Kristoffer Olsson om debuten: ”Finaste som man kan göra”

Landskampen som sådan lär inte gå till historien, men för Kristoffer Olsson gick en dröm i uppfyllelse. Fotboll Sthlm hängde med när AIK:s 23-åring gjorde debut i a-landslaget.

Annons

Scandic Park vid Humlegården på Östermalm. Sedan många år tillbaka bor landslaget här när det är hemmamatcher, och att så är fallet går inte att ta miste på när jag kommer förbi hotellet dagen före mötet mot Slovakien.
Victor Nilsson Lindelöf och frun Maja står i korsningen Sturegatan/Karlavägen och ser bekymrade ut. Pontus Jansson sitter och pratar med någon i hotellets restaurang och får snart sällskap av Ludwig Augustinsson. Emil Forsberg, oväntat neutralt klädd, lämnar byggnaden tillsammans med Kristoffer Nordfeldt. Fler spelare passerar genom receptionen för att få några timmar på stan innan de ska samlas för kvällen. Efter ett tag kommer även Kristoffer Olsson ner, iförd en ljusblå mjukisdress mot fotbollförbundets logga på. Han bor bara åtta minuter härifrån, då kan man lika gärna passa på att utnyttja hotellfaciliteterna.
Även om det är första gången Kristoffer Olsson är med i a-landslaget är han bekant med de gulblå kläderna. Han har varit med ända sedan P15-landslaget och varit lagkapten på samtliga nivåer. I dagens trupp är han vän med flera av spelarna sedan tiden med U21-landslaget och det har inte varit svårt att komma in i gruppen.
– Det har varit kul tycker jag. Såklart är det mycket nya intryck och så, som alltid när man är ny någonstans.
“Koffe” var med i den U21-trupp som vann EM-guld i Tjeckien, han har gjort matcher för Arsenals a-lag och spelar under stor press till vardags i AIK. Men det är speciellt att till slut tagit klivet upp till a-landslaget.
– Ja man representerar ju Sverige och det är det finaste man kan göra som svensk fotbollsspelare. Det är jävligt stort, jävligt kul att man får göra det.

Annons

Bara för att man representerar landslaget på ungdomsnivå betyder inte det att man följer med hela vägen upp till A-landslaget per automatik. Av de 23 spelare som vann guldet i Prag 2015 är det egentligen bara fem stycken (Augustinsson, Nilsson Lindelöf, Hiljemark, Guidetti, Kiese Thelin) som tagit självklara platser i i truppen, även om flera har varit där och knackat på dörren.
– Alla som har spelat fotboll har ju följt landslaget och drömt om att få komma med en dag. Jag har varit med ända sedan P15 upp till U21 och man har hela tiden känt det där: “fan, man vill ändå vara med i A-landslaget någon gång”, säger Koffe.
Även om Kristoffer hela sitt liv varit en stor talang och haft gott anseende hos tränarna på förbundet har vägen till A-landslaget inte varit spikrak. Efter att fått nöta mycket bänk i Midtjylland vände han som bekant tillbaka till Sverige inför säsongen 2017. Men det blev en tuff start i AIK. Flera supportrar tyckte att han var en floppvärvning och att det var många miljoner som Björn Wesström aldrig skulle lyckas få tillbaka.
Var det någon gång du känt att landslaget varit väldigt långt bort?
– Det är klart att det var långt bort när man var bänkad i Midtjylland. Även första tiden i AIK var en tuff period och man hade inte direkt några tankar på att man skulle vara i A-landslaget.
Koffe säger att han bara försöker lägga fokus på det han själv kan påverka, och det är att göra det så bra som möjligt på klubblagsnivå.
– Jag tror att om man går runt och tänker för mycket på sånt man inte själv kan påverka fullt ut så svävar åt fel håll. Nu när jag faktiskt kom med hade jag inte haft en tanke på det innan.
Hur vill landslagsledningen använda sig av dig?
– Varför jag blev uttagen är ju för att de vill ha samma spelare som jag är i AIK. Det gäller bara att visa att jag kan göra det på den här nivån också.
Känns det som att du är inne nu?
– Nu är det fokus på matchen imorgon, man kan inte tänka för mycket på nästa samling. Det gäller att hålla fokus där man är och prestera, förhoppningsvis går det ens väg.

