Jens T Andersson: ”Man kan inte spara sig till framgång”

När Jens T Andersson var sportchef var det länge budgetvärvningar som gällde.
Nu satsar AIK hårdare än någonsin. Men trots beräknade mångmiljonförluster är den nye klubbdirektören inte orolig för att bågen spänts för hårt.

Jens T Andersson tar emot på AIK:s kansli strax utanför Friends arena.
Klubbdirektörens kontor är än så länge rätt spartanskt, men så har han heller inte varit på jobbet i mer än två månader.
– Vad jag gjort hittills? Jag har försökt skaffa mig en ärlig bild av klubben. Jag har varit noggrann med att påminna mig om att det faktiskt var fem år sedan jag var här sist. Det är nog lätt att komma in med förutfattade meningar, säger han.
Vissa höjde på ögonbrynen när den förre sportchefen anslöt som klubbdirektör, inte minst eftersom tjänsten var utlyst genom ett bemanningsföretag. Men Jens T protesterar mot beskrivningen om att det skulle vara en kompisrekrytering.
– Jag kan förstå om någon tror att det är så. Men jag tycker ju att bäste man vann, säger han med ett leende.
– Om man ska vara lite allvarligt så var det en lång och omfattade rekryteringsprocess. Jag ber verkligen inte om ursäkt för att det blev jag. Jag var säkert på sju-åtta intervjuer och det var personlighetstester, bakgrundskontroller… ja, rubbet.
Vad gör en klubbdirektör?

– Det är nog väldigt olika i olika klubbar. Här är det första gången som någon ansvarar för både bolag och förening så det handlar mycket om hur verksamheterna kan dra nytta av varandra. Oavsett var anställningarna ligger så ska man göra ett jobb för AIK Fotboll.
Har det jobbats i onödan tidigare?

– Det vet jag väl inte, man har gjort mycket bra tidigare också. Men det gäller att skruva på och optimera saker. Som sportchef pratade jag mycket om verkningsgrad och det är samma sak nu. Oavsett om det är en timme från en anställd eller en krona satsad från klubbkassan så ska det komma ut något på andra sidan. Jag tror på ett ledarskap som bygger på kritisk granskning. Det är ett ganska krävande sätt att jobba på, men också utvecklande.
Du rapporterar till två styrelser. I den ena är ordföranden Per Bystedt som röstades bort från den andra. Hur fungerar det?

– För mig innebär det att jag har dubbla styrelsemöten, att några för höra mig säga samma saker eftersom vissa personer sitter i båda styrelserna.
Vad kan du göra för att samarbetet ska fungera?

– De sitter ju ovanför mig i organisationen men jag kan försöka underlätta arbetet i vardagen. Att det är olika styrelser kan jag inte påverka, det är ytterst medlemmarna och aktieägarna som bestämmer. Sedan gör jag allt för att rapportera på ett bra sätt.
Hur upplever du klimatet mellan dem?

– Jag har bara haft ett möte per styrelse och det har fortlöpt utan några problem.

