Reserven som vill starta – Fotboll Sthlm möter Panos Dimitriadis

Förra gången Panajotis Dimitriadis var i AIK hyllades han som en toppspelare i serien. Efter tre år utomlands har han nu vänt hem för att täcka upp där det behövs.
– Det är kanske lättare att vara på en och samma position för att verkligen kunna prestera på topp.

Annons

Vårderbyt 2014 mellan Djurgården och AIK på Tele2 Arena, vad minns ni av den matchen? I efterhand har det blivit ett derby som det pratats mycket om. Det var matchen där AIK ledde med 0-3 efter en timme, det var matchen som tog Eero Markkanen till Real Madrid och det var matchen där en anonym 27-åring från Solna såg ut som rena rama Xabi Alonso. Det var den fjärde omgången i Allsvenskan och AIK:are jublade över att ha fått in Panajotis Dimitriadis i laget. Han såg ut att vara den sista pusselbiten som krävdes för att vinna guld. Två veckor senare kom det uppgifter om att “Panos” skadat knät under en träning. Diagnosen: korsbandet av – borta resten av säsongen.
AIK var den säsongen länge med och utmanade Malmö om guldet. I september såg det ut som att de skulle ha goda chanser att gå om och ta förstaplatsen men klappade istället ihop totalt och tog bara en poäng på fyra matcher den månaden. Istället kunde Malmö, i omgång 27, säkra guldet på Friends arena.
Panos kom tillbaka från skadan och kändes som ett nyförvärv säsongen 2015. I premiären mot Halmstad startade han på mittfältet tillsammans med Ebenezer Ofori och assisterade till Johan Blombergs 2-0-mål. Han var tillbaka i samma slag som innan skadan, och nu med ett tydligt mål.
– Jag sa till några kompisar inför säsongen: “jag ska fan bli såld det här året”. Första året var det mer skönt att vara i AIK. Sen när det gick så bra kunde jag höja ribban. Det var dags för ett utlandsäventyr. Och med tanke på den åldern jag var i så kände jag att det var nu eller aldrig, säger Panos.
Den våren startade han nio av lagets första tio matcher, och innan maj blivit till juni var han såld till Genclerbirligi i den turkiska högstaligan.

Panos firar med fansen efter en match 2015. FOTO: BILDBYRÅN

Tiden i Ankara blev fartfylld direkt. Stuart Baxter valde att starta med Panos på det defensiva mittfältet. Bakom honom i backlinjen spelade Walid Atta, snett framför honom i anfallet var El Kabir och på bänken satt Johannes Hopf. Efter 75 minuter satte Panos ledningsmålet för Genclerbirligi, men på tilläggstid kunde Rizespor vända och vinna.
– Turkiet är inte alls som Sverige. Utomlands är det mycket tuffare och i Turkiet är det mycket eget ansvar. Det var en stor omställning men jag började riktigt bra.
Panos fick starta även i den andra matchen för sitt nya lag. Men efter att de förlorat den fick Stuart Baxter sparken, bara två omgångar in på säsongen. Efter det blev det mer turbulent.
– Vi hade fem tränare på sex månader, typiskt turkiskt, och varje tränare hade sina spelare. Det var en speciell situation och en speciell känsla. Men jag har haft en stark skalle. Det fanns mycket styrka inom mig med tanke på skadan och det var bara att kämpa.
Han bodde kvar i Ankara året ut men fick i slutet av säsongen ingen speltid över huvud taget, för det mesta var han inte ens med i truppen. Istället flyttade han till Giresun i nordöstra Turkiet och började spela med Giresunspor i den turkiska andraligan där det gick bättre. Panos berättar att han först och främst hittade sin roll, och dessutom hade han ett stort övertag på sina motståndare.
– Taktikmässigt ligger Turkiet generellt långt efter Sverige. Jag hade ett stort övertag i det taktiska. I många matcher i Turkiet blir det jättemycket mål, även bland storklubbarna. Det är lite “high chaparral”.
Panos slog sig till ro vid Svarta havet och blev en ordinarie spelare i ett lag som slogs i toppen av den turkiska andraligan. När kontraktet i våras gick ut hade han möjlighet att förlänga med Giresunspor men tackade nej. Han hade en dröm kvar att uppfylla, att få komma hem och avsluta i AIK.
– Jag hade varit i Turkiet i tre år och kände att det var tillräckligt. Jag ville få möjligheten att komma hem till AIK innan det var för sent.

