Heradi Rashidi: ”AIK är nummer ett i förorten”

På bara några veckor gick Heradi Rashidi från Dalkurds frysbox till serieledarnas startelva. Fotboll Sthlm satte sig ner med den 24-årige kantspelaren för att reda ut hur det egentligen gick till.

Utanför AIK:s klubbhus på Karlberg står två unga autografjägare med sin pappa och väntar på att spelarna ska komma ut. De är framme vid varenda en som passerar, även tredjemålvakten Samuel Brolin får skriva med guldpenna på en svart tröja. Bojan Djordjic är på ett mindre sällsynt besök på Karlberg, och honom stoppar de också. Heradi Rashidi struntar de däremot i, hans autograf har de nämligen redan fått vid ett annat tillfälle.
– Det är mycket uppmärksamhet kring AIK, det är kul. Man märker verkligen att det är en större klubb, säger Rashidi.

Annons

Han kom till AIK under sommaren och det var många som undrade vad klubben nu hade hittat på. Det var tunt på wingback-platserna, och för att lösa det plockade man in en bänkspelare från tabelljumbon Dalkurd? Efter debuten borta mot årets popgäng Sundsvall var det däremot ingen som ifrågasatte den senaste rekryteringen. Sundsvall skapade flera farliga målchanser och hade det inte varit för Oscar Linnér hade norrlänningarna kunnat avgöra matchen tidigt. Istället tickade klockan upp till den 94:e minuten när Heradi fick bollen på högerkanten. Han vek in i banan och med vänsterfoten smekte han upp bollen i målvaktens högra kryss.
– Matchen var samma dag som jag blev spelklar och Daniel Sundgren var avstängd. Jag tänkte bara att jag inte skulle göra bort mig. Jag försökte bara få iväg ett skott på mål. Att den fick en curl… i sista minuten… oj oj oj…
Efter succédebuten har Heradi startat varenda match för AIK i Allsvenskan, det vill säga sex stycken. AIK har vunnit samtliga och bara släppt in ett mål.

Vilt AIK-jubel efter Heradis galna debutmål. FOTO: BILDBYRÅN

Heradi föddes i Kongos huvudstad Kinshasa 1994. De flesta av tidigare minnen är från skolan där hans mamma var rektor. Han minns även hur han brukade spela fotboll med sina syskon. De hade det bra i Kongo men bestämde sig ändå för att flytta till Sverige där deras pappa bodde.
– Jag minns inte varför vi flyttade. Det var inte direkt någonting som hände i Kongo. Farsan bodde här och det fanns fler möjligheter i Sverige, berättar Heradi.
De bodde först en månad i pappans lägenhet i Rinkeby innan hela familjen flyttade till Skärholmen. Efter att ha spelat mycket fotboll i skolan såg hans moster till så att han började spela i samma klubb som kusinerna – Djurgårdens IF, som tränade i Hjorthagen.
– Det var en kort period bara och jag tyckte inte om det. Det var väldigt långt att åka som tioåring.
Istället sökte han sig till en klubb på röda linjen och valet föll på IFK Stockholm där det blev fem år innan det var dags att ge proffsdrömmen en ärlig chans. Som 15-åring började Heradi i BP:s akademi, och där var det helt andra förutsättningar.
– I BP var allting väldigt seriöst. Tidigare hade jag bara spelat fotboll för att det var kul, men nu fick man inte längre förlora.
Han spelade i både pojk- och juniorallsvenskan med BP och fick tomma löften om A-lagskontrakt. Men 2013 spelade BP i Allsvenskan och det var inte lätt att ta en plats i Roberth Björknesjös lag. Istället blev det en flytt till Akropolis och spel i division 2.
– Äntligen fick jag en chans att spela A-lagsfotboll. Det var kul att spela där och komma igång med seniorfotbollen, att det var i en lägre division spelade ingen roll.

