”AIK är inget lag för vikskallar” – Fotboll Sthlm möter Oscar Linnér

Oscar Linnér är på väg mot en fenomenal säsong.
På 18 matcher i Allsvenskan har han bara släppt sju bollar förbi sig.
Fotboll Sthlm åkte till AIK:s träningsanläggning Karlberg för att träffa en 21-åring som gör allt för att spela som en rutinerad målvakt.

AIK kan inte bara vinna SM-guld i år, de kan även sätta ett nytt prydligt poängrekord.
Sedan 16-lagssystemet infördes för tio år sedan är Malmös notering från 2010 på 67 poäng den hittills högsta, och med fem omgångar kvar har AIK 58. Dessutom kan Gnaget bli laget med minst antal insläppta mål. Där är rekordet 18 – satt av Elfsborg för tio år sedan – och AIK har för stunden 14 i baklängeskolumnen. Än bättre är statistiken om man ser till omgångarna som Oscar Linnér har spelat: 18 starter, sju insläppta och ett sensationellt lågt snitt: 0,39 per match.
Men när jag upplyser Oscar om rekordmöjligheten kommer det som en överraskning.
– Men det är något som vi siktar på då! Vi har en bra chans, säger han.
– Vårt grundtänk är att framgångsrik fotboll börjar med framgångsrikt försvarsspel, och vi har skickliga spelare på varje position.
 Försvaret börjar med Henoks press och han är en spelare som värderar defensiven högt trots att han är anfallare. Sedan är samspelet mellan lagdelarna i vår 3-5-2-formation väldigt bra. Rikard har drillat oss hårt så att alla vet vem som gör vad.
Finns det några svagheter i defensiven?
– Nej… jag vet inte alltså.

Annons

Som ung pojke var Oscar utespelare i FC Djursholm. Men när han spontanspelade – vilket var ofta – med sin pappa och två år yngre bror Albin (även han AIK-spelare) gillade han att ta på sig handskarna och kasta sig. Som tolvåring testade han rollen som sista utpost på riktigt eftersom den ordinarie målvakten i laget blivit sjuk. Sedan dess har han stannat mellan stolparna. Och det är kanske inte så konstigt, för debuten slutade med att hans lag vann hemmaturneringen Oktoberpokalen.
– Jag tror inte att jag släppte in ett enda mål, säger Oscar och följer upp med något av en underdrift.
– Det var en bra start på målvaktskarriären.
Det hade varit lätt att tro att det gick som på räls därifrån eftersom Oscar gjorde allsvensk debut som 18-åring och nu är given i AIK-målet, men så var inte fallet.
– När jag var 15 var jag inte alls utvecklad. Jag var smal och inte särskilt lång, jag hade knappt en muskel på kroppen. När stadslaget togs ut var jag inte i närheten av att platsa, alltså verkligen inte i närheten. Jag tror inte ens jag var topp-femton i Stockholm.
När Oscar kom in i puberteten gick det utveckligen däremot fort. Snart var han både två meter lång och AIK-spelare.
– Jag tror att många som inte kommer med i stadslaget tänker “Jag är inte tillräckligt bra, det kommer aldrig bli något, och nu skiter jag i det här.” Om jag ska ge ett word of advice till unga killar så är det att inte ge upp. Det är synd att många lägger av när de egentligen skulle kunna lyckas.

REFLEXRÄDDNING. Oscar under en match mot Örebro i fjol. FOTO: BILDBYRÅN

När jag frågar Oscar om årets säsong och hans utveckling på sistone får jag långa, eftertänksamma svar. Någon speciell hemlighet bakom framgångarna finns det inte, men “fokus” och “kloka beslut” är återkommande nyckelord.
– Jag är jättenöjd med vad jag har presterat i år. Men att vara nöjd betyder inte att man slappnar av. Jag vet extremt väl vad som ligger bakom prestationerna och det är stenhårt jobb och högt fokus. Så jag vill sänka… eller sänka snittet är svårt att göra, men jag vill vara hundraprocentigt fokuserad på varje situation. Inte tumma på något.
Hur ser du på spelet med fötterna?
– Jag försöker undvika sätta mig i skiten. Man ser nästan varje omgång att det är något mål som börjar med att målvakten slår en dålig passning så att motståndarna får ett övertag. Den typen av mål har jag försökt undvika i år. Jag är en ung målvakt och då kommer varje enskilt mål att granskas. Men jag fegspelar inte heller. Målvaktsspelet handlar om att ta kloka beslut, behålla lugnet. Var ska man stå när avslutet kommer? Hur värderar man en hemåtpassning? Vilka crossbollar ska jag gå ut på? Det är utmaningen. Flygräddningarna, de spektakulära, vet jag att jag har i mig.

