Fotboll Sthlm möter Rikard Norling: ”Som bäst när det är som jävligast”

För femton år sedan ville Rikard Norling förändra världen.
Nu nöjer han sig med att förändra AIK.
Eller för att vara mer exakt: sin del av AIK.

– Oj, det var en jävligt stor fråga.
Rikard Norling blir tyst i flera sekunder, funderar på vad han ska svara. Men så har han också en poäng i att min fråga var stor. Vi har just kallpratat om skillnaderna mellan då och nu i AIK. Då som i förra perioden Rikard var i AIK fram till 2008, nu som i tiden sedan han kom tillbaka till klubben 2016.
Nu, när bandaren har rullat igång, har jag frågat Rikard om hur han utvecklats.
– Vi var ju inne på det, hur mycket tryggare man blir i sin roll med erfarenheten. Jag ser fram emot att passera 50 och troligtvis ha mina tio bästa år i karriären, säger 47-åringen.
Tittar du på andra tränare eller på dig själv när du säger så?

– Jag tror att det är så bara. Det var en skandinavisk toppklubb som sökte efter en tränare för ett tag sedan. Deras profil var att de sökte en tränare runt 50 som hade x antal års erfarenhet av nivån. De värdesatte ledarskapet och erfarenheten. Nu när jag närmar mig den åldern själv ser jag att jag fungerar bättre än förr. Och det är sånt man inte vet förrän man upplever det.
Rikard ler:
– Frågan man mig nu så kan vi stoppa tiden.
Hur långt har du kommit i karriären? Halvvägs?
– Jag hoppas det. Jag hanterar ju AIK så mycket bättre nu än för tio-femton år sedan. Och det blir ju inte en mycket större utmaning i Skandinavien än att träna AIK.
Du har sagt till mig att du hade en förändra världen-mentalitet förra gången du var här. Fanns det inte en jävla energi i det?
– Absolut. Man hittar energi där man är för stunden. Min dotter som är 18 hittar sin energi på sina ställen och blir väldigt kraftfull i det. Men om man är jäkligt duktig som 36-åring och lägger till erfarenheten till kvaliteten som man har i grund och botten så blir man bättre tio-tjugo år senare. Så är det bara. Sedan kan en 36-åring vara bättre än en 50-åring för att fundamentet har en högre kvalitet, men det är en annan sak.

Annons

Vi sitter på en bänk utanför klubbhuset på Karlberg. Rikard tar god tid på sig att svara på frågorna, vänder och vrider på perspektiven. Vid ett tillfälle ursäktar han sig med att han svamlar och inte svarar tillräckligt konkret på frågorna. När vi pratar vidare om hans personliga utveckling berättar han att han ibland faller i gamla synder, vilket i Rikards värld handlar om att lägga energi på saker som han borde undvika. För att påminna sig själv har han lagt in små budskap på datorn som visas med jämna mellanrum.
– Jag tvingas titta på meddelanden, för de poppar upp när jag startar vissa program. Jag tror att jag måste fortsätta jobba med de här bitarna. Det är ett personlighetsdrag, ett beteende och sådant är alltid extremt svårt att förändra. Jag tror att det går, men då måste man ha en väldig självdisciplin, en iver och vilja att förändra sig.
Vad står det på meddelanden? Håll fokus på det viktiga?

– Ja, att jag ska påverka det som är min uppgift. Inte lägga mig i sådant som jag inte har med att göra, oavsett hur mycket jag bryr mig om klubben. Gör man det riskerar man att bli en del av ett politiskt spel. Men där måste jag säga att jag varit jävligt duktig. Den enda gången en AIK:are ska bli riktigt frustrerad på mig är om vi förlorat eller spelat dåligt.
Kan du ge ett exempel på när du lägger dig i för mycket?

