIK-tränaren i ett ögonblick av uppriktighet.

Hur AIK kommer klara den kritiska perioden – de är mitt i den – är för tidigt att säga, men hittills har det gått strålande. Mot BP började Gnaget segt, ungefär så segt som trötta lag brukar göra, men efter Henok Goitoms eleganta klack till Nicolas Stefanellis 1-1-mål strax före paus var det egentligen aldrig någon fara, därifrån var det bara ett lag på banan. Till en början såg det ut som att ett välorganiserat och lojalt BP skulle hänga med i svängarna, men när AIK skruvade upp tempot ett par snäpp var klasskillnaden mellan toppen och botten tydlig. Piggast var Stefanelli och Heradi Rashidi – två spelare som haft gott om tid att fylla på energidepåerna på sistone.

Efter hand kom även det blytunga tremannamittfältet Enoch Kofi Adu/Kristoffer Olsson/Sebastian Larsson igång på riktigt och i andra halvlek var det totaldominans, vilket jag tror att många lag kommer att få känna på. Om man skulle önska något mer av ett innermittfält i en 3-5-2-formation är det kanske en rörlig “spets” men med tanke på hur mycket rutin och intelligens som finns hos trion lär de lösa uppgiften genom att Olsson och Larsson växeldrar med offensiva framstötar.
I början av andra halvlek smällde det tre gånger om. AIK gick från 1-1 till 4-1 tack vare Goitoms speluppfattning och Stefanellis fox in the box-egenskaper, och sen var det inte så mycket mer med det. Spetskvaliteterna ledde till att AIK kunde träningsmatchspela av den sista halvtimmen, vilket kan visa sig betydelsefullt den närmaste tiden. Det gick visserligen ett sus genom publiken när Alexander Milosevic sträckte sig efter bollen efter ett skottförsök och blev liggande, men varken Milosevic eller någon annan spelare råkade illa ut. Värdefullt, förstås, även det.

Jag tycker också att Björn Wesström gjort rätt som plockat in tre matchklara spelare direkt under sommarfönstret: det är vid den här tiden på året som truppen måste vara bred med minst två alternativ per position. Dessutom känns nyförvärven klockrena. Panos Dimitriadis inledde visserligen hopplöst mot BP men spelade upp sig efterhand och är en närmast unik allroundspelare, i AIK:s formation kan kan lika gärna spela mittback eller mittfältare – och han bör även kunna gästspela som wingback utan anpassningstid. Vilken kvalitet Larsson håller har vi sett i landslaget under de senaste åren, medan Heradi Rashidi framstår som ett verkligt fynd. Det är möjligt att han spelar “på inspiration” så här i början men än så länge har han skött sin roll på kanten med bravur. Ibland behöver man bara se på kroppsspråket för att avgöra hur en spelare mår och i Rashidis fall går det inte att ta miste på hur kul han tycker det är att spela fotboll: det liksom spritter i hela kroppen på honom.

När jag pratade med Rashidi efter matchen var han förstås lycklig – det var trots allt inte länge sedan han satt på bänken i Dalkurd – men samtidigt samlad. Som utomstående är hans framfart på slutet en liten saga, men för Rashidi har det bara varit en tidsfråga innan skulle få ut sin potential.
– Jag har alltid vetat att jag kommer lyckas. Som fotbollsspelare måste man tro på sig själv, förklarade han som om inget vore mer naturligt.

Rashidi och Stefanelli salsar loss. FOTO: BILDBYRÅN

Till sist i den här lilla AIK-hyllningen vill jag också nämna ytterligare en förbisedd och ibland hånad framgångsfaktor: lagsammanhållningen! Ni känner kanske igen diskussionen om VM-truppen från i våras (“Det är BARA I SVERIGE som vi pratar om gruppdynamik!!!”) men jag är fullkomligt övertygad om att det betyder något när Dalkurd-nyförvärvet Rashidi och den tidigare petade argentinaren Stefanelli dansar salsa efter målen. Spelare som trivs spelar bättre, spelare som trivs med varandra spelar ännu bättre. Och dansar man salsa: ja, då trivs man fanimej. Också här ska Wesström ha beröm: han har inte bara byggt en stark trupp, han verkar även ha hittat rätt bland personligheterna.

Just Stefanelli framstår som en glädjespridare av rang. Efter matchen stod jag en stund med hattrickskytten och pratade om hur hans säsong varit. Stefanelli hymlande inte med att han varit sur i perioder (även om hans sambo alltid fick honom att släppa irritationen). Samtidigt pratade han närmast lyriskt om stämningen bland spelarna och berättade om badturer med lagkompisarna och kortspel i bussen till bortamatcherna.
– På vägen ner till Sundsvall spelade vi “Maffia” i fem timmar i sträck, berättade argentinaren på ett sätt som avslöjade att han inte studerat den svenska geografin särskilt noga.
Å andra sidan framtår han som en specialist på hur man ska hantera en petning. Att gå från en höst med nio mål på fjorton allsvenska starter till att bara ta en plats i elvan två gånger på en halv säsong kräver mental styrka, och det har Stefanelli verkligen visat under den senaste veckan.