Jag har nyligen gjort intervjuer med Johan Wiland och Andreas Isaksson som är födda 1981. De resonerade ungefär på samma sätt.
– Jag är ung men försöker spela som en rutinerad målvakt, det är mitt motto. Jag har kollat mycket på målvakter som står rätt och inte överarbetar situationerna. I vissa matcher har jag kanske inte så mycket att göra, men då är det viktigt att jag sprider en känsla av trygghet i laget.
Oscar drar en parallell till hur en skicklig domare bör agera.
– Behöver jag inte synas ska jag inte göra det, för matchen kretsar inte kring mig. Jag har svårt för målvakter som syns mer än de borde, för då blir det som att de spelar för egen vinning. Det är självklart att utespelarna har bättre fötter än målvakten. Om jag kan rulla ut bollen till Alexander Milosevic som kan spela upp bollen istället för mig, så varför skulle jag inte göra det?

Annons

Två exempel på målvakter i Oscars stil är Gianluigi Buffon och Thibaut Courtois. Däremot är han inte lika förtjust i Manuel Neuer.
– Han är överallt och ingenstans höll jag på att säga. Även om han förstås är bra och ofta står rätt. Men jag kommer aldrig bli en Neuer-typ.
Men flygräddningarna har alltid funnits där?
– Tja, inte alltid kanske. Men där känner jag att jag är trygg. När räddningen väl ska göras, då jävlar ska man vara beredd.
Under samtalet kan jag inte låta bli att snegla mot väggen bakom Oscar, för där hänger ett porträtt på Ivan Turina. Han var också en idol för den unge Oscar.
– Jag hade årskort för det mesta och såg de flesta hemmamatcherna. Det är klart att Ivan var en förebild som jag försökte efterlikna. Jag började spela här efter att han gick bort men precis som för alla andra AIK:are kändes det som att jag kände honom. Det var förstås värst för spelarna och ledarna, men det tog hårt på mig också.
Känner du en stolthet över att du har stafettpinnen nu?
– Ja. Det är ett tungt ansvar att axla rollen som målvakt i en storklubb men det har blivit en extra känslomässig laddning i och med Ivan. Jag vill bara göra det så bra som möjligt.

Annons

Oscar är uppväxt och bor i välmående Stocksund i Danderyds kommun. Han gick ekonomisk linje på statusskolan Viktor Rydbergs gymnasium. Betygen beskriver han som “jättebra” och det är inte så svårt att tänka sig när man intervjuar honom. Oscar är vältalig och artikulerad, oavsett vilka ämnen det handlar om. Däremot skruvar han lite på sig när jag frågar om hans flygplansintresse som han delar brorsan Albin.
– Alltså, vi nördar inte ner oss i flygplan. Men när vi var yngre reste vi mycket och då tyckte vi om att stå och kolla på planen när de lyfte, vi åkte gärna ut någon timme innan avgång för att se på det. Precis som andra kan rabbla fotbollsspelare eller bilar lärde vi oss olika flygplansmodeller och hur de funkade. Istället för att spela ett bilspel på datorn spelade vi ett flygsimulatorspel.
Hade du som barndomsdröm att bli pilot?
– Absolut. För mig var det viktigt att gå klart gymnasiet, det var inte tal om annat. Jag gjorde proven i samma takt som de andra även om jag spelade fotboll. Det är lätt att ta det mañana mañana om man spelar i AIK, men fotbollskarriären är skör, och hade jag inte lyckats hade det kanske blivit aktuellt att söka in till pilotlinjen. Nu vet jag att jag kan söka in på universitetet om något oväntat händer med fotbollen, och då har jag inte samma press på mig.
Just pressen har Oscar emellertid fått känna på ordentligt redan. I tidigare intervjuer har han berättat om hur tufft han hade det förra sommaren, då hans misstag i Europa League-kvalet mot Braga inte bara ledde till att AIK åkte ur, utan även att kritiken och de hårda orden riktades mot honom.
– I min ålder hade många vikt ner sig, men jag kunde inte lägga mig ner och grina. AIK är inget lag för vikskallar. Jag har sagt det tidigare, men du kan räkna på noll eller ett finger hur många misstag som jag har gjort sedan dess.