HÖRNLÄGGARE. Efter en anonym första halvlek spelade Koffe upp sig i andra. FOTO: BILDBYRÅN

Koffes landslagsdebut är kanske inte den sexigaste i fotbollshistorien. Tisdagskväll i oktober och det är inga problem att ta sig fram utanför Friends Arena. När spelarna kommer ut för nationalsånger påminner läktarna lite om när AIK träningsspelar mot något lag från Estland i slutet av försäsongen. Förbundet påstod under måndagen att de sålt 10 000 biljetter och hoppades på att det skulle komma 15 000 till matchen. Ett femtiotal slovaker sjunger för fulla halsar men i övrigt är det tämligen tyst inne på Friends när den danske domaren blåser i sin pipa. Koffes första bollkontakt kommer i den första minuten och resulterar i en pass hem till Karl-Johan Johnsson.
I den första halvleken bjuds inte de 9800 som dök upp till Friends på något skönlir. Marek Hamsik alternerar mellan att starta anfall i vänsterbacksposition och avsluta dem som högerytter. Det dröjer cirka tio minuter innan Koffe för första gången får bollen rättvänd. Efter en halvtimmes spel pressar han bra uppe på offensiv planhalva och Sverige kan skapa en målchans, men utöver det gör han, och hela laget, en svag halvlek.
Efter paus är det en helt annan inställning hos det svenska spelarna. Det dröjer inte länge innan Koffe kan vända upp snyggt på mittplan och sätta igång ett anfall. Kort efter det får han bollen nere på högerkanten och slår ett inlägg. Efter lite flipperspel i straffområdet kan John Guidetti sätta 1-0 till Sverige. Koffe verkar nu vara varmare i kläderna och ser mer ut som vi är vana att se honom i AIK. Han gestikulerar och har inga problem att säga åt Albin Ekdal att markera rätt slovak vid ett inkast. En kvart in i halvleken snor han bollen av Hamsik och kan starta ett anfall som resulterar i att Sverige får en indirekt frispark i straffområdet.
I slutet av den andra halvleken börjar Janne Andersson göra fler byten. Durmaz, Hiljemark och Ekdal försvinner från mittfältet och Sverige slår av lite på takten. När domaren blåser för full tid står det 1-1 på resultattavlan, men Koffe har spelat hela matchen och gjort en godkänd landslagsdebut. Han klappas om av lagkamrater och ledare, byter några ord med AIK:s materialare Håkan Sjöberg och går sedan bort till studiobordet för att intervjuas av TV4.

PÅPASSAD. Gott om frågor till Koffe efter debuten. FOTO: BILDBYRÅN

Det dröjer länge innan Koffe kommer ut i den mixade zonen. Först ut är Pontus Jansson som får försöka förklara varför det var så lite folk på plats, sedan får Kristoffer Peterson förklara varför Slovakien kunde kvittera, efter det är det John Guidettis tur att svara på var publiken var innan han lämnar över till Granqvist som får frågan varför han trodde så få dök upp. När klockan är 23.30 och inte heller Victor Claesson kunnat ge något klickvänligt citat kommer Koffe fram bakom skärmarna. Trots att han bor i Stockholm, spelar i Allsvenskan och vem som helst kan få tag i honom när som helst blir han attackerad av inspelningsapparater.
Hur tycker du att det gick?
– Det är skönt att ha debuten avklarad. Det tog ett tag att komma in i det, för hela laget. Första halvlek är inte bra men andra halvlek är jag ganska nöjd med ändå.
Var det nervöst?
– Nej, det var ganska lugnt. Det kryllade ju inte heller av publik här. Sen är Friends min hemmaplan så jag tror det underlättade.
Är du nöjd med vad du visat upp?
– Jag har alltit höga krav på mig själv och vill göra det bättre. Hade jag spelat som jag gjorde i andra halvlek halvlek hade jag varit mer nöjd. Men jag fick ändå visa det jag kan tycker jag.
Den 23-årige landslagsdebutanten svarar snällt på reportrarnas frågor. Som vanligt ger han nyanserade svar utan att några redaktioner behöver stoppa pressarna. Till slut dras bandarna tillbaka och Koffe kan gå ut till landslagets spelarbuss. Sista natten på Scandic Park innan han flyttar tillbaka till hemmet i Hornsberg. Nu väntar fyra dagars förberedelser inför derbyt mot Djurgården, kanske karriärens sista Stockholmsderby för den nyblivne landslagsmittfältaren.

Annons