Annons

Panos är inte den enda spelaren som lämnat AIK för utlandet för att sedan komma tillbaka. Henok Goitom är just nu inne på sin tredje vända, samma sak med Mohamed Bangura när det begav sig. Nabil Bahoui, Eero Markkanen, Jos Hooiveld och Chinedu Obasi är också några i färskt minne. Björn Wesström är mån om att hålla kontakten med spelare som en gång varit i AIK, för en dag kan det vara så att båda parter verkligen behöver varandra. Panos berättar att det under hans tre år i Turkiet ofta fanns en dialog mellan honom och Wesström. Inga kontraktsförslag eller så, utan mest SMS för att kolla läget och upprätthålla kontakten.
– Stor eloge till AIK och Björn som har den dörren öppen. Att man, om tajmingen är rätt, har möjligheten att komma tillbaka. Det är något som de har varit riktigt bra med, att ta hand om spelare som drar utomlands. Är man tillräckligt bra för att komma hem så finns den möjligheten.
Det var även den kontakten som bidrog till att det för Panos aldrig fanns något annat alternativ.
– Tanken och inställningen var AIK, jag var inte beredd på att lyssna på någonting annat. Jag satte alla mina kort på att om jag ska hem var det Stockholm och AIK som gällde.

Annons

Så vad är det för spelare som kommit tillbaka till Karlberg?
När Panos lämnade klubben var han killen som dominerade ett derby, skadade sig och såldes. Under de tre år han varit i Turkiet är det troligtvis väldigt få AIK:are som sett honom spela en hel match. Och återkomsten till AIK har väl i ärlighetens namn inte riktigt blivit som det var sist han var här. Panos har hyllats för sina all around-egenskaper och det är verkligen all around som Rikard Norling använt honom. Han har spelat både till höger och vänster i backlinjen och fått ersätta både Sebastian Larsson och Adu när de inte har spelat. Enligt Panos själv är det en anledning till att han inte riktigt fått ut max av sig själv.
– Det är kanske lättare att vara på en och samma position för att verkligen kunna prestera på topp. När jag drog från AIK spelade jag på en position, defensiv mittfältare, och det var där jag gjorde det som bäst, då fick jag växa in i min position. Nu när jag varit här har jag fått växla mellan positioner och det är svårt att säga att jag fått ut hundraprocent  procent av mig själv på de positioner jag spelat.

Panos är samtidigt ödmjuk inför sin uppgift och förstår att det bästa för laget är att spela där Rikard Norling vill att han ska spela.
– Den inställning jag haft nu är att vara tillgänglig och bidra där det behövs. Sen om det betyder att jag bara får ut 80 procent, och det räcker för att vinna matchen, så får man ta det.
Hur tycker du att det har gått i de matcher du spelat?
– Jag skulle säga helt ok. Under de förutsättningar jag haft så känner jag helt ok. Det har varit en omställning att komma rätt in i en säsong. Jag skulle säga klart godkänt men jag känner att jag har mer att ge, men så känner jag alltid. Jag vill hela tiden fortsätta att utvecklas och ta en plats i startelvan.
Är du en bättre fotbollsspelare nu än när du gick till Turkiet?
– Ähm… ja alltså, det känner jag. Det känner jag absolut.
Har klubben förändrats sen du var här sist?
– Ja, absolut, på alla fronter. Dels truppmässigt, hur vi jobbar tillsammans, lagsammanhållningen. Men också organisationen i träningsgrejern, på och utanför plan. Våra analyser, utrustningen, materialet. Det är lättare att vara en AIK:spelare idag än när jag lämnade. Man har mer saker runt omkring som underlättar för att man ska bli en bättre spelare.