Annons

Det var sommaren 2013 som Jens T Andersson lämnade AIK efter tre år som sportchef. Därefter flyttade han till Kroatien där han fått samma roll hos storklubben Hajduk Split, vilket skulle bli en turbulent period för den dittills relativt färske sportchefen.
– Jag märkte snabbt att man var en del av ett politiskt spel. Så kan det vara här också, men inte riktigt på samma nivå, säger Jens.
Ja, du fick väl till och med borgmästaren i Split mot dig?
– Han var emot mig redan innan jag landat. Han tyckte inte om att att de tog in en dyr, utländsk sportchef. Så det var lite speciellt att ha en motståndare som man inte ens träffat. Jag förstod att jag behövde bemöta honom i pressen direkt.
Var det kul att svinga lite?
– Nej, jag svingade för att jag var tvungen. Men överlever inte annars. Så det var nog mer nödvändigt än kul.
Men jag noterade att du log lite när borgmästaren kom på tal?
– Ja… men det är klart. Om man kommer som svensk till Kroatien och den första motståndaren är borgmästaren i staden… då har man lite uppförsbacke.
Lika stor blev kulturkrocken inte i danska AGF där Jens var sportchef under säsongerna 2015-16.
– Det är närmare till Danmark än Kroatien förstås, men det gäller ändå att förstå att man kommer utifrån. Det är hela tiden en balansgång. Man måste vara lyhörd men inte heller göra avkall på sina principer.
Vad lärde du dig i Danmark?
– Jag har nog inte separerat Danmark och Kroatien på det sättet, utan det handlar om en helhet. Men jag har fått större förståelse för att man kan nå framgång på olika sätt. Det som passar på ett ställe kanske inte passar alls på ett annat.
Hur upplever du det danska arbetssättet jämfört med det svenska?
– Nu har jag bara Århus sätt att jämföra med – det kanske funkar på ett helt annat sätt i till exempel FCK. I Århus upplevde att de kommit långt med träningsmetodiken. Teknik, taktik och sådana saker. Men de var långt efter oss när det gällde det som skedde utanför planen. Kosten som vi serverade på träningsanläggningen var långt ifrån optimal till exempel.
Vad serverade ni?
– De äter ju någon sorts chokladflarn på smörgåsen till frukost. Det serverade vi på träningsanläggningen. Ren mjölkchoklad! Så vi gjorde stora förändringar där. Vi plockade in två dietister som jobbade med spelartruppen.
Hur reagerade spelarna?
– Vissa tyckte ju att de skulle äta det. De har gjort det sedan de var barn, liksom. Men då var det bra att komma utifrån, för det kunde jag ju helt enkelt skita i.
Du har varit sportchef i dina tre senaste klubbar. Rikard Norling har sagt att han ibland lägger sig i andras jobb för mycket. Finns det en risk att ni tassar in på Björn Wesströms område?
– Det ska väl egentligen Björn svara på. Men jag tror att jag är ganska bra på att fokusera på mitt uppdrag, oavsett vad det är. Jag tror varken Rikard eller Björn tycker att jag tassar in på deras områden.

Men jag antar att du har många tankar om yrket. Blir du inte sugen på att hjälpa till?
– Nej, jag funkar inte så som person. Jag ser vad som händer i sporten – och det går ju uppenbarligen bra – men nu är jag inne i en roll där jag behöver lära mig andra saker som jag inte har så stor erfarenhet av. Jag tror inte att någon behöver vara orolig för att jag inte håller mig till det.

Som sportchef var Jens T med om att plocka hem Henok Goitom 2012. FOTO: BILDBYRÅN

En stor fråga som ligger på Jens bord är att utreda klubbens arenasituation. Avtalet på Friends arena sträcker sig till 2022 och vad som händer därefter är oklart. AIK har under många år undersökt möjligheten att bygga en ny arena, även om det i nuläget inte finns några konkreta planer.
Är det ens realistiskt att bygga en ny arena när det står en Nationalstadion med plats för 50 000 åskådare i Solna?

– Om det tvistar de lärda, höll jag på att säga. Men det är klart att det är hyfsad nöt att knäcka att bygga en arena för elitfotboll i Stockholm.
När ni mötte Nordsjälland i EL-kvalet fick ni flytta hemmamatchen till Tele2 arena. Hur undviker ni att det blir så igen?
– Vi har haft flera möten med Stockholm Live som sköter driften på arenan. Men i somras hade vi extrem otur måste jag säga. Problemet med EL-matcherna är att vi blockerar arenan under flera månader under måndag till torsdag. Sedan vet man inte om man börjar hemma eller borta förrän väldigt tätt inpå match. Så när Justin Timberlake eller någon annan världsartist vill boka har vi inte datumen klara.
– Men vi hoppas förstås undvika att det blir så igen och vi har samma arenaoperatör som Tele2 arena. Vi har samma ambitioner i våra samtal.
Det är ett samförstånd som är lösningen?

– Ja, det finns ingen motpol. Det blir lätt i folkmun att det är motparter och tuffa förhandlingar men de är inte våra motståndare. I deras värld ska ju arenan helst vara fylld sju dagar i veckan.
Men Stockholm Live har ju sina intressen, och stora konserter är viktiga för dem.
– Ja, det ska man ha respekt för. Men i vår värld är det i första hand en fotbollsarena och vi är hyresgästen som är där mest.
Det låter ändå som en delikat fråga. Ni gör en storsatsning där Europaspel kan ge er stora pengar. Och det är ju stor skillnad att spela på gräset hemma på Friends jämfört med ett snabbt konstgräs på en arena där supportrarna inte känner sig hemma?
– Så är det ju. Det här året är unikt på många sätt. Det låg en bokning under de 32 dagarna som vi hade blockerat och precis då fick vi hemmamatchen. Dessutom fick vi möta det enda laget från Superligaen som spelar på konstgräs – och dessutom bygger stora delar av sin verksamhet på konstgräs. Hade vi mött ett lag från Grekland hade vi kanske till och med tjänat på att spela på konstgräs. Men nu var det lagens om alltings jävlighet.
Kan du sakna Råsunda?