Efter en sväng förbi Södertälje FK och spel i division 1 fick Heradi till slut chansen att visa upp sig på elitnivå när han tog en startplats i Dalkurd, som då låg i toppen av Superettan. Säsongen 2017 blev lyckad och han stod för tre mål och sex assist när Dalkurd slutade på en andraplats. Heradi antog att han skulle vara en startspelare även i Allsvenskan, men nye tränaren Azrudin Valentic ville annat.
– Jag fick inte chansen. Visst, så säger alla spelare som inte får spela. Man får fråga sig om man gör tillräckligt mycket, och jag tyckte jag gjorde det.
Det blev bara en 90-minutersmatch för Dalkurd i Allsvenskan och de sex sista omgångarna innan uppehållet stod han utanför truppen. Trots att han bara hade ett halvår kvar på kontraktet ville han bort direkt.
– Det spelade ingen roll vart jag gick. Jag ville bara få spela igen.
Döm av hans förvåning när de som köpte loss honom var AIK. Favoritklubben sedan barnsben som nu utmanade om SM-guldet. Heradi är den andra spelaren som AIK plockar upp från ”ingenstans” och gör succé. Hade det inte varit för Robin Janssons framfart kanske den nya wingbackens prestationer lovordats ännu mer. Men faktum är Heradi kanske hade suttit kvar på Gavlevallens läktare om det inte varit för AIK:s chefsscout Tobias Ackerman.
– Eftersom Heradi har Stockholmsbakgrund har vi haft bra koll på honom länge, egentligen ända sedan han var i BP, säger Ackerman.
Han berättar att de har ett brett scoutingnätverk i Stockholm och att de är få talanger i huvudstaden som går dem obemärkt förbi. Att tina upp en spelare från tabelljumbons frysbox låter onekligen imponerande, men det var nära att AIK värvade honom redan i vintras.
– Jag och Björn (Wesström) var egentligen överens om att gå för honom redan innan säsongen, men olika saker hände. Sedan var det väldigt lyckosamt för oss att han inte spelade i Dalkurd då det gjorde det lättare för oss att värva honom.
Att Heradi inte fick spela i Dalkurd gjorde dem snarare glada än förvånade. Jobbet var redan gjort inför säsongen och de tvivlade inte på hans kvaliteter i Allsvenskan. Men det var inte bara tack vare Heradis kvicka fötter och effektiva kantspel som AIK visade intresse.
– Vi vill att laget ska spegla läktaren. Vi har en strategi att ha många stockholmare i laget, och då vill vi ha spelare från hela Stockholm. Nu är ju Heradi från röda linjen, men jag ser till exempel stora likheter mellan honom och Martin Mutumba.

Heradi i Dalkurd, våren 2017. Här mot AIK:s Stipe Vrdoljak. FOTO: BILDBYRÅN

Heradi är en av nio AIK-spelare med bakgrund i en Stockholmsförort. På Heradi verkar det inte vara någon slump. Trots att han är uppvuxen i söderort och har närmare till Hammarby rent geografiskt fanns bara ett lag för honom som barn.
– AIK är nummer ett i förorten. AIK välkomnar alla. De flesta jag hänger med är AIK:are.
Flera av vännerna bor kvar i Skärholmen och det gör även hans familj – en familj som står honom nära. Det är däremot inte alltid så lätt att hålla koll på antalet familjemedlemmar hela tiden.
– Vi skulle kunna få ihop ett sjumannalag! Jag har sex syskon. Nej… fem? Nu har jag tappat bort mig… öh… jo, fem.
Han berättar att alla hans syskon spelar fotboll på olika nivåer. En annan i syskonskaran är proffs: storebror Dida som spelar för Örgryte i Superettan. Alla i familjen gläds över brödernas framfart.
– De är glada för min skull, över att jag är här. Vi kan inte bli avundsjuka på varandra, sånt finns inte i vår familj och kommer aldrig finnas heller. Att jag är här betyder att de är här. Spelar jag i Allsvenskan så spelar de i Allsvenskan. Så min familj är både i Allsvenskan och i Superettan just nu, säger Heradi och skrattar till.
Kontraktet med AIK går ut efter säsongen med option på ett år till, och det mesta talar för att han kommer stanna kvar.
– Det är en dröm att vara här just nu. Först vill jag vinna SM-guld och sen förhoppningsvis hamna i en storklubb.
Har du någon utländsk favoritklubb då?
– Ja jag har det, men det går inte så bra för dem just nu… Manchester United, dem har jag följt länge.

Synd att det går ganska bra för Luke Shaw då?

– Du, det är helt lugnt.