MISSTAGET. Oscar Linnér har tappat bollen och Bragas Rui Fonte stöter in kvitteringen i Europa League-kvalet. FOTO: BILDBYRÅN

Att inte vika ner sig låter som lätt att säga, svårt att göra. Vad är det för egenskaper som gjorde att du klarade det?
– Det är absolut lätt att säga och svårt att göra. Egenskapen är väl att jag är en vinnarskalle. Jag vill spela här i AIK och då måste jag kunde hantera det. Jag är stark mentalt och vet vad jag går för. Och jag låter bara rätt personer komma in på mitt territorium.
Vad innebär det?
– Jag fick ett råd från en AIK-ledare om att bygga upp en mental mur och bestämma vilka som får passera den och ha inflytande. Jag lyssnar inte på okunniga fotbollspersoner som skriver av sig i aggression på nätet.
Vilka personer kommer förbi muren?

– Rikard har varit fantastisk, för han har gett mig fortsatt förtroende. Det är klart att han inte var nöjd efter Braga-matchen, men sedan var han mer “Hur är det nu? Har du släppt det? Hur går vi vidare?” Målvaktstränarna lyssnar jag förstås också på, liksom min familj. Jag har byggt upp en liten krets av personer som jag litar på.
Varifrån kommer ditt självförtroende?
– Ja, var kommer det ifrån? Jag ser mig inte som bättre än någon annan eller har huvudet högt. Däremot försöker jag lyfta fram de positiva sidorna, det vill säga det som jag är bra på. Jag vet att jag är en bra målvakt och har extremt bra kvaliteter för min ålder. Samtidigt vet jag att det finns mycket att utveckla. Om jag gör något dåligt påminner jag mig om att det bara var en dålig dag, och sedan går jag vidare.
Som av en händelse går Alexander Milosevic förbi intervjun just som vi pratar om Oscars självförtroende. Efter att AIK slagit Dalkurd med 4-0 berömde mittbacken Oscar i en intervju med Fotbollskanalen med en kreativ beskrivning.
– Det är en kille från Djursholm men han har ett psyke som om han vore från Rissne, sa Milosevic.
När jag frågar Milosevic hur man definierar ett “Rissne-psyke” flinar han och pekar på sig själv. Ord förefaller överflödiga, så Oscar känner sig manad att svara.
– Rissne-psyket är nog det som krävs för att spela för AIK. Det är en hårt påpassad klubb och man behöver en tuff utsida för att stå emot i med- och motgång. Man måste ha hungern och inte bli bekväm. Samtidigt ska man vara ödmjuk. Alex har en stenhård mentalitet utåt, men är en fin människa.

Nils-Eric Johansson och en 18-årig Oscar under en match mot Vaasa i Europa League-kvalet 2015. FOTO: BILDBYRÅN

En annan person som varit betydelsefull för Oscars sätt att resonera är Nils-Eric Johansson. När Oscar var ny i a-laget fick han ofta skjuts av AIK-kaptenen som bor i Vaxholm och därför hade vägarna förbi Djursholm på väg till och från träningarna.
– Han var jätteschysst mot mig. Då hade jag inte körkort och om jag skulle till skolan efter en träning kunde jag bli sen om jag tog tunnelbanan. Då kunde jag haka på Nisse istället.
Fick du några råd som har fastnat?
– Självklart. Allt som han sa försökte jag suga upp. Det starkaste var nog när vi mötte J-Södra förra året, för det var en mardrömsmatch för mig (AIK förlorade med 1-2 efter två missar av Oscar).
– Jag var fortfarande väldigt ny då. I bussen på vägen hem satte han sig bredvid mig och frågade hur det kändes och gav några lugnade ord. “Solen går upp imorgon också, och då är det ny träning. Det är bara att köra på och möta vardagen”, typ. Det var en enkel grej men det betydde mycket för mig i det läget. Han är definitivt en person som kommer innanför muren.
Oscar låter plötsligt som den rutinerade målvakt som han vill vara.
– Det bär jag med mig. Om någon i laget frågar mig om något vill jag vara hjälpsam. Nisse gjorde det för mig, och nu är det min tur att hjälpa andra.