– Både ja och nej. Man upplevde många fina stunder där, men det var också rätt skabbigt och nedgånget. Man kan ha en romantisk bild men det är inget jag ligger sömnlös över. Nu gäller det att i större utsträckning AIK-fiera Friends arena.
Hur gör man det?
– Genom att skapa framgångar och historier. Det är precis som när man flyttar in i en lägenhet eller ett hus. Från början känns det främmande men när man målat, renoverat och fixat till i trädgården känns det som hemma.
Vad det bra att Zlatan-statyn flyttades till Malmö ur det perspektivet?
– Jag vet inte om det påverkar särskilt mycket. Jag tycker mest att det var ett bra Zlatan-beslut.
En annan fråga som Jens T utreder är var AIK:s träningsanläggning ska ligga. Efter sejouren i Split jobbade han på konsultbasis för AIK med att föra frågan framåt. Då var huvudspåret en plats på Järvafältet en bit norr om Friends arena, men av de planera blev intet.
– Exakt den platsen är inte aktuell längre. Men det kan fortfarande bli i det området, säger han nu.
Är det uteslutet att stanna på Karlberg en lång tid framöver?

– Jag utesluter ingenting. Men vi behöver säkra upp en träningsanläggning över tid. Vi har olika spår som varierar i storlek. Ska bara a-laget träna där, eller fler lag? Det vi vet inte än, men vi hoppas att vi kan smalna av arbetet ganska snart.

Med nio omgångar kvar leder AIK serien med fyra poäng. Vinner de helgens derby mot Hammarby är avståndet till tvåan minst sex. Med andra ord har storsatsningen som klubben gjorde inför säsongen fallit ut väl hittills, även om EL-kvalet var en missräkning.
Men smakar det så kostar det. Enligt Fotboll Sthlms uppgifter lutar det mot att AIK kommer gå runt 30 miljoner kronor minus i år. Jens T vill inte kommentera summorna, men medger att bågen spänts hårt.
– Det har gjorts en stor satsning under 2017 och 2018 på sporten. Men det finns också utrymme för en satsning och då har man i styrelsen beslutat att göra det. Vi kan tyvärr konstatera att vi missade Europa men guldet lever vilket skulle ge en skjuts in i 2019.
Men det låter som stora summor?
– Det är klart att man kan tycka det. Men det lät ganska mycket om Alexander Isak-försäljningen också. Hade det inte funnits utrymme hade man inte gjort satsningen.
För andra svenska klubbar har det gått snabbt neråt. Vi har sett flera exempel på klubbar med goda förutsättning som dragit på sig stora kostnader och rasat snabbt. Hur ser du på risken?

– Man ska komma ihåg att det här är en högriskbransch. Det kan alltid räcka med en missad straff eller ett par stolpe-ut för att kan missa målet. Det är båda tjusningen och skräcken med elitidrott. Men att spara sig till framgångar? Det tror jag inte på. Det gäller att hittat rätt balans mellan att gasa och bromsa utifrån förutsättningarna som man har. När jag var sportchef 2010 och 2011 fick vi bromsa. Då fick vi baka tårtan på ingredienserna som vi hade, men nu när förutsättningarna är annorlunda kan det bli marsipantårta istället.
Jens T tänker efter lite innan han fortsätter.
– Det är klart att man inte kan äventyra klubbens framtid. Men det hade nästan varit värre att ha pengarna på banken istället för att använda dem. Historiskt sett har AIK ibland kört i diket efter ha nått sina framgångar. Kan vi ta det efterlängtade guldet har vi resurser och fart för att nå nästa framgång, och jag vill att vi ska vara lite mer ”framgångsjägare” än vi varit tidigare i AIK.