– Alltså… jag blir för känslig, för obalanserad. Jag går in och petar i saker med för stort känsloregister fast det inte har någon verkningsgrad. Priset av det är att jag får en besviken medarbetare och att jag märker att min omgivning tycker att jag är jobbig att ha att göra med. Om du frågar dem som varit med ett tag i AIK så har de säkert sett tendenserna även nu, men att de kvästes snabbt.
När jag intervjuade Björn Wesström tidigare i somras sa han att han upplevde dig som mer resultatcynisk än tidigare. Förstår du vad han menar?
– Tveklöst. Det är ganska stor skillnad jämfört med fem år sedan, och jättestor skillnad jämfört med femton år sedan. Det bygger helt enkelt på att resultaten går först. Jag är mindre känslomässig vad det gäller det mesta.
För femton år sedan: hade du mer fokus på spelarutveckling?
– Ja, litegrann. Men jag ville minsann visa att det går att spela fotboll på mitt sätt. Jag hade ganska mycket åsikter om andra tränarens idéer och jag använde mitt eget lag för att bevisa dem fel. Det kunde till och med vara till priset att vi förlorade matcher.
Vilken typ av tränare var det som tänkte fel, tyckte du?
– För femton år sedan var jag i 30-årsåldern så det var väl de etablerade tränarna som var i min ålder nu. De som statuerade exempel för hur de ville spela utifrån sina erfarenheter. Jag tror säker att många unga tränare idag har samma typ av bild av mig – “den mossige Norling”. Det är en naturlig utvecklingssuccession, om man kan kalla det så.

Nebojsa Novakovic och Rikard Norling firar allsvenskt avancemang 2005. FOTO: BILDBYRÅN

Det var den 13 maj 2016 som Rikard ersatte Andreas Alm som AIK:s huvudtränare. Han inledde med att leda sitt lag till en 2-0-seger mot Djurgården, vilket följdes av en rejäl tabellklättring som gav silver till sist. Året därpå slutade AIK tvåa på nytt. Hur stor framgång det var rådde det delade meningar om i supporterleden, men för Rikard var det i alla fall inget alternativ att bryta med invanda 3-5-2-modellen.
– Det var en ickefråga, det var bara att bygga vidare, säger han.
Då måste ni ju också formera truppen utifrån det. Säger du först hur du vill spela, och sedan landar det på Björn Wesströms bord?
– Det som är bra med Björn är att han också växt in i spelsättet. Han är med på 75 procent av allt vi gör vad gäller förberedelser, så han har väldigt god insyn i våra vägval. Delaktigheten och kunskapen om ett spelsätt gör det lättare även i hans roll när det ska pinpointas vilka positioner som vi behöver förstärka på.
– Heradi Rashidi är ett tacksamt exempel. Han var van att spela ving med tre- eller fembackslinje. Då kunde vi visualisera hur han skulle funka i vårt system. I andra spelsystem kan kunskapskraven vara lite bredare, men i det här systemet kan vi spetsa till det mer.
Jag utgår att du har någon form av idealbild för hur spelet ska se ut med den här taktiken. Hur nära den var ni i första halvlek mot Häcken (där AIK gick upp till 3-0)?
– Det där är jävligt spännande. Utifrån förhållanden i den matchen och de specifika förberedelserna så träffade vi jättebra. Spelarna presterade på väldigt hög nivå. Men det är ju det där… om man skulle göra likadant mot Norrköping så kan vi gå så jävla bet. Norrköping och Häcken ser kanske hyfsat lika ut, men de ligger väldigt långt ifrån varandra ur mitt perspektiv. Men mot Häcken var det en vacker spelmässig upplevelse som dessutom genererade målchanser och mål. En känsla av att vi var bättre än dem, helt enkelt.
Sedan uppehållet har ni åtta raka vinster i serien, och bara två insläppta mål. Kan du njuta i stunden när det går så pass bra?
– Jag njuter av att vara i en verksamhet som jag älskar. Att jag får vardagen av förberedelser, analyser. Om jag söker den externa bekräftelsen för att orka vardagen skulle det bli problematiskt. När vi gick in i halvtid mot Häcken var det en otrolig fin känsla på stadion för att många tyckte att vi varit bra.  Där och då tyckte jag att det var maffigt, den känslan kommer jag säkert komma ihåg som ett separat ögonblick när jag ser tillbaka på karriären. Men sedan är det stopp. Jag njuter inte av att vi vunnit åtta raka och att vi till varje pris ska ta den nionde. Norrköping borta är en separat match som kräver sina förberedelser.
Men kan du komma hem efter en vinst, öppna en öl och tänka “det här var skönt!”?
– Nej, det gör jag inte, säger Rikard med ett litet skratt.
– Eller jag gör det väl på mitt sätt. Jag kommer hem till frun, pratar med henne om saker som inte har med jobbet att göra. Fördelen med att vinna är att man gör sin analys, men sedan lägger man det åt sidan känslomässigt. Men om man förlorar blir det mer “hur mår du, hur känns det?” och så vidare. Det absolut bästa med att vinna är att man bara kan se framåt.
Hur långt perspektiv har du när du planerar din framtid?
– Jag drog igång ett femårsperspektiv efter att jag misslyckats fullständigt i Brann. Jag tror paradoxalt nog att de har respekt för mig som tränare om min kunskap i Bergen men resultatmässigt gick det totalt åt skogen. Nu kör jag på i fem år med min idé och utvärderar allteftersom. Efter det tror jag att det är hälsosamt att gå igenom samma process igen. Se mig om, ta in nya intryck, och utvärdera ordentligt vad jag sysslat med de här fem åren. Så tänker jag kring min egen utveckling.

