BLOGG. Några tankar om ett för stunden oslagbart lag.

Är detta 2000-talets bästa AIK-upplaga, frågade sig Aftonbladets Per Bohman efter den imponerande 3-0-segern mot Häcken på Friends arena.
Hans svar efter ett litet resonemang var jakande, vilket är svårt att invända mot. En gång på den här sidan om millenniebuggen har AIK vunnit guld, 2009, så det får vara laget att jämföra med. Truppen som AIK hade då var inte i närheten av dagens i form av bredd. Istället lyckades Björn Wesström och Micke Stahre få ihop, för att citera Simon Bank, ett bindgalet rövarband till fotbollslag som mot alla odds gick hela vägen.

För två omgångar sedan lanserade jag årets upplaga som Experterna. AIK vet hur de ska spela i match efter match, truppen är noggrant utformad för att placera ut en balanserad 3-5-2-elva oavsett om det är första- eller andraalternativen som spelar. Detta är väl känt vid det här laget, men det hjälper inte motståndarna.

Alla vet hur AIK spelar. Ingen vet hur man ska slå dem.

Annons

Första halvlek mot Häcken var säsongens allra bästa 45-minutare av Gnaget – kanske till och med av något lag i Allsvenskan. Det var inte bara det att AIK tryckte på och skapade målchanser, det var med en känsla av fullständig kontroll. Det gick helt enkelt inte att föreställa sig ett scenario där Häcken – som visserligen kom till matchen med hysterisk form – skulle få med sig en poäng.

För ett par veckor sedan fick jag frågan i podden Radio Råsunda om AIK:s möjligheter att vinna SM-guld. Jag svarade att jag trodde på en kamp mellan AIK och Hammarby och uppskattade det som 60/40 till Gnaget om vi bara höll oss till tvekampen. Nu ser det än ljusare ut i ett AIK-perspektiv. Efter Norrköpings kryss mot Trelleborg talar mycket för en renodlad 08-duell. Och även om Hammarby vinner i eftermiddag mot Djurgården har AIK två poängs försprång och en taktisk stabilitet som saknar allsvenskt motstycke på senare år. Enligt spelbolagen ligger oddsen på AIK-guld på 1,57 vilket innebär att de skattar chanserna till en bit över 60 procent.

Taktisk trio. AIK-tränarna Patric Jildefalk, Bartosz Grzelak och Rikard Norling. FOTO: BILDBYRÅN

Kan AIK rentav sätta tidernas poängrekord?
Ja, det är inte alls omöjligt. Nuvarande poängsnitt är mäktiga 2,4 vilket gör att prognosen pekar mot 72 poäng – fem bättre än Malmö FF:s rekord från 2010. Även om AIK “bara” skulle ta 20 poäng under den sista tredjedelen landar man på 68. Också det ett rekord, men det är inte säkert att det räcker eftersom även Bajen plockar poäng i en rasande takt.
I ena vågskålen har vi den senaste raden av matcher där AIK vinner på löpande band utan att släppa in mål, i den andra ligger ett rätt hårt återstående spelschema: Norrköping (b), Hammarby (h), Göteborg (b), Dalkurd (b), Örebro (h), Djurgården (b), Malmö (h), Östersund (b), Sundsvall (h), Kalmar (b).

Apropå att sluta släppa in mål: Ett annat rekord som är inom räckhåll är Elfsborgs bedrift från 2008. Den säsongen slutade Boråsarna tvåa, en poäng bakom Kalmar, men 18 insläppa mål är den bästa noteringen i kategorin. AIK har, med tio matcher kvar, släppt in elva. Även om det är gott om tuffa matcher känns det inte otroligt att AIK klarar sig under sju baklängesmål i höst. För som jag påpekat tidigare finns det knappt några ytor att utnyttja. Oavsett om motståndarna spelar på längden eller tvären är det stängt och låst.

Nu ska man komma ihåg att inga taktiker varar för evigt. Det fina med fotboll är att någon förr eller senare knäcker koden, varpå förutsättningarna kastas om. För stunden kan man vara säker på att en hel allsvensk tränarkår sliter sitt hår och undrar hur fan man ska dyrka upp AIK. Mycket talar för att det dröjer innan någon hittar lösningen.