Tänkaren Norling. FOTO: BILDBYRÅN

Att det gick dåligt för Rikard i Brann råder det inga tvivel om. Första året åkte storklubben ur Tippeligaen och efter en svag säsongsstart året därpå fick han sparken. Men att reda ut varför det inte funkade i Norge är inte helt enkelt.
– Jag träffade väldigt rätt med staden Bergen och laget Brann. Jag blev tonårsförälskad – upp över öronen! – ur ett yrkesperspektiv. Jag kände att det var där jag ville vara. Jag gick in i för det med hull och hår, men jag kunde konstatera att där och då spelade det ingen roll. Det spelade ingen roll hur ömsesidig kärleken var när bitarna inte föll på plats. Sedan kan man alltid värdera vad jag kunde gjort annorlunda och påverkat till det bättre.
Jag vet inte riktigt om jag förstår. Jag tänker mer på om det var något fel på klubben, tajmingen, taktiken?
– Jag kan förstå det. Men det finns vissa saker som jag vill ha osagda. Jag träffade inte rätt helt enkelt.
Om AIK går hela vägen i år känns det som att du uppnått det mesta här. Blir det inte svårt att motivera sig vidare då?
– Om jag inte känner att verksamheten får mig att sprudla och tvärtom: då är det slut. Men framgångar kan inte få mig att sluta. Jag har haft perioder i AIK när jag känt att jag inte kan fortsätta en dag till: jag tror inte på det här, jag kan inte identifiera mig med det här. Då tvekar jag inte en sekund. Men så länge AIK vill ha mig och får mig att sprudla är jag ofantligt glad över att vara tränare.
Sprudlar du nu?

– Jag gör det. Jag sprudlar nog halvt om halvt desperat. Jag är väl medveten om hur intressant och viktig den sista tredjedelen är.
Ja, det är mycket på spel. Trivs du med det?
– Ja, det gör jag. Jag är nog som bäst när det är som jävligast. Antingen när det gäller att hantera svåra situationer eller när det är absoluta maxkrav på att leverera.
Rikard tar en paus, funderar på sina ord.
– Jag blir i alla fall inte sämre, det har jag kunnat konstatera.